1 av 5
2 av 5
Henrik,ser lite höstgalen ut, här är före klippning och manikyr på Kistamässan
3 av 5
Mina nya lyckopiller!
4 av 5
Henrik prydligt skulpterad och manikyrerad!
5 av 5
Fredrik, Pernilla och Mia kramas lite efter spelningen

Oktober 2008

Fredag 31 oktober - HALLOWEEN

Är du lättskrämd?
Om Henrik och jag lyckades skrämma dig i morse så är du nog det. Missade du det så kan du testa dig själv här:

Tror du inte på Silverpilen så kanske en av våra lyssnare, Lena från Rönninge, kan övertyga dig. Så här skriver hon i ett mejl: 
”Angående spöktåget som åker på blå linjen, det finns faktiskt. När jag bodde i Kista på 80-talet och cyklade till jobbet i Solna såg jag detta tåg vid några tillfällen. Första gången blev jag riktigt rädd, det var så kusligt. Rutorna var helt svarta. Jag lyssnade runt bland bekantskapskretsen, några sa att det fanns ett spöktåg som åkte från ingenstans till Kymlinge. Andra sa att det bara var en skröna, men jag har sett det, jag lovar..Tack för ett förstklassigt program som gör det lättare att gå upp på morgnarna. Lena i Rönninge.”

Tack för mejl Lena! :0)

Något som bara var lite läskigt och mycket mer roligt, det var pjäsen jag var och såg igår: Den Fule som går på Dramatens lilla scen. Fantastiskt uppfriskande modern pjäs med intelligent regi och scenografi. Till det en suverän ensemble som på ett smart sätt levererade denna absurda fars om en man som var anskrämligt ful. Gå och se!

Nej hörrni, nu gör vi helg va? Ha en riktigt bra en!

(Själv ska jag inleda den med att gå på en minneshögtid och tända ljus för någon som jag bär i mitt hjärta...)

Torsdag 30 oktober

Undrar du hur det gick i morse???
Klicka på länken, lyssna och avgör själv...

Då återstår den stora frågan: Hur ska det gå imorgon? Ratta in 103,3 från 05:58:06 så får du veta!

Tjoho!!

29 oktober

Idag är jag sååå trött! Och det finns en naturlig förklaring till det. Förklaringen är tre år gammal och slutade nästan med napp igår...
Ja, du fattar läget?!
Jag pratar alltså om min son som var på sitt allra första tandläkarbesök igår. Tandläkaren tyckte förstås att det var dags att sluta med napp och då kände vi press att följa detta råd. Sonen i fråga tyckte också att det var en god idé (han var inte ens skeptisk... vilket jag var). Nåväl. Vi drog hela det pedagogiska snacket om hur bra det vore och hur duktig och stooooor han var och hur fint paket han skulle få om han klarade det. So long - so well!

Sen blev det då läggningsdags.
NAPPEN! JAG VILL HA NAPPEN! NAAAAAPPPPPEEEEEEN!!!!
Tandagnisslan, gap, skrik och gråt. Mamma Mia tröstar och ”förstår att det är svårt” och ”jobbigt” och att ”man får vara ledsen”.
INGET HJÄLPTE! Lilla lillebror grät lite från och till och svävade i och ur sömnen tills klockan var 24:00. Då hade jag tre timmar kvar innan jag skulle upp och åka till jobbet och NOLL MOTSTÅNDSKRAFT KVAR!!!

Nappen åkte in och vi gav upp för denna gången!!! Lillebror blev äntligen tyst och kunde sova lugnt igen. Själv låg jag kvar vaken i ytterligare en halvtimme och tänkte på hur dumma tandläkare kan vara. Dumma, dumma tandläkare som tvingar föräldrar att vara så elaka mot stackars små barn som vill suga på napp...  ;))

När jag slutligen somnade var det två timmar kvar tills jag skulle upp igen. Så nu är jag trött - jättetrött! Jag vill ha sängen NUUUU! SÄÄNGEEN! SÄÄÄNNNNGGGEEEEEEN!!!!

