Rebecka Bergsland

Deprimerade barn med terapi som botemedel

Fredag 30/7 kl.11.03. Repris 23.07 och 1/9 18.00

Många har sagt att om det hade varit dem som hade det som jag så hade de inte orkat, säger Helena, 18 år.

För Helena började allt när hon var 8 år och hennes pappa tog livet av sig. Familj bröt ihop och hon var den som fick bli den starka, den som tog hand om alla. Det höll en bit in på högstadiet, sen gick det inte längre. Då bröt Helena ihop och fick självmordstankar och blev så deprimerad att hon tvingades söka hjälp.

Som ung och deprimerad finns det inte särskilt många vägar att gå. På vårdcentralerna kan bara en viss hjälp erbjudas. Oftast skriver de bara ut antidepressiva mediciner och hänvisar dem vidare till BUP, barn- och ungdomspsyk. På BUP finns större resurser. Där kan, och ska, de unga erbjudas såväl terapi som medicin. Men även deras resurser är begränsade och det är inte alltid så att patienternas behov kan tillfredst ällas. På vissa mottagningar kan man få vänta i månader på terapi.

För Helena fanns dock hjälpen där. Hon fick först samtalsterapi och senare både psykoterapi och kognitiv beteendeterapi. För Rebecka Bergsland däremot var läget ett annat. Hon gick i terapi men ville ha medicin. Men det ville inte BUP.

Så jag gick till vårdcentralen och redan efter bara ett par besök fick jag hjälp, berättar hon.

Det här är det andra och sista programmet om hur det är att vara ung och deprimerad.

Redaktör: Andreas Viklund

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".