Åklagare yrkar på fängelse för kvinnojourskvinnor

Den 11 maj kommer domen som kan skaka kvinnojourrörelsen i Sverige. Tre jourkvinnor från Tranås får då veta om de begick ett brott när de hjälpte en kvinna från Jämtlands län att gömma sina barn undan deras pappa i flera års tid.

- De bör dömas till fängelse, tycker åklagare Erik Handmark.

Samhällstjänst är för milt, sade han i fredagens plädering i Eksjö tingsrätt. Minimistraffet för grov egenmäktighet med barn är sex månaders fängelse. Samma gäller medhjälp till brottet.

Där någonstans tycker Handmark att straffen mot de tre jourkvinnorna och en fjärde, före detta rektor på den skola i Tranås där barnen år efter år fick gå under falsk identitet, ska hamna.

Kvinnojourerna inom Roks (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) har som princip att aldrig kräva besked av de kvinnor som söker hjälp, att aldrig ifrågasätta deras berättelser eller starta egna utredningar för att se om kvinnorna ljuger eller berättar sanningen.

- Många kvinnor lever under dödshot och vågar inte söka stöd om de inte får vara anonyma, säger Lina Ploug, ordförande i Roks i en kommentar. Fokus ligger på att lyssna och stötta.

I Tranås hölls en kvinna och hennes barn dolda i sex år medan barnens pappa förtvivlade och hoppades att polisen skulle kunna hjälpa honom.

- Det var hemskt. Jag hade mardrömmar om att de råkat illa ut, sade pappan i tingsrätten i Eksjö där han satt öga mot öga med de åtalade från kvinnojouren.

- Det är de som har gjort det här möjligt, sade han om kvinnorna från jouren.

Barnens mamma hade förlorat vårdnaden om barnen när hon tog dem med sig och försvann. Så småningom hamnade hon i Tranås, fick hjälp med lägenhet och bankkonto och skolplats för barnen.

Hon använde falskt namn och barnen fick aldrig vara med på skolfoton, stå i klasslistor eller synas på något sätt.

De fanns, men ändå inte.

Samtliga åtalade kvinnor hävdar att de inte handlat med något brottsligt uppsåt. De ville hjälpa kvinnan, inte medverka till att hon begick ett brott som hon dömdes till tio månaders fängelse för. Hade de känt till fakta hade de handlat annorlunda.

Åklagare Erik Handmark gör en annan bedömning. Han anser att kvinnorna är skyldiga och hänvisar till det så kallade likgiltighetsuppsåtet. Eller som Handmark på icke-juridisk svenska utryckte det:

- De skiter fullständigt i om pappan blir av med sina barn eller ej.

De fyra försvarsadvokaterna hävdade att deras klienter skulle frikännas och ansåg också att om man skulle diskutera likgiltighetsuppsåt så gällde det för brott av normalgraden, inte grovt brott. Och i så fall var händelserna redan preskriberade.

Kvinnan själv berättade för rätten att hon i Tranås helt medvetet teg om att hon inte hade vårdnaden om barnen. Den enda som så småningom fick veta var den före detta rektorn och det var hon som så efter sex år tipsade polisen.

Christer Jönsson/TT

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".