Sov gott!

28 oktober

Att det var måndag igår blev extra tydligt när jag öppnade Dagboken för att skriva några rader idag! DET VAR SÅÅÅ MYCKET MÅNDAG IGÅR ATT JAG TOM. GLÖMDE SKRIVA HÄR!Nåja, nu är det tisdag och jag är tillbaka i gängorna igen. Vilket i och för sig kan verka konstigt efter en sån strulig och rörig morgon som vi hade i morse (både i och utanför studion). Det var strul i trafiken med signalfel vid Karlberg samtidigt som det var strul med tekniken i studion när Pernilla Andersson skulle vara med live...

Men det gick ju alldeles strålande trots allt! Värre var det med mig! Den något röriga morgonen smittade liksom av sig på mig och mina insatser i studion blev därefter...

Ja, herregud vad ska man säga?   Men vet du vad? Jag hade fantastiskt kul och trevligt i morse och det är väl ändå huvudsaken (eller vänta nu... huvudsaken är nog att DU som lyssnar ska ha kul och trevligt...). JAG HOPPAS VERKLIGEN ATT DU OCKSÅ HADE DET!   ;)))

24 oktober och det är FREDAG!!!

Vilken fantastisk vecka det har varit! För det första så har det varit så kul att vara tillbaka efter en veckas vab och sjukdom. För det andra så har jag haft såååå kul på jobbet :))). Hypnosen i onsdags och Henriks blyertspennfetichism var nog höjdaren men även dagens sändning!!! Jag måste säga att jag tycker att Henrik var modig som vågade låta sig klippas i direktsändning av en frisör som fick totalt fria händer! (Nästan i alla fall...). Här ser du i sann makeover-anda en före- och efterbild.

Sen har jag en bekännelse...

För dig som kommer ihåg att jag lovade att inte köpa några svarta skinnstövlar denna månad...

Hmm...okej, JAG HAR SYNDAT! Jag erkänner!!!

Men jag köpte dom igår och det är ju snart lön så jag tycker liksom inte att det räknas... Det är ju så nära till november nu, eller hur? Och dessutom så väntade jag ju till sista dagen innan lön för att vara säker på att pengarna skulle räcka månaden ut. Det var väl duktigt?!

Åh, herregud vad löjlig jag låter... jag hör ju själv hur jag försöker släta över. Lika bra att ge upp, bekänna färg, kasta in handuken och konstatera min egen patetiska svaghet...
Men visst är dom snygga??? (och så gjorde dom mig härligt helgglad ;0))).

TREVLIG HELG!

Torsdag 23 oktober - MIN MAMMAS FÖDELSEDAG!!!!

Ja, jag bara måste ju börja med att uppmärksamma det faktum att min underbara mor - världens bästa för dig som inte visste det ;-) - fyller år idag!!! JÄTTEGRATTIS MAMMA! Jag älskar dig!!

Så var det sagt och vi lämnar den privata sfären.

När jag kom hit vid halvfem i morse och började kika på dagens program så konstaterade jag att vi skulle gästas av en skådespelare som jag träffat i början av min karriär och inte pratat med sedan dess. Han heter Peter Engman och jag intervjuade honom 1995 i samband med premiären av en långfilm, Stora och små män, i vilken Peter spelade huvudrollen. Jag var väldigt ny i journalistrollen själv och av naturliga skäl MYCKET nervös!! Framför mig i en biosalong hade jag då Peter, samt två killar till. Alla var ungerfär i min ålder och det gjorde inte saken lättare. Jag kommer ihåg att intervjun gick så där och att jag tyckte att dom var ganska dryga, typ ”lite väl stora egon”... Dom var ju inte ens speciellt kända så jag fattade liksom inte varifrån denna dryghet kom?Så när jag nu stod inför att möta Peter igen så var jag lite nyfiken. Vad har hänt på 13 år? Kanske var hans, av mig uppfattade, dryghet bara ett utslag av osäkerhet och ungdomlig hybris???? Å till min glädje så var det precis så det var! För Peter Engman i 2008 års upplaga visade sig vara en väldigt trevlig och ödmjuk kille. När jag berättade för honom om vårt tidigare möte så berättade han att han fått rollen i den där filmen redan medan han fortfarande gick på Scenskolan och att det fått honom att tro att han ”skulle bli filmstjärna”. Där kom förklaringen! 

(Sen kanske jag bör tillägga att jag själv, 1995 och som nyanställd reporter/programledare på den lokala TV-kanalen TV Linköping trodde att det bara var en fråga om veckor innan något av de stora TV-bolagen skulle höra av sig... M.a.o. var Peter Engmans och mitt första möte egentligen bara ett möte mellan två unga, naiva, lätt uppblåsta egon! Som nu hittat sin plats!!!!)

Onsdag 22 oktober

Jag säger bara HYPNOS!!!! Gud vad häftigt!!! I morse hade vi besök i studion av hypnotisören Fredrik Praesto som är aktuell med en scenhypnosshow. Efterson Henrik var så skeptisk så bestämde vi att Fredrik skulle försöka hypnotisera honom. Fredrik kom till studion 1 timme innan det var dags att vara med för att han behövde lite tid utanför studion tillsammans med Henrik. Det tog ca. 1/2 timme så var Henrik försatt i djup trans. Det var verkligen helskumt! Jag blev själv nervös över att ha Henrik i studion när han var hypnotiserad. Fredrik hade styrt in Henrik på blyertspennor. Henrik skulle av någon anledning helst bara vilja prata om blyertspennor och det kan jag lova att han gjorde!!

Jag tror att Henrik tyckte att det var lite läskigt själv. För efteråt ville han inte lyssna på sändningen. Samtidigt så kände han sig väldigt utvilad och avslappnad. Så konstigt! Mitt intresse för hypnos och vad det egentligen är växte och nu ska jag hem och googla och läsa mer om fenomenet!

(Framförallt blev jag VÄLDIGT intresserad när Fredrik hävdade att han skulle kunna hypnotisera bort mitt godisbegär ;0).

Ha det gott!

Tisdag 21 oktober

Äntligen tillbaka på jobbet igen! Jag har varit borta i över en vecka och jag har definitivt inte varit på semester! Det har varit vab med två sjuka barn och sedan blev jag själv sjuk tillsammans med TVÅ SJUKA BARN!!!! Och det är, för dig som aldrig varit där, ingen lek! Med andra ord känns det lite som semester att vara tillbaka på jobbet. Tänk att få gå på toaletten själv. Att få tänka en tanke klar och få prata ostört i telefon. Vilken lyx!

(Men ska sanningen fram så var det inte helt otrevligt att ligga i soffan med två underbara små barn, titta på tecknat, äta ostbågar och tävla om vem som prickade papperskorgen med snorpapperet...)

PS! Jag vann!

Fredag 10 oktober

Vilken fantastisk final på denna vecka!!!
Morgonens Världens barn-insamling från Slussen var helt fantastisk och med hjälp av SVT’s Eva Hamilton och Sveriges Radios Kerstin Brunnberg blev det den bästa morgonen under veckan med över 11 000 kronor i bössorna!!!
TACK FÖR ALLA BIDRAG!!!

Nu känns det jättebra att ”göra helg”  :0))). Ha en bra en!!!

Torsdag 9 oktober

Vissa morgnar kliver man ur studion och känner sig som om man blivit överkörd av en ångvält.
Lite så kände jag mig denna morgon. Jag vet att även Henrik och Lasse (Kapten Bössa) kände sig smått manglade.
Oftast och förhoppningsvis så märker inte du som lyssnar ens hälften av det som pågick under låtar och nyheter.
Den febrila aktivitet, den stress, alla de människor som ringde, rusade runt och som tillsammans försökte lösa problemet. Samtidigt som jag i studion var tvungen att ha koll på när låten skulle ta slut och vara beredd på att ”låtsas som om allt är under kontroll” ;0)).  För att inte tala om Henrik och Lasse som åkt till Norrtälje respektive Södertälje och stod med tung utrustning på ryggen, mikrofon i ena handen och mobiltelefonen tryckt mot örat för att över huvudtaget höra sändningen som dom själva skulle delta i.
Som sagt, vissa morgnar känner man sig överkörd...
Men kul är det ändå. På något sätt så gör det inget om det strular lite ibland. Jag har ändå världens roligaste jobb och världens bästa kollegor!!!! Och jag tror och hoppas att det hörs!
Ilband är vi så arga och upprörda att det slår blixtar ur ögon och öron på oss och det är helt okej. Man FÅR bli arg på Radio Stockholm. Det tror jag är en av orsakerna till att det här är en så himla bra arbetsplats! Här tillåts man vara sig själv och kan bjuda på hela sitt känsloregister.  Däremot är jag väldigt glad att du som lyssnar slipper höra mina utbrott... dom är INTE vackra... Men som sagt, nödvändiga. Väldigt nödvändiga!!! För en bitter programledare är nog ingen vidare kul programledare... eller?
Avslutar med ett kul klipp från vår lokala nyhetssändning och reportern Johan Westerberg som även han hade vissa problem i morse...

Onsdag 8 oktober

Då har jag gjort min sista dag ute på ”insamlings-fältet” och i morgon är det Henriks tur att skramla bössa.

Lill Lindfors var med oss under hela timmen mellan åtta och nio och det var inte många som kunde värja sig mot hennes utstrålning och charm. Sedlarna och mynten fullkomligt haglade in! Det gick bra även för Kaptenen och hans gäng och dagens resultat blev dubbelt så stort som igår.

Jag har förresten fått ett tillägg till listan över olika ”knep” (se tisdagens dagbokstext). Det var Henrik Östman som skakade bössa tillsammans med mig på Karlaplan som fick följande svar när han frågade en man om han kunde tänka sig att skänka en slant: ”Nej, jag har en egen stiftelse!”.

DET DU!!!!

Tisdag 7 oktober

Idag tänkte jag litet på min upplevelse som ”böss-skakare” i Världens barn-insamlingen. Jag ser det litet som en studie i kroppspråk och människotyper. När jag står där med bössan i handen så noterar jag många olika sätt att hantera situationen. Vi börjar med:

”Mobilknepet”: Det här är ett knep som mest används av den något yngre generationen. Den innebär alltså att man, för att undvika att bli konfronterad av insamlaren, snabbt plockar upp mobilen för den till örat och passerar insamlaren i rask takt låtsandes att man är i ett viktigt samtal.

Vi fortsätter med ”Fickkännarknepet”: Det här är ett knep som företrädelsevis används av män. När dom får syn på bössan så börjar dom känna i och utanpå fickorna men dom fortsätter att gå och vips så har dom gått förbi bössan och kan pusta ut.

Sen har vi ”Väskgrävarknepet”: Är snarlikt med knepet ovan men brukas av förklarliga skäl mest av kvinnor. Man letar frenetiskt efter något i sin väska samtidigt som man passerar bössan och har på så sätt ”inte sett” bössan och kan därmed gå fri... 

”Untouchableknepet”: Extremt effektivt knep men kanske det allra otrevligaste. Man tar fäste med blicken någonstans på sidan av personen med bössan och sen låtsas man varken se eller höra utan totalnonchalerar denne och passerar i rask takt. (Det finns dom som försöker sig på detta men i höjd med bössan skäms och då sänker dom blicken ner i backen och springern ännu fortare.)

Sist men inte minst det allra konstigaste knepet... Nej tack-knepet”: Det är dom som på frågan vill du skänka en slant till Världens barn?, svarar: ”Nej, tack”. (Det avväpnar insamlaren totalt och kan på så sätt ses som vädligt effektivt om man inte vill skänka pengar.)

