Uppsala domkyrka
Carin Bergström skildrar den svenska kyrkans kulturhistoria i boken "Mitt i byn".

Är det bra eller dåligt att kyrkans betydelse har minskat?

6:16 min

 Ett viktigt maktcentrum, en plats för ceremonier, för livets alla skeenden.

 Kyrkan har en central roll i den svenska historien, men Sverige är ett sekulariserat land, och kyrkorummen fylls alltmer sällan på söndagarna.

 Byggnaderna vittnar dock fortfarande om kyrkans historiska betydelse i allt från vetenskap till utbildning, förvaltning och konst.

 Nu utkommer historikern Carin Bergström med en bok om sockenkyrkans roll i våra förfäders liv.

 Maria Kuchen har läst den.

 Betyder kyrkan något idag för svenskar i allmänhet? Kanske betyder den mer än man skulle gissa. Många vill fortfarande gifta sig där, även om de inte är kristna. De vill döpa sina barn där och begrava sina döda. En och annan sjunger i kyrkokören, andra går på konserter. Barntimmar och verksamheter för ungdomar och gamla är ofta uppskattade. Församlingarna fungerar inte sällan som ett andra hem för utsatta människor, och själva kyrkorummen är kulturminnen.

 De som tjänstgör i församlingen upplever ofta en krock mellan kyrkorummet som funktionell arbetsmiljö, och som vackert men opraktiskt konstverk. Dessutom är det ett rum där det förflutna och nuet möts, och det mötet är inte alltid enkelt. Särskilt inte idag, när den mest utbredda tron är att Gud inte finns.

 I kyrkan markeras stora händelser i livet: födelse, kärlek, död, men helst ska prästen inte prata om Jesus. Vi lever i en sekulär tid, men om Sveriges kyrkor försvann, då skulle troligen många ändå sakna dem.

 De här tankarna väcks när jag läser Carin Bergströms bok ”Mitt i byn – med kyrkan som följeslagare genom Sveriges historia.” Boken utgår från ett stort forskningsprojekt om sockenkyrkornas kulturarv och bebyggelsehistoria. Projektet pågick från 1996 till 2001 och samtliga kyrkor i landet studerades. Kyrkobyggandet under ungefär tusen år följdes, från det första kristnandet fram till 1950.

 Projektet involverade konstvetare, kulturgeografer, arkitekturhistoriker och religionsvetare vid tre universitet – Uppsala, Stockholm och Umeå. Carin Bergström har haft ett rikt material att arbeta med. Hennes bok är späckad med detaljer. Samtidigt blir de stora linjerna tydliga.

 Redan under förkristen tid var socken namnet på en administrativ enhet i det som skulle bli Sverige. Kyrkan uppfann inte socknen men tog villigt över den – kanske ungefär så som hedniska riter kring jul och påsk inordnades i det kristna kyrkoåret? Kristendomen har alltid fångat upp saker utifrån. Samtidigt har den alltid tillfört något. I bästa fall inte bara förtryckande påbud utan också en trygghet, en väg att följa genom livet, en väg som vi uppenbarligen har svårt att lämna, även om vi inte längre tror på Gud och Jesus och helvetet och himlen.

 Hade vi inte svårt att lämna livsvägen som den kristna tron stakade ut, då skulle knappast kyrkliga dop, bröllop och begravningar fortfarande uppskattas av så pass många. Kyrkan har alltid befunnit sig i rörelse och omvandling – och den har alltid haft ett komplicerat förhållande till den värdsliga makten. Det har handlat om maktspel, om aggressiva spänningar, om lojalitet och intimitet. Därför speglas också Sveriges historia i kyrkans historia.

 I den kristna historien finns våld och förtryck, gemenskap och omsorg och oavbruten förändring. Det föregivet heliga visar sig ofta vara totalt oheligt.

 Och ibland är kyrkans historia rena thrillern. Som när biskop Absalon i Lund på elvahundratalet ålade folket så hårda skatter att han provocerade fram ett bondeuppror.

 Absalons skånska borg, som låg på en ö ute i Sövdesjön, anfölls och plundrades men själv lyckades han fly oskadd. Som hämnd lade han ett så kallat interdikt över hela Skåne. Det innebar att församlingarna inte fick dela ut de heliga sakramenten samt att ingen skåning fick begravas i vigd jord.

 Det är upprörande, kan man tycka. Kristendomens makthavare har inte alltid levt upp till de vackra orden i Bibeln om fred och kärlek och rättvisa. Kyrkan är inte ett sammanhang av helgon, utan ett sammanhang av människor – och dessa människor har haft många uppdrag. Klockarens roll i svenska församlingar var inte bara att ringa i klockorna. Från och med 1700-talet skulle han lära barnen läsa, han skulle vårda sjuka och så småningom även vaccinera. Till skillnad från i Frankrike så stod svenska kyrkan inte i konflikt med upplysningen, utan var snarare en del av den.

 Idag är allt det här historia. Kyrkans betydelse i samhället har inte bara förändrats, den har minskat kraftigt. Är det bra eller dåligt? Det beror på vem man frågar. Carin Bergström värderar inte kyrkans minskade betydelse. Hennes bok är en vetenskaplig studie, inte ett debattinlägg. Att läsa den ger en bild av vad Sverige har varit, och det ger en bild av Sverige idag. Men vart är vi på väg? I sin bok ”Mitt i byn” spekulerar inte Carin Bergström om framtiden. Vi får helt enkelt se. Sista ordet är inte sagt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista