Arkivbild. Foto: Nina Varumo/ Scanpix arkivbild
Vård

Avvikelserapporter från Ängegården nådde aldrig Östersunds kommun

Ann-Elin Sekkeseter: ”Ingen mening att anmäla när det inte skickas vidare”
1:44 min

Avvikelserapporter från det särskilda boendet Ängegården i Brunflo, som personalen skrivit och lämnat in till sina chefer, har inte alltid nått fram till de ansvariga på Östersunds kommun. Det trots att nattpersonalen ända sedan i höstas både muntligt och skriftligt påtalat bristerna för sina chefer.

– Jag tycker att det är hemskt att brukarna ska behöva vänta mellan 45 minuter och en timme på att få gå på toaletten. Alla nätter är ju inte likadana men nu ett tag har det varit väldigt tungt., säger Ann-Elin Sekkeseter, som arbetar i nattpersonalen på Ängegården.

Personalen på Ängegården har mycket att göra och det har flera gånger lett till att de struntat i att skriva ner avvikelserna. Ann-Elin Sekkeseter vet att det är dumt, men hon säger att personalen i stället prioriterat att ta hand om de äldre.

Susanne Isaxsson, medicinskt ansvarig sjuksköterska, på Östersunds kommun, som är den som Ängegården ska lämna sina avvikelser till, menar att cheferna måste agera även om det handlar om en avvikelse som lämnas muntligt.

– Så om chefen får kännedom om att det finns avvikelser så är ju det en muntlig avvikelse. Sen är det en rutin på att man ska skriva avvikelser, säger hon.

Är det chefernas uppgift att ta tag i klagomål som de hört muntligt även om de inte finns nedskrivna?

– Absolut, säger hon.

Om de inte gjort det då?

– De personalen kan göra då är att gå till nästa chefsled. Om de känner att de inte får gehör, så måste de gå vidare, säger Susanne Isaxsson.

Problemet med få skrivna avvikelser är att det utåt signalerar att det finns några stora problem på Ängegården. Susanne Isaxsson har bara fått in ett fåtal avvikelser under 2012. Och under 2013 har det hittills inte kommit in en enda, när det gäller hälsa- och sjukvård. Det trots att personalen själva menar att de har skrivit avvikelser i år. Ann-Elin Sekkeseter undrar nu varför hon över huvud taget ska skriva rapporterna.

– Om jag har anmälningsplikt för att någon har ramlat, varför har jag det om den ändå inte ska skickas vidare, säger hon.

Vad som hänt med rapporterna, det vill inte enhetscheferna svara på innan de haft ett möte med personalen.

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".