Självklart finns det många flera knep och typer att beskriva och ska sanningen fram så kan jag nog känna igen mig i alla ovanstående... anledningarna kan ju vara så många till att man undviker bössan i morgonrusningen. Man kan ha jättebråttom, kanske har man inga pengar på sig, kanske har man redan skänkt pengar osv. osv... Men ”Nej, tack”, det har jag aldrig svarat. Det känns FÖR konstigt!!!

Imorgon samlar vi vidare. Kaptenen är i Jakobsberg och jag ska vara vid Karlaplan. Där ska jag dessutom träffa Lill Lindfors som är UNICEFambassadör. Vi ses där mellan 8-9!!

Och du! Tänk på att varje krona räknas!!


Måndag 6 oktober

Vissa helger blir bara så himla bra.
Lagom med vila, lagom med fest, lagom med aktivitet, lagom med sociala kontakter och lagom med sömn. Det enda det inte var lagom med denna helg var godis och mat. Kanske att det lutar lite åt överdrift, överflöd och överintag. Men det struntar jag i. Jag tänker inte låta dåligt samvete ta död på den sköna känsla och det goda humör som den gångna helgen har byggt upp. Inte ens det faktum att jag missade att kliva av vid Rådhuset i morse dämpade mitt humör. (Jag läser en så himla bra bok och fullkomligt drunknade i den... och fick göra en liten vända vid Fridhemsplan strax före halvsju.)

Ja, sen har det liksom bara fortsatt vara härligt och bra på alla sätt och vis.
Vi drog igång vår insamling till Världens Barn och jag träffade jättetrevliga volontärer i morse. Jag blev tom. bra på ett foto!!!! (Jag blir ALDRIG bra på foton, men idag blev jag faktiskt det!). Solen skiner från en klarblå himmel och jag har ätit lunch med en god vän. Jag känner mig så där riktigt äckligt positiv. När jag inte är i form själv så har jag jättesvårt för människor som är som jag är nu :0)). Men eftersom jag mår så bra idag så står jag ut med mig själv. Det är riktigt skönt att så ut med sig själv. Jag kan rekommendera det!

(Blev du nyfiken på vad det är för bok jag läser så kan jag berätta att den heter ”Nu vill jag sjunga dig milda sånger” av Linda Olsson.)

Fredag 3 oktober

Helt otroligt!!!!!! Gissa en gång vem som satt bakom ratten i min morgontaxi??????? Ja, det klart! Samma chaufför som igår! Jag kände mig onekligen lite svettig när jag nervöst log och sa något käckt i stil med ”Jasså, du igen?!”. Sen tackade jag min högra stjärna att jag hade fått med mig mina små hörlurar till telefonen så att jag kunde välja själv att lyssna på radio. Jag lät Vaken i P3/P4 hålla mig sällskap in till Kungsholmen och det kändes MYCKET bättre än igår!

Annars var det en rätt hysterisk morgon. Mycket innehåll, massa gäster, telefonare och som grädde på moset så står helt plötsligt HELA gröna linjen stilla! Henrik gjorde sig beredd att sticka ut i reporterbilen för att prata med strandsatta morgonpendlare och kanske erbjuda lite skjuts. Men innan han hann lämna stationen så var problemet löst och tågen rullade på som vanligt igen - skönt var väl det!

Nu ska jag snart göra helg och gå hem och vila upp mig inför Världens Barn-kampanjen som drar igång nästa vecka. Kapten Bössa, jag och Henrik ska ut och skramla bössor hela veckan. På måndag finns vi på Gullmarsplan och Hötorgen mellan 8-9. Välkommen!!!!

Å DU!! TREVLIG HELG!!!

Torsdag 2 oktober

Vi pratade om taxi i morse. Om att åka taxi. Henrik, jag och en av våra gäster, Kristina Alvendal vädrade olika erfarenheter av att åka taxi. Men eftersom hon inte var hitbjuden för att prata om taxi så fick du inte höra så mycket och jag lovade att skriva lite om vårt samtal här.
Det hela började med att jag berättade för Henrik om min resa till jobbet i morse. Jag har ca:20 minuters resa i taxi hit de morgnar som jag börjar vid 04:30 och jag tycker att det är allt annat än angenämt att bli skjutsad av någon som jag inte känner. Sen är det i och för sig väldigt olika och beror enormt mycket på vem chauffören är och hur han kör och beter sig.

