Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Förmiddag i P4 Örebro är vårt förmiddagsprogram som du kan lyssna till varje vardag.

Port au Prince den 16 februari:

En oförglömlig dag.

Just som vi skulle åka till jobbet i morse fick vi veta att en olycka inträffat med elva inblandade.

Polisen svängde förbi med tre skadade på sitt flak. Benpipor stack ut på många av de skadade och tyvärr blev det flera amputationer. En patient gick inte att rädda på grund av brist på intensivvårdsplatser. Tragiskt.

Häromdagen kom en knivskuren kille till sjukhuset just när vi skulle åka hem. Vår kirurg sydde ihop honom på akutrummet, men dagen efter bars han ut. Han hade inte klarat sig. Vi har ingen möjlighet att förvara avlidna inne på sjukhuset. Senast vi gjorde det, började det lukta så illa att vårdpersonalen på förlossningen vägrade vara kvar. Vi har inga kylrum och ingen som vill hämta kropparna.

I eftermiddags var jag på det nya sjukhusområdet. Blev ditskjutsad av misstag, men det gjorde mig inget. Som jag berättat tidigare, består det blivande sjukhuset av en flyghangar och flera större tält. I mitt tycke är det långt kvar innan någon kan opereras där.

Idag hade sjuksköterskorna strejk igen, på grund av uteblivna löner. Det är inte lätt att planera för operationer när man inte vet vilken personal som dyker upp.

Den här veckan är första gången man ser försäljare ute på gatorna. Det finns några supermarkets som har klarat sig och som har hyggligt utbud.

När jag sitter i bilköerna på väg hem, brukar jag få ögonkontakt med folk på gatan. Vi brukar nicka till varandra i samförstånd. Läkare utan Gränser är mycket respekterade här.

Vi har begränsat materialutbud. Engångsmössor till operation är till exempel helt slut. Känns frustrerande. Jag har lyckats få tag på 19 tvättbara mössor, men det förslår ju inte långt. Jag har haft alla operationskläder på tvätt idag. Gick till tvätterskorna och tog ner kläderna som de tvättat för hand och hängt på klädsträck i solen.

Jag mår faktiskt bra trots läget här. Vi har en god stämning och alla uppmuntrar varandra.

Men det känns som det börjar bli dags att dra sig hemåt. Vi får inte röra oss fritt nånstans, på grund av säkerhetsläget. Vi måste anmäla oss så fort vi vill förflytta oss, så kommer en bil och skjutsar oss dit vi ska. Vissa tider på dygnet får jag inte ens gå de 400 meter som jag har mellan mitt hus och stället där vi äter.

Men jag har några veckor kvar och nu är testfrågorna jag konstruerat till rekryteringsintervjuerna med kommande operationspersonal rättade och klara.

Gunnar

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".