Tornedalens flagga

Eller varför inte en trasmatta?

6:05 min

Den svenska nationaldagen hette tidigare Svenska flaggans dag, 1983 blev den nationaldag, men det är bara nio år sedan som den blev officiell helgdag. Flaggor kan vara mycket laddade symboler - de får inte brännas eller skändas, de kan visa sorg eller glädje, ena eller dela. Och det finns förstås många flaggor som inte är nationella, det finns en för Skåne, en för Öland, för Jämtland och andra landskap. Våra minoriteter har också flaggor, romerna, sverigefinnarna... Och sedan 2007 har också tornedalingarna en flagga, med det är först nu i sommar som de kan fira sin flaggdag officiellt, sedan Svenska Akademien erkänt den 15 juli som Tornedalingarnas flaggdag. Fast vissa tycker att det går lika bra med trasmatta. OBS Helene Alm har talat med författarna Bengt Pohjanen och Mikael Niemi.

Nä, tornedalingarnas flaggdag lät vänta på sig, eftersom Svenska Akademien först fick dra tillbaka sitt beslut för ett år sedan, då man upptäckte att förslaget från tornedalsföreningen, Meänmaa, Vårt land, inte hade landat helt hos andra föreningar som också hade sina egna bemärkelsedagar.

Men till sist kunde man enas om den 15 juli. Det var författaren Bengt Pohjanen som lanserade flaggan för sju år sedan - en flagga som har tre liggande ränder i gult, vitt och blått för ett område som klövs på mitten när Sverige förlorade Finland till Ryssland 1809 och gränsen drogs längs Torne älv.

- Ja, det finns en gammal historia om när gränsen drogs, en kvinna som sa att ni får gärna dra en gräns i jorden, men luften, solen och vattnet kan ni inte dra en gräns igenom. Det blev en symbol för vårt gränslösa land och vi bestämde att flaggan skulle se ut så här. Vi samlades vi på gränsen i Övertorneå 15 juli 2007, och jag hade gjort en symbolisk gränspåle, som jag sparkade ner i älven, sedan sjöng vi en sång tillsammans på meänkieli, "älven har alltid funnits". Så började vägen mot en gemensam symbol.

Varför var det så viktigt med en flagga?

- Den här flaggan är inte en nationell symbol, utan en enande symbol för de meänkielitalande människor som finns på båda sidor om gränsälvarna.  

Är det viktigt att man kan språket?

- Ja, det är ju det språk som är talat sedan kung Faravids tid på 800-talet och kanske ännu längre tillbaka i tiden. Och det är klart att det är roligt och det är bra och identiteten sitter mycket i språket. Det är viktigt att man kan det, att det utvecklas. Om vi sedan lyckas står skrivet i stjärnorna, språk blir gamla och dör och försvinner, det kan hända med meänkieli också. Men vi är ännu några som talar meänkieli, man befinner sig på ett slagfält eller en zon där små språken som slåss för sin existens. Vi är några som tror på språkets möjligheter att överleva och som, bildligt, står med fanan i handen och tror att vi kommer att segra.

Det är just synen på språket som tidigare orsakat en del debatt om den här dagen och flaggan. Varför behövs det överhuvudtaget en flagga och stänger den ute de som inte talar språket? Många fler räknar sig som tornedalingar än de cirka 60 000 som talar "vårt språk" - meän kieli.

Författaren Mikael Niemi har varit en av de hårdaste kritikerna av flaggan som ett slags nationalistisk särskiljande symbol. Dessutom har han varit motståndare till föreningen Meänmaas medlemskort, som utformades som pass.

- Man fick köpa pass av dem, tornedalska pass, där skulle man ange ursprung och finska efternamn och kunnighet i finska och så där, det var lite olika tankegångar som bollades hit och dit. Och som moteld till den där propagandan, så sa jag att OK, vi ska ha en flagga, men den ska inte vara ful som den som är föreslagen nu, den ser ut som den ryska upp- och nedvänd bara. Vi ska ha flaggdag, men i stället för flaggor hissar vi upp tornedalskvinnornas vackra trasmattor i flaggstången och firar tornedalsdagen på ett individuellt sätt. Att man bryter mot det enhetliga och konformistiska. Jag vill inte ha en nationaldag där man står i givakt vid älvstranden och sjunger nationalistiska tornedalslåtar, det är jag är emot.

Men när nu alla föreningar enats om flaggdagen borde det innebära att det inte bara blir en dag för dom som kan språket. Så resonerar till exempel Svenska Tornedalingars Riksförbund som anser att man själv definierar om man är tornedaling eller inte – oavsett språkkunskap. Och Bengt Pohjanen som visserligen anser att språket är det som definierar en minoritet – tycker att flaggan mer ska ses som en logga:

- Jag menar Ericsson har ju en logga för att inte sammanblandas med Nokia eller hur, så man kan se det som en logga för vårt arbete här kring vårt arbete med minoritetsspråket meänkieli.

Men vilka är det ni inte vill sammanblandas med då?

- Vi kan sammanblandas med vem som helst, det är egentligen inte frågan om det .De som är på flaggdagen talar inte alla meänkieli – en del talar finska, norska och samiska och svenska – så det handlar inte om att avgränsa sig mot någon, men det är ändå en symbol för vårt språk.

Helene Alm

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista