Ragnar Thoursie Foto: Ulla Montan

Påverkarna - Ragnar Thoursie

P1 tisdag 7 augusti kl 18.15

Ragnar Thoursies plats och betydelse i den svenska 1900-talspoesin är lika gåtfull som oomtvistat. Trots sina existentiella och retoriska överensstämmelser med 40-talisterna, tydliga både i tidskriftdebuten med Sånger ur Noas natt 1942 och i bokdebuten 1945 med diktsamlingen Emaljögat, kom han aldrig att ingå i tidens poetiska kotteri, trots sina kontakter med både Artur Lundkvist, Karl Vennberg och Erik Lindegren. Inte heller uppstod någon litterär synergi med de poeter som i det stora hela delade Thoursies politiska värlsbild, en Birger Norman, en Stig Sjödin.

Thoursie var och har förblivit sin egen stillfullt oefterhärmliga Ragnar. De drygt 30 år som hann passera mellan diktsamling nummer två, Nya sidor och dagsljus (1952) och nummer tre, Kråkorna skrattar (1989), innebar varken skaparvånda eller skaparabstinens. Ragnar Thoursie ägnade sig helt enkelt åt den form av politiskt arbete som han fann mer politiskt värdefullt: den skapande byråkratens värv.

Men hur gick det till? Och hur ska man berätta om det?

Göran Sommardal gör ett försök med hjälp av Ragnar Thoursie själv, Anneli Jordahl som kommentator. Och Sofia Berg Böhm som uppläsare. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".