Lyssnarsynpunkter på programmet: Vår mamma är tablettmissbrukare. Fyra döttrar berättar.

Vad tycker du? Skriv och säg din mening! barnen@sr.se

Första mailet vi publicerar har rubriken: Etisk fråga?

Hej!

Mitt namn är Ann-Charlotte Münger och jag arbetar som barnforskare på Linköpings Universitet. Jag sitter just nu och lyssnar på ert program om barn till tablettmissbrukare.

Jag håller verkligen med er att denna grupp måste lyftas men är starkt kritisk till att låta barn medverka på det här sättet. Det finns således ett stort etiskt dilemma här. Är det verkligen ett barnperspektiv att låta barn gråta ut i radion?!

Hur tänker ni om detta undrar och hälsar Ann-Charlotte

_____________________________________________

Så här svarar vår redaktionschef:

Ann-Charlotte,

Tack för ditt brev. Och engagemang.

Jag förstår precis vad du menar. Ylva Mårtens reportage är ett av de starkaste mest drabbande jag har hört.

Vi har i nära samarbete med hela familjen, mamman och barnen, beslutat att sända reportaget i sin nuvarande form. Alla har lyssnat och godkänt. Vi har gjort noggranna överväganden.

Jag undrar vad det är som du har reagerat så starkt på. Viktigt för oss att höra mera hur du tänker.

vänliga hälsningar

Louise Welander, redaktionschef för SR Samhälle, Barnen

___________________________________________________

Vi fick också ett mail från mamman till de fyra flickorna i programmet ”Vår mamma är tablettmissbrukare”. Så här skriver ”Karin”:

Hej Ann-Charlotte Münger,

Jag läste din insändare här på Barnens hemsida om programmet ”Vår mamma är tablettmissbrukare.” Jag kan förstå din kritik, men jag ville berätta hur och varför jag/vi valde att medverka. Det är jag och mina barn som var med i programmet.

Barnen kommer inte alltid till tals. Barnen har inte fått berätta hur de upplevde placeringen på jourfosterhemmet. De rymde faktiskt och om 2 barn på 11 och 9 år rymmer och cyklar hem så borde väl någon prata med barnen! Fakta är att ingen gjorde det och ingen har heller gjort det sedan dess.

Att socialtjänsten arbetar utifrån barnens perspektiv är inte riktigt sant för då borde de lyssnat på barnen. Socialen är verkligen pigga på att göra utredningar, då VILL de prata med barnen, men inte när barnen har fått uppleva rädsla och otrygghet av att bli placerade! Det låter galet för mig och det var detta vi började prata om. Barnen har en historia som är tung att bära och jag håller med om att barn inte ska ”gråta ut i radion” för det ska de ha mamma till.

Men vi ville få fram barnens berättelser och hur de upplevde dels jourfosterplaceringen och dels hur det är att ha en mamma med missbruk, som jag har. Tyvärr förekommer detta mer än vad folk anar och ingen ser hur barnen har det. Tablettmissbruk behöver inte synas lika tydligt som alkohol och narkotika.

Jag som mamma kan ta det du säger, men jag hade många långa samtal med mina barn om detta så att de skulle förstå att de ej var tvungna. Den minsta på 9 år sa heller inte många meningar - just för att hon inte ville. Däremot valde de 3 andra att vara med.

Det känns bra, trots allt, att det barnen har fått uppmärksamhet, eftersom det finns fler än vi i denna situation. Jourplaceringar som misslyckades, 18-åring som ej fick stöd , folk som är på oss hela tiden.  Barnens liv i ett missbruk som många andra barn också upplever.

Jag ville bara säga hur jag tänkte! Jag förstår din åsikt också.  

mvh ”Karin”

_____________________________________________ Hej, tack för ditt långa och uppriktiga brev och jag förstår absolut hur du tänker!

Det här är ett sådant otroligt viktigt ämne som måste lyftas upp och jag vet också hur tabubelagt det är - eftersom jag privat kommit i kontakt med det! Vad som gjorde mig fundersam var just barnens delaktighet eftersom det väcker upp så mycket och min fråga handlade just om radio var det lämpligaste forumet för att ventilera detta.

Men du som mamma vet förstås vad som är bäst för dina barn så du får ursäkta en klåfingrig forskare som lägger sig i alltför mycket! Hoppas du förstod och tolkade mig rätt att det absolut inte var någon kritik av dig och ditt val av att medverka. Tvärtom beundrar jag dig för det!  Jag önskar dig allt gott,

hälsar Ann-Charlotte Münger

_____________________________________________ 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".