Foto: kahunapulej/Flickr/CC BY-NC-SA 2
MÄNNISKOVÄRDE

Människokroppen den nya komposten

"Utan tanken på att människan är en unik individ är hon som död komposterbar"
6:43 min

Direkting. Det är vad en död kallas, som går direkt i jorden utan någon cermoni.

Ulf Engström har jobbat som präst i över 20 år och ser hur döden tolkas som något omodernt och irrelevant i det uppkopplade konsumtionsamhället. Och att människan förlorar allt mer i värde.

"Ett samhälle kan mycket väl bedömas utifrån hur det tar hand om sina döda."

Ungefär så löd ett citat som jag hörde för flera år sedan när jag såg en dokumentär om Ryssland efter Sovjetunionens fall på TV. Det var en dokumentär som berättade om den misär som uppkommit i det sönderfallande imperiet där utanförskap, fattigdom, social utslagning, en havererad ekonomi och våldsamt supande ledde till många människors för tidiga död. Det var inte bara hårt i livet utan även i döden och med vinterns ankomst släcktes människoliv efter människoliv. De frös ihjäl på gator och i portuppgångar.

Bilder från provisoriska bårhus i nedslitna lägenheter där kroppar staplades på varandra etsades fast på näthinnan och vi tittare i det trygga välordnade landet Sverige kunde förfasa oss över hur dessa döda människor behandlades. Att de begravdes utan någon som helst värdighet på ett sätt som förde tankarna till hur nazisterna behandlade ickemänniskor under sitt välde.

Man drog efter programmet en lättnadens suck och tänkte i sitt stilla sinne. ”Så blir det ju i alla fall aldrig i vårt fina land.”

Men hur är det egentligen med den saken i Sverige av i dag, ett av världens rikaste länder? Tage Danielsson skaldade ”om man inte ser bakåt och inte framåt så får man se upp.”

Har du hört talas om direktare? Nej, jag tänkte väl det.

Direktare är människor som förs till kremation efter sin död med vidare transport direkt till sin grav utan någon som helst värdig begravning. Snabbt, rationellt och utan att passera gå.

När jag talar om direktare kan det uppfattas som vanvördigt eller generaliserande men här står avgörande mänskliga etiska värden på spel.

Tänk er en gammal mamma eller pappa som efter ett långt liv närmar sig sitt yttersta. Barnen, som inte har någon som helst relation till kyrkan, har sett till att mamma lämnat sitt medlemskap och därmed försvinner det kyrkliga skyddsnät som skulle tillvaratagit medlemmens bästa och gjort henne den sista tjänsten. Så trots att hon varit medlem i kyrkan i hela sitt liv är hon inte det när hon lämnar det jordiska. Barnen beslutar att modern kremeras och ska föras direkt i jord. Därmed uppstår inga extra kostnader då detta täcks av den statliga begravningsavgiften. Den statliga begravningsavgiften ger alltså rätten att bli begravd men inte rätten till en värdig begravning. Någon statlig eller kommunal instans som ser till den dödes rätt att få ett värdigt avslut finns inte.

De anhöriga sparar pengar till räntor och konsumtion och de sparar tid, som de ändå inte har. Genom att skicka sin gamla mamma direkt i graven slipper man dessutom konfrontera sin egen kommande död.

Jag har jobbat som präst i över 20 år och har mött människor i livets alla skiftningar med alla sorters utmaningar gällande sorgeämnen såväl som glädjeämnen. Jag kan tydligt se resultatet av en långsam, nästan omärklig förändring - devalveringen av människovärdet – genom något vi tidigare inte sett. Direktare.

Att leva i en kultur som inte begraver sina döda på ett värdigt sätt – är inte det oroande? Om vi får ett samhälle där döda inte respekteras hur påverkar det människosynsfrågor, humanistiska, etiska och andliga värden? Det verkar inte bara vara jordens klimat som är påverkat. Även samhällsklimatet är på väg in i en klimatförskjutning.

Mina tankar förs till hårdare tider genom historien och frasen "ett samhälle kan mycket väl bedömas utifrån hur det tar hand om sina döda" ringer i mina öron. Frågan är inte längre vilket samhälle vi kan få utan vilket samhälle vi redan fått.

Det började med en och sedan ett par. I vår lilla församling har de senaste åren 25 personer rönt detta öde. När jag började som präst var det helt otänkbart. Ännu för fem år sedan hade jag inte riktigt noterat det hela. Det var liksom ingen som tänkt sig att vi skulle sluta ge människor som levt, värdiga begravningar, och säga tack och farväl på ett gott och riktigt sätt. Direktingar är ett nytt fenomen som uppstått i vakuumet efter att kyrka och stat skilts åt.

Visst har jag varit med om att människor dött i ensamhet men då har jag som präst tidigare i alla fall kunnat samla ihop syföreningen, vaktmästare, musiker och andra så att en värdig tacksägelse över just den människan kunnat ske. Sedan relationsförändringen mellan kyrka och stat 2000 går det inte längre att göra på samma sätt. Nu förs människor direkt i graven som kompost.

Jag mötte en kvinna i samband med en begravning. Det var en modern medelålders kvinna från huvudstaden, som var hennes livssammanhang, välutbildad och mycket välklädd van att ta plats och tala för sig. Jag blev därför inte helt förvånad när hon kom mot mig efter begravningen med bestämda steg, påkallade min uppmärksamhet, spände ögonen i mig och sa:

"Kyrkoherden, är inte döden ändå rysligt omodern?!"

Frågan är väldigt intressant till sin natur. Den stryker under det faktum att något har hänt med människosynen.

Vad skulle en modern död bestå i? Vad är ett modernt liv?

Eller menade hon snarare att vi borde avskaffat döden med all vår vetenskap och akademiska landvinningar så vi sluppit denna hygienfaktor och oförskämdhet som vi inte rår på: att vi alla skall dö.

Döden är varken modern eller omodern den bara är. Däremot är synen på människan och hennes värde helt avgörande för hur hon hanteras i sin död. Utan tanken på att varje människa är en unik och viktig individ med andligt djup, blir hon i sin död fullt komposterbar. Är det inte rimligt att våra döda skall ha rätten till en värdig begravning?

/Ulf Engström

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".