Ska den som har mest pengar få föda flest barn?

6:42 min

Finansmannen Björn Wahlroos utkommer i dagarna med boken "De 10 sämsta ekonomiska teorierna från Keynes till Piketty" på Albert Bonniers förlag. Det är som titeln antyder en kritik av samtidens ekonomiska teorier med udden riktad mot "gnälliga ekonomer i skråets utkant".

Författaren och frilansskribenten Kajsa Ekis Ekman läser en bok fylld av klassiska högerrecept för en stabil ekonomin: att sänka löner, minska fackens makt och skära i socialbidragen.

Dessutom tar Wahlroos upp förslag på lösningar vad gäller klimatkrisen och beklagar att det inte går att handla med rätten att föda barn.

Kajsa Ekis Ekman är kritisk till slutsatserna, men menar att alla som vill förändra världen bör läsa böcker skrivna av kapitalister, eftersom de ger "en insikt i hur de som sitter på den verkliga makten tänker och agerar".

 Varje kapitalist med självaktning kommer till en punkt i sitt liv då han skriver en bok. Den kan handla om hur han blev rik – ofta hjältesagor då han beskriver hur han i trots mot olyckskorpar och konkurrenter bröt sig in på nya marknader och revolutionerade världen. Den kan också handla om hur han ser på världen. Vad han tycker bör göras, vilka samhällsförändringar han vill se. Dessa böcker innehåller i regel klagomål på regeringar som lyssnar för mycket på folket, fackföreningar och skatter.

 Alla som vill förändra världen bör läsa dessa böcker. De ger en insikt i hur de som sitter på den verkliga makten tänker och agerar. Från Fritz Thyssen, Henry Ford, Richard Branson och PG Gyllenhammar löper nämligen en tråd av förakt för demokrati och en idealisering av den starke mannen som åstadkommer allt själv.

  Bankiren Björn Wahlroos är Finlands mäktigaste man och kanske Nordens mäktigaste finansman. Han är styrelseordförande i Nordea och Sampo Group och även involverad i finsk högerpolitik. Från sin korta tid som vänsteraktivist på sjuttiotalet behåller han ett intresse för filosofi och statsvetenskap, och, skulle man kunna säga lite elakt, den tvärsäkerhet som utmärker före detta kommunister med en karriär i näringslivet.

  I dagarna utkommer han med boken ”De 10 sämsta ekonomiska teorierna från Keynes till Piketty” på Bonniers. Vad Wahlroos är upprörd över är att vänstern fått ett uppsving sedan den ekonomiska krisen. ”Gnälliga ekonomer i skråets utkant blev livligt efterfrågade som talare” skriver han i inledningen. Med gnälliga ska vi förstå allt från socialdemokrater till marxister. Boken är indelad i tio kapitel då han gör upp med jämlikhet, miljörörelse, antitrustlagar, centralbanker och massornas visdom.

  Wahlroos konstaterar mycket riktigt att världsläget är oroande. Miljöförstöring och klimatkris galopperar. Reallönerna i amerikansk industri har fallit sedan 70-talet, trots att produktiviteten fördubblats mellan 1970 och 2012. Vi producerar alltså mer och tjänar mindre. Arbetslösheten, säger han, har bitit sig fast och är strukturell snarare än cyklisk. Detta förklarar Wahlroos med att fackföreningarna har för stor makt, och att ”generösa socialbidrag har minskat utbudet av arbetskraft.” Lösningen är då att skära ner i socialbidragen och minska fackens makt. Det här är ju högerns klassiska recept för allt: sänk lönerna, tryck ner folk på svältgränsen så blir arbetskraften billigare. Det stämmer dock inte alls. I de länder där arbetslösheten är som störst i Europa, Spanien och Grekland, finns knappt socialförsäkringar över huvud taget. Tvärtom är lönerna nere på några hundra euro i månaden, i de fall människor inte arbetar gratis. Det har inte skapat några arbeten, tvärtom minskar konsumtionen och fler företag går i konkurs.

  Wahlroos ska ha heder av att han åtminstone inte, likt sina mer vulgära meningsfränder på ledarsidorna, skyller hela den ekonomiska krisen på grekerna och deras kultur. Dock hävdar han att stater ej bör låna för att finansiera sina utgifter, och går här i polemik mot Keynes och allehanda stimulansåtgärder. Intressant är att det bara är stater han anser inte bör låna. Om han skulle tillämpa samma logik på banker och privatpersoner skulle hans egen bank gå under, så mycket lån som de prackat på oss. Han är också emot skatter, vilket ju annars är ett alternativ för de stater som vill minska lånen.

  Wahlroos blir dock intressant när han vänder sig mot antitrustlagar. Det är ju en känd motsägelse i kapitalismen att den fria marknaden leder till monopol, då ett företag till slut lägger under sig alla andra. För att bevara en fri marknad behövs alltså hård reglering, något nyliberaler ofta haft svårt att få ihop. Men till skillnad från många andra menar Wahlroos att monopol inte är något större problem, och tillägger att många branscher ju bara har två konkurrenter, så kallade Duopol i stil med Coca Cola/Pepsi och McDonalds/Burger King. I själva verket ödelade antitrustlagarna det kända företaget IBM med sina ingrepp. Låt bli att lägga er i monopolbildning! säger han.

 Nu förstår jag det jag hörde på dagens industris bankkonferens förra veckan, där Nordeas Sverigechef förklarade att de har som mål att bli nummer ett i alla Nordens och Baltikums länder. Frågan är ju då: varför menar Wahlroos att monopol är dåligt så fort det rör sig om ett statligt monopol? Ja, det kan ju inte vara för att han själv då inte tjänar något på det.

  Riktigt tydlig  blir kapitalistens världsbild då han förklarar att miljöproblemen ska lösas med att vi sätter ett pris på luft och vatten. Är det någon som hör Krösus Sork? I kapitlet ”Allmänningens tragedi” skriver Wahlroos att ”det kan vara stadsparker eller offentlig gångstig – allt kan bli problem med tiden ”. För ingen bryr sig om det som ägs gemensamt, därför måste någon äga för att skydda tillgångarna. Säter  ingen kapitalist upp murar, utfärdar straff, kommer någon att exploatera, låta horder av djur invadera, släppa ut gift. Men vem är då denne någon som kommer att förstöra allting? Just det. En annan kapitalist.

 Handeln med utsläppsrätter har ej heller fungerat, men Wahlroos förklarar att den säkert kommer funka i framtiden, samt beklagar att det inte går att sätta ett pris på människor, och handla med rätten att föda barn. Den som har mest pengar skulle få föda flest barn. Jo visst, men har han då tänkt på att om överklassen föder flest barn, vem ska då arbeta åt dem? Deras egna barn? 

 Walhroos vet att kapitalismen medför problem. Han skriver ”Finansiella bubblor och kriser är otrevliga, men tyvärr återkommande fenomen i kapitalismen.” Otrevliga. Så kan man också uttrycka det om den kris som ödelagt en hel generation i sydeuropa och som gjort att mediciner och bandage saknas på sjukhus, och att självmord ökat lavinartat.

 Från kapitalistens utsiktspunkt på toppen är detta endast ”otrevligt.”

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista