Händerna på täcket & Snippor och snoppar

Programmen om barn och sexualitet väcker starka känslor! Läs och  kom med egna synpunkter! Vi publicerar inlägg allt eftersom. Maila till barnen@sr.se

Vuxnas projektioner

Jag tyckte det var hårrresande när Anna Kosztovic blev intervjuad i det andra programmet i serien ”Barns sexualitet” att inte intervjuaren reagerar eller ställde motfrågor på hennes konstiga påstående. Är det verkligen så vanligt att vuxna har ett så neurotiskt och onaturligt förhållande till ämnet. Man kan ju fråga sig om ordet ”sexualitet” ens passar in i ett barnperspektiv.

Myter och vandringshistorier

Anna Kosztovics aktiv i RFSU i drygt 20 år säger slarvigt i programmet Barnen:”(...) Alltså det är självklart att barn har en sexualitet, och från massa människor jag har träffat så är det en massa historier om 6 månaders bebisar som skiner upp när hon ser bilen för hon vet att ska sätta sig i bilbarnstolen och där det finns en rem mellan benen som de kan sitta och gnida sig emot”. Detta är ett typiskt exempel på vuxnas projektioner. Påståendet förstör ämnet och programmets grundidé på nåt sätt, det blir bara helt fel.

Det är ju inte bebisen upplevelse som relateras utan en vuxen persons tolkning. Det finns tusen andra skäl till att en bebis skiner upp då man ska iväg med bilen! Herregud. Tycker det låter både korkat och vuxen-snaskigt. Påminner mig bara om killars fantasier om att tjejer gillar hästar och rider bara för att få gnida sig mot hästens rygg!? Det är lika mycket myt av typen vandringshistoria som bebisen som skulle längta till barnstolen.

När jag var barnflicka en gång i tiden var det en kollega som arbetade hos en familj där mamman ansåg sig ha tolkningsföreträde av sina barns verklighet på samma sätt som Anna Kosztovics exempel ovan.

Den mamman brukade även gnugga/onanera sin lilla bebis mellan benen när hon bytte blöjor eftersom hon hade fått för sig att man ska vara så 70-tals naturlig kring sex. I själva verket var det ju mer som en fixering från hennes sida. Hon själv tolkade allt ur ett sexuellt perspektiv men såg inte ensidigheten i det utan var för upptagen av att vara ”sexuellt frigjord” i sin syn på sina barn. Pedofiler projicerar också sin vuxna sexualitet på barn. Med tanke på de senaste årens skriverier och fokus på övergrepp på barn verkar ju programmet ”Barns sexualitet” ganska aningslöst. Eller så försöker man JUST på grund av alla skriverier om pedofiler göra en tväromvändning i ett försök att vrida ämnet ytterligare ett varv och ”våga” prata om något ”tabubelagt”.

Problemet är väl att det egentligen inte är speciellt tabubelagt. Folk kan sitta på en middag och berätta om sina första lekfulla undersökningar av det som snuddar vid det sexuella. Barns undersökande av sin egen och andras kroppar är naturligt, mer lek och vetgirighet än något annat. Men det är INTE sexualitet på det sätt som vuxna använder ordet. Och det syftar inte heller till samma sak eller mål. Små barns pillande på sig själva handlar ju också om njutning men på en helt annan nivå än vad vuxnas sexualitet gör. Jätteviktigt att inte sammanblanda det. Använder man samma ord blir det otydligt.

Freud förde in begreppet sexualitet på barn

Felet i programmet är ni ser på ”barns sexualitet” ur ett vuxenperspektiv vilket känns lite som ett övergrepp i sig. Man kan inte säga att barn har en sexualitet i den bemärkelse som vuxna har det. Barn har inte de hormonerna som driver sexualiteten.

På något sätt är programmets utgångspunkt färgad av Freuds svek mot sanningen. Han myntade idén om att barn fantiserar om att förföra vuxna. Idén hittades på som ett försvar för reella övergrepp som vuxna utsatte barn för. Det var med andra ord, enligt Freud, bara barnens egna ”sexuella fantasier” och med andra ord inget som skedde i verkligheten. Han förde in begrepp som ”sexualitet hos barn” och det är det arvet ni för vidare.

Jag rekommenderar boken ”Sveket mot sanningen” av Jeffrey M. Masson som beskriver varför Freud inte vågade stå på sig och hävda att övergrepp mot barn var vanligt. Freud övergav sanningen om sexuella övergrepp på grund av den reaktion han möttes av. Det blev en aggressiv folkstorm i både forskarkretsar och hos allmänheten när han lade fram det han själv bevittnat på ett bårhus i Paris. På grund av att han var rädd att förlora sin ställning kunde han inte stå emot reaktionerna. Istället svek han barnen genom att hitta på en teori om att det bara var deras egna sexuella fantasier inte verkliga händelser. Det är också denna förvridna tes som ligger till grund för delar av psykoanalysens teorier. Jag drar upp detta enbart för att visa varför begreppet ”sexualitet” ens sammanknippas med barn.

Språkmisstag

För återigen, man kan inte prata om barns sexualitet lika lite som man kan kalla en våldtäkt för ”att ha sex”. Det är språkmisstag, och i det senare fallet händer det allt för ofta att journalister kallar våldtäkter för att ”de hade sex” (även övergrepp mot barn kan benämnas så). Använder man fel ord för att beskriva en verklighet sänder man både felaktiga signaler och ger fel bild av verkligheten. Det gör man också om man talar om ”barns sexualitet”. Det är fel ord. ”Barn” är inte heller en homogen grupp utan begreppet ”barn” består av ålderskillnader och olika utvecklingsstadier. Ett spädbarn och en tioåring är milsvida från varandra vad det gäller utveckling och behov.

Vuxnas egna problem i sin attityd Barnen påverkas enormt av vuxnas hållning och attityd. Om en vuxen kör ut sin sexualitet mot ett barn, eller är fixerad vid barns ”sexualitet” på det sättet att de aktivt eller indirekt jobbar på att ens barn inte ska bli lika hämmade sexuellt som de själva – får ju också barnen ett fokus som egentligen inte kommer naturligt från dem själva. Ofta handlar det om vuxnas projicering på barn, och olika tidstrender i synen på barn och ”sexualitet”. Antagligen kommer den hållningen som som en reaktion mot de vuxnas egna föräldrar som kanske var mer slutna i ämnet. Deras föräldrar hade kanske till och med fört vidare skuldkänslor kring det sexuella. Eller sagt att barn kom med storken. Men vad som händer är att det slår över åt andra hållet och man tvingar på barnen den egna frigörelsen på nåt sätt, som dessutom blir snedvriden. Man fååår ha privata rum. Både vuxna och barn, och man både fååår och kan dra gränser utan att skuldbelägga.

/Annika Lu

-----------------------------------------------------------------------

Till ”Barnen”

Bland mina föräldrars efterlämnade ägodelar har jag funnit en gammal läkarbok, ur vilken jag kopierat några sidor, som jag sänder till ”Barnen”

Kanske är det pga denna läkarbok som jag kom att få stora svårigheter i mitt äktenskap. (Något som också drabbade min fästman).

Jag var omkring 5 år när jag första gången onanerade, ett ord som fortfarande skrämmer mig! Detta var något som uppstod alldeles av sig själv. Kom inifrån mig själv.

Av far blev jag dömd att vara en dålig människa. Halvskygg, utan självförtroende växte jag upp, därför att jag frestades att ”göra så där fult”. I barndomshemmet rådde en unken atmosfär av oanständiga anspelningar och råa skämt och dylikt.  Samtidigt fördömande och moraliserande av det som var friskt och äkta. Naturligtvis!

Jag räddades genom att jag kom i kontakt med Elsie Ottosen Jensens skrifter. och genom kärleken till en klok och mogen make.

Med vänliga hälsningar

Elsa

PS. Jag tyckte mycket om mina föräldrar. DS.

_____________________________________________

Håkan skriver till oss:

Hej Barnen!

I bilen igår lyssnade jag som oftast på P1. Programmet Barnen innehöll en kvinna som representerade RFSU. Hon berättade att hon var ensamstående med en pojke. När hennes son var yngre lät hon honom röra hennes könsorgan. Men nu när han var äldre ville han inte längre. Om inte detta är pedofili så vet inte jag vad pedofili är.

Tycker Ni det är ok att sända ett program som förespråkar pedofili?

Håkan

Vår redaktionschef Louise Welander svarar:

Hej Håkan,

Tack för Ditt brev. Det är alltid lika viktigt för oss att få ta del av våra lyssnares åsikter och reaktioner. Jag svarar på ditt brev eftersom jag är ansvarig utgivare och därmed har det yttersta ansvaret för de program som vi sänder. Den här serien i Barnen har väckt starka känslor. En del har varit upprörda, som du, andra tacksamma för att programmet vågar beröra så känsliga frågor.

Jag förstår att du reagerar. Den här mamman som du refererar till har ett mycket fritt och okonventionellt förhållningssätt där hon försöker avdramatisera sin sons nyfikenhet. Pojken får röra vid henne om han vill, inte tvärtom, när mamma vill. Och det är en stor och viktig skillnad. Det är i mina öron långt ifrån en uppmaning till pedofili, snarare tvärtom.

Sen är det en helt annan fråga om jag eller du skulle agera på samma sätt med våra barn. Vår uppgift i de här programmen är att belysa olika sätt att hantera frågan om barn och sexualitet, däremot inte att avgöra vilket sätt som är bäst. Det är viktigt att slå fast att om jag hade upplevt ett uns av tvivel om att dessa program skulle uppmana till pedofili skulle de inte sändas. Programmen berör svåra och laddade frågor - JA - men uppmanar till pedofili - det gör dom inte.

Hör gärna av dig igen. Det här är en viktig fråga och förtjänar all uppmärksamhet,

Vänlinga hälsningar

Louise Welander

Håkan svarar:

Hej Lousie

Tack för Ditt svar! Jag förväntade mig inget svar, därför överraskade Du mig positivt med Ditt svar. Än så länge får vi ha olika åsikter här i landet. Vi tycker kanske olika Du och jag. Jag är troende kristen. Jag tror att Gud menar att varje människa skall ha sex enbart med en partner hela livet. Var det så fanns det inga könssjukdomar.

Jag dömer ingen - det är inte min sak.

Men jag tycker att ungdomar borde informeras - utan pekpinne - att det är ett alternativ att hålla sig från sex tills man har gift sig. (Varför inte göra ett radioprogram om det? )

Och jag tycker att när en mamma låter sin son röra hennes könsorgan så är det inte ok. Det är möjligt att det inte juridiskt ses som pedofili men i min värld är det väldigt, väldigt fel. I vårt hem får inte ungdomarna sova i samma rum förrän de har förlovat sig. Vi förstår att ungdomarna kan ha sex på andra ställen vid andra tillfällen. Vårt beslut leder till en hel del diskussioner, men för oss är det vårt sätt att ge en signal. Förhoppningsvis leder det till att både våra & andras ungdomar tänker en gång till, minst. Jag skulle kunna utveckla detta mycket mer men stannar här.

Gud välsigne Dig, Louise!

Håkan

____________________________________________________

Tack för fantastiska program

Lyssnade just igenom miniserien om barn och sexualitet via ert 30-dagarsarkiv på webben, och vill uttrycka min stora uppskattning för dessa fina program. Frågan, som så klart är mycket känslig, behöver verkligen exponeras i media mer. Tror att reportage som dessa är en god hjälp för många att våga bryta de otaliga tabun som kantar området.

Johan L

_____________________________________________

Här ett brev från Anna:

Allt var liberalt.

Jag växte upp i ett mycket liberalt hem på sjuttiotalet. Min mamma talade öppet med mig om sex från det att jag var liten. Jag har inga direkta minnen av en tid då ämnat inte berörts. det fanns bra böcker av till exempel Lennart Nilsson i min vita bokhylla. Småbarnsonani var naturligt och ingenting skambelades. På dagis fanns kuddrum med soffor i brun manchester. Jag fick vara där inne med sexåringarna eftersom jag slutade sova middag redan när jag var fyra år.

Där tryckte de ner mitt ansikte i den bruna manchestern. och drog ner mina underbyxor. Och tittade och rotade runt.

Allt eftersom jag växte upp pratade mamma mer och mer om sex. Om flytningar och mens och erogena zoner. Smaken och lukten av sperma. Om älskare hon haft och om hur min pappas och hennes samlag brukade gå till.

Allt var liberalt.

Vi pratade om sex.

Under hela min uppväxt sade jag aldrig nej till henne. Hon var ju min mamma. Jag älskade henne och ville att hon skulle älska mig. Det gjorde hon också. På sitt märkliga vis.

Idag har jag inget sexliv. Det är lugnast så. Men tro mig: Jag har sysslat med det mesta som innebär förnedring.

Jag ar haft människors sexualitet uppkörd i ansiktet så länge jag kan minnas. Den är överallt. Någon vill prata och vara liberal. Någon annan vill titta mig i stjärten.

Jag tror att om ett barns sexualitet får växa i fred kan den bli frisk och hög.

Om andra är där och petar och pratar hela tiden blir den en bonsai. En stympad konstruktion baserad på någon annans drömmar.

Anna

___________________________________________________

Hej ni som jobbar med Barnen!

Ni vill veta vad vi som lyssnar tycker om ert program?

Det var ett vackert program, jo, man kan uppleva program som vackra. Eftersom jag lyssnar varje dag på P1 på förmiddagarna, innan jag går min långa promenad här ute i  landsbygdens underbara vinternatur.

Programmet idag - om barns sexualitet och den underbara pappans sätt att för sin lilla dotter förklara, det var fantastiskt fint. Synd att inte alla pappor har den förmågan. Och hur tråkigt är det inte när dagens unga grabbar kallar sina klasskamrater för horor? Vilken kunskap har dessa pojkar fått i sina hem? Tråkigt också för många invandrarflickor som ej får närvara på biologilektionerna, i gymnastik och simundervisning. De växer ju upp i Sverige! Hur kan deras föräldrar frånta flickorna detta?

Fortsätt med era fina program och hoppas att många mammor och pappor, även invandrarföräldrar kan lyssna! Det är ju det naturligaste i världen att lära sig om sin sexualitet. Barnen ska ju själva leva sina liv och finna sina egna åsikter om sin utbildning, religion och allt som tillhör våra liv.

Med vänlig hälsning och ett varmt tack för alla fantastiskt fina program!

Eva

_____________________________________________

Så här skriver Johan:

Tack!

Det är program som dessa (Torsdag 27/3 11:03) som gör det till en stolt handling att betala Tv-avgift. Tack för helt fantastisk upplysningsradio som gör förväntningen på att bli pappa en otroligt intressant tid.

Jag skulle kunna laborera en hel del om ert programs effekt på samhället och specifikt den tabubelagda barriär som behöver brytas för att barn skall få en så fri och upplyst uppväxt som möjligt. Att kommunkationen mellan förälder och barn sker på en ömsesidig och öppen nivå, något jag tycker framgick bra i era intervjuer.

Tack igen för ett jättebra program, jag ser fram emot fler intressanta produktioner!

Johan

____________________________________________________

Gudrun skriver:

Fingertoppskänsla?

Det känns lite otäckt att man näst intill skriver manualer för sex . Allt ska ligga fix och färdigt -inget lämnas till fantasin. Trist -övermåttan trist.  Trots mammans frimodighet ,verkade barnen ngt besvärade och undvek att säga vissa ord  . Mammans skratt klingade ngt konstlat -åtminstone i min radio.Visst ska man stötta och finnas till för sina barn, men man måste ha lite fingertoppskänsla - Det tyckte jag saknades i programmet.

hälsningar Gudrun Hej!

___________________________________________________

Bra att Barnen tar upp tabun!

Som trogen Bernen lyssnare vill jag bara framföra en jätte tack för erta två program om barns sexuallitet.

Äntligen någon som vågar återvinna litet terräng i detta ämne. De tabun som kommit att omfatta barns sexuallitet i samband med pedofilihetsen är inte sund och tyvärr drabbar dessa tabun de barnen som eventuellt är utsatta. Följ gärna upp programmet.

Vad jag saknar är möjligen ett manligt perspektiv även om första programmet hade en bra manlig förebild. Men det här med sexuallitet i skolans värld hur ser män och kvinnor olika på detta? Frågan lyftes kring exemplet med killarna som grupponnanerat i skolan men utan att lämna svar. Annat än att den kvinna som kommit på killarna fortfarande tyckt att det var fruktansvärt. Det är som en barnpsykolog sa till mig en gång ”vuxna skall inte rota efter saker i barns ”rum” som den vuxne inte kan hantera kännslomässigt.

Jag är mycket engagerad kring barn och ungdomar i min stadsdel i Göteborg. Det som började som ett engagemang kring mina egna barn och deras närmiljö har numera tenderat att växa ut över andra stadsdelar i staden. Frågan kring barn, ungdomar och deras sexuallitet har till och från blivit berört i detta engagemang. Dels därför att vissa ungdomar/barn gick över gränsen vad gäller taffsande men även därför att det förekommit barnporrlagrande skolanställda i området samt faktiska pedofiler. När frågorna tagits upp har det varit så uppenbart att klimatet/synen så radikalt har förändrats (både till det bättre och till det sämre) jämfört med för bara 15-20 år sedan.

Det som var okej på 60/70 talet och som levdes ut på 80 talet har helt plötsligt blivit tabubelagt. Skälet till att det är så är naturligtvis spridningen av könssjukdomar samtidigt som tolleransen ökat i vissa avseenden (HBT, kvinnans rätt till sin sexuallitet mm). Men också pedofilispöket och internets möjligheter till feticher och tillgängligheten till så väl porr som sexualliserade bilder, filmer och berättelser. Det som jag själv knappt kände till som 18 åring kunde min son snacka om öppet som 12 åring med sina kompisar (samtal som jag av misstag hört och häpnat över, men som är en naturlig konsekvens av mediautbudet och i vissa avseenden ett mer sexualliserat samhällsklimat).

Samtidigt med allt detta så har lagstiftningen förändrats så att den som har sex med någon under 15 år gör sig skyldig till våldtäckt. Avsikten med förändringen var att komma åt de fula gubbarna (de fula gummorna vägrar vårt samhälle att se). Effekten blev att man slängde ut barnet med badvattnet. Det finns i lagen en åtalseftergift om det varit tal om ett kärleksfullt och varaktigt förhållande och om båda (den över och den under 15 år) var ringa skillnad i ålder och utveckling. Detta med kärleksfullt och varaktigt förhållande står i förarbeterna till lagen. Effekten har dock blivit den att pojkar i ålder 15 år och uppåt har dömts till sexuellt utnyttjande av barn (i något fall våldtäckt) i tingsrätten trots att det varit ett gemensamt beslut om att ha sex mm. Som tur är så ser vi idag inte en tjej som annat än offer (jämfört med billighetsstämpeln och medskyldigstämpeln som var vanligast på 60-70-talet) när hon utsatts för våldtäkt eller sexullt utnyttjande - där har vi kommit långt.

Tyvärr är det inte så när grabbar utsätts i de fallen upphör de att vara män - återkommer nedan till detta!

Så idag finns ett antal rättsfall där killar åtalats för våldtäckt när de haft sex med sina flickvänner. Som tur är så hanterar hovrätten och högsta domstolen dessa frågor mer nyanserat än många gånger tingsrätten.

Problemet är att våldtäckt går under allmänt åtal så att en anmälan kan inte återkallas och åklagaren kan inte lägga ner ärendet om de inblandade så skulle vilja. Tag exemplet pappan kommer på dottern 14 1/2 år i sängen med kille just 16 år och anmäler detta till polisen. När ”stormen bedarrat” hemma och dottern förklarat att hon och killen varit ihop i sex månader och det var hon som ville så bestämmer sig pappan för att återkalla sin anmälan - det går inte. Är detta ett problem, nej kanske inte, men vi som vuxna måste tydligare kommunicera 15 års åldern numera mer absoluta gräns - vilke många i vårt samhälle vill i i tron att barn och ungdomars sexuallitet är just tabu.

Samtidigt som det är så som jag beskriver ovan så är det en allmängilltig generalisering att killar mognar senare än tjejer såväl fysiskt som mognadsmässigt. Så skillnaden mellan en 14 1/2 årig tjej och en 16 årig kille är oftast inte särskilt stor.

Man kan då undra hur polis, åklagare och domstolar behandar frågan då situationen är den omvända? Några sådana fall finns inte!!! Så det förekommer inte att killar som är 14 1/2 år har sex med en tjej som är 16 år? Denna frågan har jag pratat med såväl företrädare för socialtjänsten som psykologer som jobbar med denna typ av frågor och alla säger jo, det förekommer, men vad då, ser vi olika på tejer och killar? Tyvärr är det nog så. Eller rättare, det är nog så att det är en större skillnad generellt mellan en äldre tjej och en yngre kille i åldern runt 15 år vad gäller såväl fysisk utveckling som mognad.

Dessa frågor måste kunna samtalas kring utan att tabun och rädslor flyter upp till ytan. Samhället gör tyvärr skillnad mellan synen på killar och tjejer, men även på mammor och pappor. Om en pappa på motsvarande sätt som Anna Kosztovics hade berättat att han låtit sitt barn utforska hans snopp så som hon berättade att hon låtit sin son utforska hennes snippa så är jag rädd för att någon hade gjort en polisanmälan. Dessa frågor blir jättesvåra i samband med separationer där främst mammor ibland bygger spökscenarion kring att pappan badar tillsammans med deras gemensamma barn osv. Har varit inne och snackat ett antal gånger kring den typen av situationer på Föräldranätet och vet vilken pedofili och incest hysteri som tyvärr ibland kan förekomma. Vi måste föra samtal om gränser och gränssättande för barn och ungdomar skall ges goda förutsättningar att tabufritt utveckla sin sexuallitet samtidigt som de också ges möjlighet att själva bygga sin sexuella integritet.

Det finns massor att ta upp kring dessa frågor.

Ännu en gång ett stort tack för ett jätte bra program (det gäller alla era program).

Jämställd pappa

_____________________________________________Barnen,

Vi har också fått detta brev (något förkortat) från en anonym lyssnare:

Till Sveriges Radio Program 1

Råkade igår, Skärtorsdagen, höra ert program om barn och sexualitet. Visst har barn en egen sexualitet. Den är deras och den är privat och har inget med vuxnas sexualitet att göra, vi som är vuxna har heller inget med barns sexualitet att göra.

En far beskrev sitt ”förhållande” till sina barns sexualitet. Tvättning av en sexårings snopp vid gemensamt badande och sin dotters skrevande efter bad inför pappan och påståendet att hon pillat på sin klitoris och frågat varför hon hade en sån. Hans svar var för att ” det är för att du ska ha det skönt”.  

Jag har egna vuxna barn. Självfallet har jag respekterat deras fysiska och psykiska integritet, något blottande av nakna könsorgan inför mig har aldrig ägt rum och det är naturligtvis otänkbart att beröra min sons könsorgan vid tvättning efter blöjåldern. Sin hygien skötte han själv och ifred för vuxnas blickar och beröring av intima kroppsdelar.

Ni borde anmälas för er snaskiga beskrivning av barns sexualitet.

Man kan undra i vilken ålder barnet satt och blottade sitt kön och sin klitoris! Den är ju inte synlig förrän en bra bit upp i åren... Mitt svar i motsvarande situation (en otänkbar!!!) hade självklart varit: ”Ditt kön är en privat kroppsdel. När barn ligger i mammas mage så är de både pojke och flicka samtidigt därför att det bestäms efter ett par månader i magen om man blir pojke eller flicka, en mamma eller pappa. Så pojkarna har bröstvårtor fast dom inte ammar bebisar och flickor har klitoris för att det är resten av det som skulle varit en snopp om dom varit en pojke.”

Berättelsen om den beskäftige skäggige läraren som drog med sig en pojke till biblioteket för att läsa sexböcker var lika hårresande i alla detaljer. Den lärarens gränsöverskridande påflugenhet hade anmälts idag.

Dramatiska institutets pinsamma mentala övergrepp på barn polisanmäldes med rätta. Programmet Barnen klampar på i samma frejdiga okunskap och brist på respekt för barns integritet.

Jag kommer att vända mig till en bekant som verkar för barns rättigheter och se till att ni anmäls för spridande av reklam för incestuösa beteenden. Varför ska föräldrar överhuvudtaget bada i samma badkar som sina barn? Detta hör endast den absoluta småbarnsåldern till.

Jag kan inte minnas att jag badat i samma badkar som något av mina barn. Jag har respekterat dem. De har fått svar på frågor och det har aldrig handlat om något groteskt som att jag skulle ha talat om mitt eget personliga könsorgan.

Sex kan endast beröras i allmänna och opersonliga termer. Har barn frågor om sin egen sexualitet så bör svaren vara allmänna och strikt upplysande utan kladdiga och gränsöverskridande intimiteter.

Ert program var skandalöst! Sveriges Radio har ett ansvar. Ni har brustit mot detta ansvar. Vilka signaler avser ni skicka ?!? Att P1 på sen kvällstid kontaminerar etern med grovporr, ingående beskrivningar av könsorgan och analöppningar i porrbranschen är tillräckligt, hutlöst och vidrigt. Det kallas ”erotik”. Det är inte erotik, det är ofredande och ren spekulation av Sveriges Radio. Nej, jag är inte sexualfientlig men anser att vuxna kränker barns integritet. Det är hög tid att bromsa pedofilernas framfart och även de könssjukdomar som sprids vid fyllesex bland 13-14-åringar. Stackars barn! Vakna Sveriges Radio!

Från en klok mor och farmor

Kommentar: Se svaret till Håkan från vår redaktionschef Louise Welander

_____________________________________________

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".