1 av 4
Veronicas första sväng den sista skiddagen i Georgien Foto:Johan Ranbrandt
2 av 4
Johan Ranbrandts resesällskap sågar av en hängdriva för att testa snön nedanför. Foto: Johan Ranbrandt
3 av 4
På stighudar på väg mot "drömåket" i Georgien Foto:Johan Ranbrandt
4 av 4
Johan Ranbrandts resesällskap pustar ut efter drömåket i Georgien Foto:Johan Ranbrandt
Georgien-Vinter 2013

Drömåket kom på sista dagen rapporterar Johan Ranbrandt i P4 Jämtlands reseblogg

Johan Ranbrandts resesällskap har introducerat stighudar för skidåkare i Georgien och nu väntar det sista och mest efterlängtade åket.

 Sen senast har vår plan varit att få göra den lite längre turen som vi avbröt förra gången. Tyvärr har vädret inte varit stabilt nog utan sikten har hela tiden kommit och gått. Vi har fortfarande hittat finfin åkning från liftarna när sikten tillåtit och annars har vi övat och testat saker med de två blivande bergsguiderna i sällskapet. Nog för att det är kul att såga av stora hängdrivor eller öva på olika sätt att fira sig ner för stup men varje morgon hoppades vi ändå på att få göra det som ju längre tiden gick mer och mer kändes som "drömturen".

Drömåket kom sista dagen

När vi vaknade vår elfte och sista skiddag var det äntligen klarblå himmel igen och vi kunde sticka iväg på vår efterlängtade tur. Från toppliften gick vi på stighudar upp på en närliggande topp och fick ett lagom långt uppvärmningsåk i perfekta snöförhållanden. Vi satte sedan hudarna på skidorna igen och fortsatte till toppen som var huvudmålet för dagen. Vi hoppades nu förstås väldigt mycket att det som såg ut som ett fint och jämnbrant åk på ca 1000 fallhöjdsmeter på kartan också skulle vara det i verkligheten.

Kobi bjöd på kontraster

Åket var minst lika fint som vi hoppats på och längre än vad våra ben orkade ta i ett sammanhängande åk! Väl nere i dalen gled och stakade vi några km till en liten by som var den totala kontrasten till den moderna skidorten Gudauri som dittills varit vad vi sett av Georgien. I byn Kobi var den allmänna standarden väldigt låg. Hade det inte varit för alla kor, grisar och hästar som strövade fritt på den relativt vältrafikerade vägen hade det nästan kunnat vara en ödeby med tanke på de fallfärdiga husen. Huvudsysslan i byn, förutom många små jordbruk, verkade vara att serva fordon på väg över det högsta bergspasset mot Tbilisi. Det var antingen att hjälpa folk med sina snökedjor eller att helt enkelt bogsera långtradare med gamla militärlastbilar.

Efter en väldigt lång taxiresa tillbaka till Gudauri ska vi nu sova vår sista natt här för att sedan ta oss an Tbilisi i ett par dagar.

/Johan

Vill du själv rapportera till oss på din resa?
Maila: P4jamtland@sverigesradio.se  och skriv "Resebloggen" i rubriken.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".