1 av 2
Francis Fukuyama sammanfattar världens politiska historia i två tjocka volymer. Mästerverk, tycker Fredrik Segerfeldt.
2 av 2
Fredrik Segerfeldt har vissa invändningar mot Francis Fukuyamas storverk.

Imponerande mästerverk om världens politiska och ekonomiska utveckling

"Imponerande om politisk ordning och politiskt förfall"
5:02 min

Den som vill förstå varför vi har det som vi har det och varför andra inte har det måste läsa Francis Fukuyama.

Det anser författaren och debattören Fredrik Segerfeldt efter att ha plöjt igenom den amerikanske statsvetaren Franci Fukuyamas två tjocka volymer som sammanfattar världen och dess politiska och därmed ekonomiska utveckling.

 Det krävs minst tre saker för att ett land ska fungera väl. Det måste finnas en stat med ett effektivt våldsmonopol, det måste finnas lagstyre som begränsar statens möjlighet att utöva makt och befolkningen måste ha möjlighet att utkräva ansvar av makthavarna.

 Det är utgångspunkten för den amerikanska statsvetaren Francis Fukuyama, i den nya boken Political Order and Political Decay.

 Fukuyama är mest känd för sin tes om historiens slut som han presenterade för runt 25 år sedan, i samband med Berlinmurens fall och kalla krigets slut. Men sedan dess har han blivit en världsledande utvecklingsforskare och har tagit på sig mastodontuppdraget att beskriva mänsklighetens politiska historia i två volymer.

 Den första delen, The Origins of Political Order som kom 2011, behandlade historien fram till franska revolutionen, medan den andra, nya delen täcker tiden från den industriella revolutionen fram till idag.

 I fokus för Fukuyamas analys står statens funktionssätt. Han vänder sig mot dem som är besatta av statens storlek, och menar att det i stället är dess kvalitet som avgör hur väl ett land fungerar. Staten måste vara stark nog att kunna förse landet med kollektiva nyttigheter, som äganderätter och lag och ordning, men samtidigt kontrollerad nog för att inte kunna missbruka sin makt.

 Det är nog därför stater som Sverige kan vara bland världens rikaste och bäst fungerande länder, trots att vi har bland de högsta skatterna. Vår stat har hög kvalitet och vi medborgare kan både stämma, välja och avsätta de som bestämmer.

 Den stora utmaningen i historien har varit att omvandla staten från makthavarens privata domän till ett verktyg för det allmänna bästa, från klientelism och korruption till regelbaserad och opersonlig maktutövning. Historiskt har det naturliga varit att inte behandla alla människor lika, utan att sätta de som står oss nära före andra. Länder har styrts patrimoniellt, för att använda ett begrepp myntat av den tyska sociologen Max Weber.

 Övergång från nepotism till rationalitet kan enligt Fukuyama ske på två sätt. Det första är när militär konkurrens tvingar ledarna att organisera den offentliga verksamheten så bra som möjligt för att kunna mobilisera. När hot om våld utifrån blir till en fråga om statens existens duger det inte att låta kusinen bli general bara för att han är kusin, eftersom landet då löper större risk att förlora kriget.

 Den andra vägen är när olika grupper i samhället lyckas bygga tillräckligt starka koalitioner för att tvinga fram politiska reformer. Ekonomisk tillväxt driver ofta sådan social mobilisering genom ökad arbetsdelning.

 Något som möjligen är lite kontraintuitivt är att byråkratin har stått i centrum för denna förändring. En meritokratisk och kompetent förvaltning bidrar till att makten utövas på ett rationellt och opartiskt sätt och blir en motvikt som förhindrar maktmissbruk.

 Fukuyama varnar för att införandet av allmän och lika rösträtt innan man har en väl fungerande byråkrati på plats lätt urartar i klientelism, och pekar på USA som ett fall där så skedde. Att USA var ett korrupt land fram till 1930-talet är något man påminns om när man ser på amerikanska gangsterfilmer om förbudstiden, där mutor och annan korruption var legio.

 Ytterligare en observation som är värd att nämna är att Fukuyama, precis som de flesta dominerande utvecklingsforskarna, utgår från att väl fungerande kapitalism är en förutsättning för ekonomisk tillväxt och fattigdomsminskning.

 Det är ofta kontroversiellt i svensk utvecklingsdebatt, men för honom är det så självklart att han inte ens behöver motivera det, utan betraktar det som ett axiom. Fattigdom är brist på resurser, och sådana skapas av ekonomisk tillväxt, vilket kommer av väl fungerande kapitalistiska institutioner.

 Denna andra volym är inte riktigt lika intressant och stimulerande som första volymen. När Fukuyama diskuterar nutida företeelser låter han då och då mer som en allmän politisk kommentator än som en forskare. Jag saknar också en sammanhållen teori för hans berättelse, som ersätts av ad hoc-förklaringar som inte gör läsaren mycket klokare.

 Dessutom försöker han ibland vara ett slags överdomare i pågående akademiska dispyter, men utslagen utmynnar ofta i att bägge sidor har rätt, men var och en på sitt sätt.

 Icke desto mindre är de två böckerna sammantaget ett imponerande mästerverk över världen och dess politiska och därmed ekonomiska utveckling. Den som vill förstå varför vi har det som vi har det och varför andra inte har det måste läsa Fukuyama.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".