1 av 4
Foto: Joachim Nestor
2 av 4
Foto: Joachim Nestor
3 av 4
Foto: Joachim Nestor
4 av 4
Joachim Nestor

En ära att bära den svenska flaggan

Hej!
Vården är klar. Sista patrullen löst! Man börjar tänka hemåt. Sista dagarna går sakta. Några enstaka vaktpass där det inte inträffar något speciellt. Allt frid och fröjd på Camp Clara.

Vilket också präglar missionslivet mycket - väntan och inget som händer.

Mycket regn återigen. Skönt men samtidigt börjar jag bli jäkligt trött på det. Snart muck och det civila livet! Men när den dagen väl kommer så är det inte så himla roligt. För då är det dags att säga hejdå till grabbar, polare, vänner och kamrater. De jag levt ihop med, pissat ihop med, ätit ihop med, jobbat ihop med, skrattat ihop och tjaffsat ihop med. En epok i livet är avklarad.

Inget kommer bli detsamma oavsett hur mycket man än försöker när man är hemma. För vi kommer ju träffas igen, men aldrig under samma omständigheter - tyvärr. Men vi kommer alltid att ha saker att skratta åt. Minnen och fotoalbum som nästan tar liv igen när man sliter fram dem ur bokhyllan.

Tryckande hetta, tropiskt regn, svärande över onödiga uppgifter för syns skull, dumma saker som sagts, hemligheter om folk som tillkännagivits, kylan på Utö under utbildningen, alla bisarra människor man stött på inom militären och sist men inte minst valet i Liberia.

Hela överlämningen till LA04, våra efterträdare gick bra. Allt materiel, fordon, arbetssätt, kartunderlag är nu överlämnat. Hoppas dom tog vara på det som vi byggt upp under vår tid. I missionen är det viktigt att dra lärdom och se och lära från dom som varit nere sex månader innan. Man måste vara prestigelös så. Good luck - keep it real!

Den bästa lärdomen jag dragit är att jag fått lära känna en ny kultur, vad som är vardag i ett krigsdrabbat land i Afrika och hur dom ser på vardagen, omvärlden och på varandra. Vilka traditioner liberianer har, vad dom anser är rätt eller fel. Men också vilka drömmar dom har om framtiden!

Folk frågar ibland hur andra ser på oss svenskar. Det är tacksamt att svara på den frågan har jag insett. Jag ”jagade” en guldring av en libanes i centrala Monrovia och skulle till slut köpa denna. Jag hade dåligt med pengar och storleken på ringen var den sista. Libanesen sa att jag kunde ta ringen och betala senare när jag kom tillbaks.

Varför då, undrade jag.

Han menade att man alltid kan lita på svenskar. Han frågade dessutom om jag ville ha en kopp kaffe. Ringen kostade 65-75 dollar (ca 500-600 kr).

Den dealen är, såvitt jag vet, helt omöjlig här hemma i Sverige. Synen på oss, i ett litet land i västafrika, är med andra ord god.

Nu är missionen slut och jag vill rikta ett tack till samtliga i min grupp, pluton men även försvaret för att jag blev tillfrågad som gruppchef i utlandsstyrkan. Alltid en ära att bära den svenska flaggan på axeln. Även de jag bott med, som stått ut med mina klagomål, avhyvlingar och bisarra berättelser.

Vi hade jävligt kul, varje dag! Tack således till strids-”trissen” på Golf Alfa.

Keep it real grabbar!

”Thru mudd, thru blood to the green fields beyond!”

/Joachim Nestor

---------

Därmed sätter Joachim Nestor punkt för sin dagbok från FN-uppdraget i Liberia. Östergötland Idag-redaktionen tackar för hjälpen. Har du synpunkter/åsikter om FN-dagboken, skicka ett e-post-brev till: idag@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".