Indien.
Henrik Chetan Aspegren, röttern i Idnien och fötterna i Sverige. (Foto Garima Jain.)

Att kunna ha ett sydasiatiskt arv och samtidigt en europeisk tillhörighet

"Går det att mejsla fram en identitet mellan Sverige och Indien?"
5:34 min

 ”Det är min hudfärg snarare än mina genom livet tillägnade egenskaper som placerar mig, om inte helt på andra sidan gränsen av svenskheten, så i alla fall med foten utanför”, konstaterar Henrik Chetan Aspengren, som letar efter en glänta av frihet  mellan innanför och utanför. Går det att mejsla fram en identitet mellan Sverige och Indien?

Pernilla Ståhl har läst Henrik Chetan Aspengrens bok En dag i Delhi och den väcker många frågor om identitet, om att kunna ha flera tillhörigheter, språk, härkomst, tradition,  som man kan pendla mellan, även om det inte alltid är smärtfritt:

"Jag lägger ifrån mig boken. Fylld av ny kunskap, men samtidigt frustrerad över att definitionen av vem som är svensk fortfarande är så inskränkt. Och att det skulle vara så svårt i det nya Sverige som växer fram, att ha ett medborgarskap bortom hudfärg och som rymmer många erfarenheter."

 En gråregnig morgon i Skåne öppnar jag Henrik Chetan Aspengrens nya bok En dag i Delhi och jag kliver rakt ut i Lodiparken, gräsmattorna är gula, brända av solen, och det ligger ett tunt lager damm över parkens blad och buskar.

  Jag följer med genom parken till den indiska frihetsrörelsens arkiv och museum, som är inhyst i Jawaharlal Nehrus gamla premiärministerbostad. På väggarna i museet hänger fotografier föreställande frihetsrörelsens män, två av dem var revolutionärer som bodde på Artillerigatan i Stockholm under en period under första världskriget. En av dem, Haray Lal, gjorde med tiden avbön för sin antibrittiska o revolutionära agitation och stannade ett år vid en insjö på den svenska landsbygden. Men på vägen till museet har jag redan stannat flera gånger och följt med författaren till andra platser.

 Boken utspelar sig under en varm dag i Delhi. Historikern Henrik Chetan Aspengren vandrar från morgon till kväll längs Delhis gator, trängs på tunnelbanan, och besöker ett antal platser i staden. Utifrån dessa tar han med läsaren på en resa i tid och rum.

  Från författarens funderingar kring sin identitet när han besöker nunnorna i den lilla staden Mangalore som tog hand om honom innan han adopterades till Sverige, till Alva Myrdals tid som ambassadör i Indien. Från det koloniala arkitektoniska arvet i Bombay till författarens barndoms somrar med sina släktingar i en stuga i Dalarna. Barndomen. Tryggheten. Akademin. Rotlösheten.

 Henrik Chetan Aspengren håller samman de många trådarna, och han navigerar skickligt mellan det privata och de stora politiska skeendena. Genom möten med människor i nuet och det förflutna gestaltar han frågor om identitet, rotlöshet, kolonialism och rasism. Essäerna hålls samman av ramberättelsen om en dags resande kors o tvärs i Delhi.

 När jag läser Henrik Chetan Aspengrens bok kommer jag ofta att tänka på den indiske författaren Amitav Ghosh, som i sitt författarskap utforskat förflyttning, rotlöshet och det han kallar, multipla identiteter – d v s flera tillhörigheter, språk, härkomst, tradition,  som man kan pendla mellan, även om det inte alltid är smärtfritt. Och precis som Ghosh undersöker Aspengren, fast från ett mer akademiskt än litterärt perspektiv,  det brittiska koloniala projektet i Indien.  

 Henrik Chetan Aspengren var bara några månader när han adopterades från Indien. Han skriver: "Jag funderar över vem jag hade blivit om jag hade stannat kvar, vem av alla dem jag mött hade varit jag? Hur skulle jag ha rört mig, talat, vad skulle jag gjort, eller sagt, med vad skulle jag ha fyllt mina dagar, hur skulle jag drömt om framtiden?”

 Och han skriver om Sverige där han bott hela sitt liv, landet som är starten, som gav möjligheter, som är hemma. Men också om förskjutningen från att uppleva sig som delaktig , innanför, till att vara en främling. Frågor som: Men var kommer du egentligen ifrån?

  ”Det är min hudfärg snarare än mina genom livet tillägnade egenskaper som placerar mig, om inte helt på andra sidan gränsen av svenskheten, så i alla fall med foten utanför.”, konstaterar Henrik Chetan Aspengren, och han letar efter en glänta av frihet  mellan innanför och utanför. Går det att mejsla fram en identitet mellan Sverige och Indien?

 Författaren som ung hittar igenkänning genom musik, och sedan blir han en av de västerländska back-packers som reser runt i Indien med skrynkliga shorts och trasiga skor: pretentiöst låtsasfattiga. Men det är först i London han kan han hitta en frihetsglänta, när han umgås med människor som kan och vill låta sina olika tillhörigheter samexistera.

  Att kunna ha ett sydasiatiskt arv och samtidigt en europeisk tillhörighet.  Att gå in och ut ur, och bejaka, det som Amitav Ghosh kallar multipla identiteter. En kosmopolitisk hållning som finns i många länder utanför Sverige.

 Dagen går mot kväll. Mörkret faller hastigt nu. Jag lägger ifrån mig boken. Fylld av ny kunskap, men samtidigt frustrerad över att definitionen av vem som är svensk fortfarande är så inskränkt. Och att det skulle vara så svårt i det nya Sverige som växer fram, att ha ett medborgarskap bortom hudfärg och som rymmer många erfarenheter. Den ramsa som tjatades i valet om att Sverige håller på att gå sönder var så tröttsam, blottade en längtan tillbaks till folkhemmet, istället för ett bejakande framåt av ett mer kosmopolitiskt Sverige med den unika individen som fokus.

Henrik Chetan Aspengren: En dag i Delhi. Om viljan att slå rot. Norstedts, 2014-11-11

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".