Lyssnarbrev på programmet "Vår mamma är tablettmissbrukare, del 2.

Sitter och lyssnar på ”Vår mamma är tablettmissbrukare” och blir lite konfys över kritiken över att barnen i programmet så öppenhjärtigt berättar om sina upplevelser och visar sina känslor - de t.o.m. GRÅTER i radion!

Någon ifrågasatte huruvida detta är ur barnens perspektiv och jag bara baxnar av häpnad! Det är väl solklart att det är ur barnens perspektiv! Problemet är att vuxna inte står ut med skammen av att barn utsätts för vuxnas egoism och tillkortakommanden och dessutom får denna sanning slängd i ansiktet av just gråtande barn! Vi vuxna ska lyssna på barnens berättelser och gömma dem i våra hjärtan samtidigt som vi ska se oss i spegeln och stå ut med skammens röda rosor på bleknande kind.

Ps. Jag menar inte att missbrukande föräldrar ska skämmas mer än andra som inte av en eller annan anledning kan tillgodose barnens behov. Jag menar att vi måste våga möta barnens berättelser utan att komma med undanflykter. Då blir vägen till försoning och förlåtelse så mycket lättare. Ds.

Avs:Carina Engström

_____________________________________________

Tack för ett bra program och en bra uppföljning.

Jag förstår reaktionerna från lyssnarna, ändå tycker att ni har behandlat den här familjens drama med empati och respekt.

Men vad jag reagerar på är hur lätt ni låter barnens pappa komma undan. ”Vår mamma är tablettmissbrukare” heter programmet men borde inte heta ”Våra föräldrar är...”?

Jag antar att pappan inte ville ställa upp (eller har jag missat något?) och han nämns bara av barnen ett par gånger. Om pappan inte hade varit missbrukare eller om pappan hade tagit hand om barnen som en förälder ska göra, så hade situationen varit mycket bättre. Så enkelt är det. Det är därför det är bra med två föräldrar, oavsett vad de har för kön: de kan hjälpa varandra, de kan till och med ersätta varandra om det behövs.

Än en gång, i denna ”jämlika” Sverige, cementeras den allmänt rådande uppfattningen att barnens väl är främst, om inte enbart, en mammas ansvar. Vilket jag inte tror att ni är beredda att hävda. Min enda kritik till ett bra program, som väckte många tankar och känslor.

Erico Oller Westerberg

_____________________________________________

Svar från producenten:

Hej Erico!

Dina synpunkter är befogade. Mitt svar är egentligen ganska enkelt och praktiskt, det var Karin, mamman som skrev till oss och barnen bor med henne. Självklart skulle jag också ha tagit kontakt med pappan.

vänliga hälsningar

Ylva Mårtens

_____________________________________________

Vad tycker du? Skriv och säg dina åsikter!

Maila till

barnen@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".