Barn bygger hus

I ett träd utanför Täby har Gabriel Nowstawski, 8 år, byggt en koja. Han har gjort ett hål i taket och ett i golvet för att få ett inomhusvattenfalll att titta på när det regnar.

Vad händer när barnen konstruerar hus?

"Barn har fantastiska idéer och är samtidigt pragmatiska. Det är en perfekt kombination när man jobbar med ny arkitektur." Så tyckte de arkitekter som deltog i utställningen "Building Blocks" på Färgfabriken där barn mellan 6 och 16 år fick huvudrollen som beställare till husbygge. Utifrån barnens tankar om arkitektur och byggande, drömmar och intressen tog nio unika konstruktioner form.

I en konsthall platsar dessa hus perfekt. Men hur mycket får barn vara med och bestämma utanför konsthallen? Har barn något att säga till om i den långsiktiga planeringen av vår stadsmiljö?

Reportrar Amra Heco och Manuel Cubas.

Hur ska barnen komma till tals när det gäller arkitektur och stadplanering?  Kommentera längre ner på sidan!

Karin Englund är ansvarig för Färgfabrikens utställning "Building Blocks" på Liljeholmen i Stockholm. För henne är husen ett viktigt vittnesmål över barnens samhällsengagemang.

- Barnen i Senegal hade tänkt på alla. Föräldrarna ska ha sin del och barnen sin, och det var väldigt praktiskt upplagt. En sjuåring sa att husen måste vara byggda av material som kommer från Senegal, annars kommer vi alltid vara ett fattigt land om vi bara håller på och importerar, berättar Karin.

Intresset för att hitta metoder för hur barn och unga kan bli delaktiga i stadsplanering växer. Göteborgs kulturförvaltning anställde 2002 Sveriges första och hittills enda arkitekturkonsulent, Mie Svennberg. Hennes uppdrag är att främja arbete med kultur i skolan genom arkitektur och stadsbyggnadsfrågor i gränsöverskridande teman.

Här berättar Mie Svennberg om en rad exempel på hur arkitekturpedagogik kan bli en metod som ger samhällets yngsta medborgare möjlighet att påverka sin vardagsmiljö. 

-Det går inte att  komma undan att  vi idag sätter vuxna ramarna för vad som är barns bästa. Men vi behöver en ständigt pågående dialog för att få barnens egna perspektiv vilket ju ser olika ut beroende på sammanhang, tid etc, förklarar hon.

För dig som vill läsa vidare om ämnet:

"Barns rätt till staden. Om arkitekturpedagogik som demokratisk metod i Göteborg" Text av Mie Svennberg & Mania Teimoouri (red)