Alexis de Tocqueville
Alexis de Tocqueville hade rötterna i den gamla tiden, men bejakade den nya friare tiden han växte upp i.

Frihet, jämlikhet, tyranni?

5:34 min

 Går det att i motsättningen mellan frihet och jämlikhet hitta förklaringar till dagens stora utmaningar?

 Ja, menar Torbjörn Elensky som har läst senaste numret av den franska tidskriften Philosophie Magazine. Ett nummer som vikt stort utrymme åt en filosof vars verk är en utmärkt utgångspunkt för en diskussion om samtiden.

 Alexis de Tocqueville.

 Vi lever i en extrem tid. Välståndet växer snabbare än någonsin i historien, i stora delar av världen, samtidigt som andra delar av den kollapsat ner i krig som inte tycks ha något slut i sikte. Fler får det bättre och medelklassen vidgas i Indien, Kina och Latinamerika, samtidigt som den pressas undan alltmer i Västvärlden. Det har byggts upp enorma förmögenheter, så stora att de 85 rikaste personerna på planeten äger lika mycket som de 3,5 miljarderna fattigaste tillsammans. Friheten tycks kunna skapa ojämlikhet som är så stor att den riskerar att destabilisera världen, och det finns en ökande lockelse i att hellre välja jämställdhet under ofrihet.

 Alexis de Tocqueville var en fransk adelsman, född 1805. Hans familj kom från den gamla världen, l'ancien regime, före revolutionen, men själv bejakade han den nyare, friare tid han växte upp i. 1831 reste han till det då ännu så unga och främmande USA, för att skriva en avhandling om dess fängelsesystem. Det gjorde han, men framför allt skrev han storverket Om demokratin i Amerika, där han skildrar och analyserar den nya världen och alla de möjligheter den erbjöd, samt vad dessa betydde för det gamla Europa. Den franska tidskriften Philosophie Magazine ägnar ett mycket intressant block i sitt senaste nummer åt honom, och särskilt hans syn på hur hoten mot demokratin kan växa fram inom densamma.

 Tocqueville tyckte sig se en riktning i historien: för varje nytt steg under de senaste 700 åren, menade han, så hade alla stora historiska händelser lett till större jämlikhet i världen. Kommunerna införde demokrati mitt i den feodala monarkin, skjutvapnen jämställde skurkar och ädlingar på slagfälten, medan tryckkonsten gett alla lika möjligheter att bilda sig och sprida sina insikter och åsikter och så protestantismen som framhåller att alla människor har samma möjlighet att nå frälsning. USA hade på hans tid kommit längst på vägen mot ökad frihet.

 Men han varnade också för farorna med utvecklingen.

 Makthavares ostentativt uppvisade lyx var historiskt sett ett slags symbolisk politik, som syftade till att samla undersåtarna runt sin ledare. När Ludvig XIV intog sina offentliga måltider i Versailles åt och njöt han för hela den franska staten. Med den borgerliga epoken kom en privatisering av lyxen, där den enskildes lyxkonsumtion blev själva motorn för den konsumtionskult som börjar breda ut sig i 1800-taletas Paris, och som både Marx och Walter Benjamin skrev om.

 Att leva i en demokrati, menade Tocqueville, är att ständigt fråga sig varför man inte har det bättre än man redan har det, rent materiellt. I demokratin finns, idealt sett, inga privilegier, ingen föds till att vara förmer än någon annan, utan framgång avgörs av de egna insatserna under livet, och det enda måttet är: rikedom. Riktigt stämmer nu inte detta, då den som föds med bättre förbindelser i sin familj, och ett större arv att se fram emot, alltid kommer att ha ett bättre utgångsläge än den som föds utanför de etablerade eliternas sfärer. Men möjligheten finns ju, att man ska kunna ta sig in och upp i de mäktigas och rikas salonger. Och det är det avgörande, på gott och ont: möjligheten, hoppet, om det så bara är drömmen om att vinna högsta vinsten.

 När allt mäts i pengar finns det ingen gräns för hur mycket man kan behöva för att manifestera sin framgång. Det är därför också våra makthavares löner stigit så extremt mycket under senare decennier. De jämför sig hela tiden med varandra, och måste hela tiden ha mer för att befästa sitt värde. Men materialismen i demokratin driver på avundsjukan och egoismen. Den som jagar status kommer aldrig att bli nöjd, för någon annan har alltid mer. Den som vill konsumera sig lycklig landar i melankoli.

 I ett fritt samhälle kommer somliga obönhörligen att lyckas bättre än andra, och skillnaderna upplevs som acceptabla för majoriteten, menade Tocqueville, eftersom framgången finns inom räckhåll för alla. Men under det hela finns också denna dröm om jämlikhet, som kan yttra sig i att man hellre accepterar tyranni än den frihet och konkurrens som utmärker demokratin.

 Tocqueville uppfattade spänningen mellan risken för ökande ojämlikhet i demokratin, som han såg den i 1830-talets USA, respektive risken för att folket hellre ska välja tyranni i jämlikhetens namn, som i princip olöslig. Risken finns alltid att demokratin mynnar ut i antingen tyranni eller i orimligt stor ojämlikhet. Båda extremerna tycks hota oss idag. Klarar vi att hålla balansen i framtiden? Det är vår stora ödesfråga. Tocqueville är, som Philosophie Magazine visar, en mycket bra utgångspunkt för att börja prata allvar om den.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista