Socialtjänsten inget skyddsnät

Hej Barnen!

Det är så skönt att det finns program som riktar strålkastarljuset mot hur socialtjänsten agerar. Tror att detta kan ge genomslag i debatten om hur utsatta barn har det idag.

Att skyddsnätet, som socialtjänsten ska utgöra, faktiskt inte alls ligger i fas med utvecklingen på andra områden, som t ex inom teknik eller sjukdomsforskning. Jag förfäras över att en myndighet som socialtjänsten  kan verka som de gör när vi nu räknar år 2008. Det är många som vittnar om att de insatser som görs från socialtjänsten, ofta stjälper än hjälper familjer. Många barn upplever socialtjänsten mer som en belastning i tillvaron, än som en tillgång och en hjälp. Jag lyssnade på ert program om familjen där mamman är tablettmissbrukare.

Det var rörande och tragiskt. Mamman är, liksom hennes barn, offer för den uppväxt hon har haft. Självklart är det inte bra att barn växer upp under sådana förhållanden som beskrivs i programmet, men hade de två yngsta systrarna det bättre hos jourfamiljen? Var finns de trygga och bra familjehemmen?

Min familj har egna erfarenheter av socialtjänstens agerande, och vi hör inte till de som har positiva erfarenheter. Därför förstår jag precis äldsta dottern, när hon säger att de ska flytta, och /aldrig /mer ha med socialtjänsten att göra. Att det är en oro, och troligtvis en skräck som hon lever med, då socialtjänsten, upprepade gånger, och enligt flickan, utan anledning, gör utredningar rörande hennes yngre systrar. Skräcken, jag tror mig förstå, att hon är rädd för att socialtjänsten ska ta syskonen ifrån familjen, kan jag allt för väl förstå.

Jag har mycket dåliga erfarenheter av handläggare hos socialtjänsten, som överhuvudtaget inte tar till sig, och verkligen inte verkar bry sig, när ett tvångsplacerat barn uttalar att han blivit mycket illa hanterad och bemött av ansvarig personal på ett behandlingshem. I vårt fall svarade socialtjänsten mig i ett mail, att de menade att personalen gjorde ett bra arbete, och att de hade fullt förtroende för dem och deras verksamhet. Detta trots att socialsekreteraren själv befann sig drygt 30 mil från orten där min pojke var placerad. Min pojke bad mig gråtande framföra hans önskemål om att bli kontaktad av socialtjänsten, som vägrade både att besöka och att ringa honom.

Så kan det gå till.

/Mamma i nordvästra Skåne

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".