I morse hade jag en väldigt tyst chaufför - vääääldiiiigt tyst. Ibland vill man inget hellre än att dom ska vara tysta medan tystnaden kan bli näst intill plågsam andra morgnar. Och så var det i morse. Han hade ingen radio på i bilen och dessutom rutan nervevad. Där satt jag och småfrös och ville inget hellre än att han skulle sätta på radion. Men vad gör jag????? INGENTING!!!! Jag ber honom inte veva upp rutan och jag ber honom inte sätta på radion. Och varför gör jag inte det då???? Ja, det undrade Henrik och Kristina också...
Å här kommer svaret på frågan.:
Jo, för jag är rädd att det ska bli dålig stämning i bilen. (Jag ska trots allt åka i ytterligare 15 minuter.)

Ja, jag inser ju själv när jag skriver det här att det är helt sjukt!!! Jag är ju den betalande kunden och kunden har väl alltid rätt - är det inte så???

MEN, å andra sidan så berättade Kristina att hon suttit i baksätet på en taxi och vevat ner rutan för att det luktade rök. Vet ni vad chauffören gjorde då????? JO, han hissade upp den igen, fram därifrån han satt, utan någon som helst kommentar.

Jag minns även en resa som Fredde och jag gjorde tillsammans i våras. Chauffören körde fruktansvärt och onödigt fort. Det var supertidigt på morgonen och vi började båda att må lite illa, varpå jag FAKTISKT vågade mig på att be honom sakta ner lite ”vi har inte bråttom på något sätt”, sa jag försiktigt. Vad blev resultatet av det då? Jo, han körde saktare MEN han gjorde väldigt hårda och aggressiva inbromsningar vid varje stoppskylt och dyl.

Nä, det här blir ju bara värre och värre! Nu håller jag på att jaga upp mig... Vem väntar i bilen i morgon bitti??? Vågar jag åka taxi alls. Tänk om chauffören har läst det här... Jag är nog lite rädd för taxichaufförer. Kanske har jag någon slags fobi? ;0)

Onsdag 1 oktober

Idag vandrar mina tankar om och om iväg till Lolita och hennes pilgrimsfärd. (Om du inte hörde intervjun med henne i morse så lyssna på den innan du läser vidare. Den ligger med länk på vår hemsida).


Det var så härligt väder när Lolita lämnade Bondegatan. En hel drös med vänner kramade, vinkade adjö och önskade lycka till. Det såg sååå härligt och fritt ut att jag nästan ville följa med. Men sen kom regnet och hon måste ju vara genomblöt vid det här laget!!  Jag undrar var hon är just nu och om hon tar sig till Södertälje innan det blir mörkt. Jag kommer definitivt att följa Lolita på hennes blogg och vi kommer att försöka följa hennes färd i Godmorgon Stockholm också.

Man bara måste ju bli imponerad av människor som Lolita. Visst det är helt galet, kan verka naivt och rentav flummigt. Men samtidigt så himla modigt, tufft och bara helt underbart :0).

Jag har funderat en hel del på vår överkonsumtion också och jag skäms!!! Herregud, behöver jag verkligen alla kläder som hänger i min garderob? Jag kommer på mig själv att försöka skylla över problemet på samhället. Att det är modebranschens fel att jag känner sug och press att hela tiden köpa nytt. Och, visst, det klart att det skapar en form av stress. MEN ytterst måste jag ju ansvara för mina egna handlingar!! Så just därför, lovar jag nu, dyrt och heligt, att INTE köpa några nya svarta stövlar denna vinter. Jag tar dom gamla till skomakaren istället!!!
Jooooooo, JAG LOVAR!!!!!! (Nu ska jag be min man läsa detta också, så att vi blir två om att jag INTE ska.... )

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".