Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Maoistgerillan går till förhandlingar

Publicerat söndag 10 december 2006 kl 14.51

Efter fredsavtalet i Nepal i förra månaden pågår nu intensiva förhandlingar mellan de politiska partierna och den maoistiska gerillan om en ny provisorisk konstitution. För maoisterna är det en stor omställning att nu gå från blodigt gerillakrig till förhandlingar och kompromisser. Det berättar en av maoistgerillans högsta ledare för vår korrespondent.

Hennes kodnamn är kamrat Parvati, den högsta kvinnan inom maoistgerillan i Nepal. I tio år har hon hållit sig under jorden när hennes rörelse fört en brutal kamp för att störta kungahuset och göra Nepal till en kommunistisk republik.

Att döda motståndare har för henne varit ett naturligt inslag i det hon kallar revolutionen.

Nu sitter hon i solgasset på min hotellterass i Katmandu, medan hennes livvakt håller fram ett kakfat åt henne. En Nokia-telefon hänger i ett snöre om halsen.

Jag försöker lirka ur henne något om hur känner inombords, nu när hon kan gå öppet på Kathmandus gator, utan risk att bli gripen och avrättad av säkerhetsstyrkorna.

Men ur hennes mun kommer först mest kommunistisk retorik. Ord som kader, massan, revolution.

Kan bli minister
Kamrat Parvati, eller Hisila Yami, som hon heter egentligen tippas allmänt bli en av ministrarna i den nya regeringen som just nu i dagarna håller på att förhandlas fram. Hisila Yami är gift med maoistgerillans andreman Baburam Bhattarari.

De båda anses fortfarande vara de hårdföra maoistiska ideologerna inom rörelsen, medan högste ledaren, Prachanda, numera anses mera pragmatisk och kompromissvillig. Jag frågar henne om det var värt priset med minst 13 000 döda, nu när de ändå sitter och ska kompromissa med etablerade politiska partier.

– Självklart, när vi startade krig var det med en politisk agenda i åtanke, säger hon.

Människorättsgrupper säger att maoistgerillan genom åren torterat och mördat sina motståndare, också sådana vars enda brott varit att kräva respekt för människorätten. Men Hisila Yami säger att sådant tal är överdrivet.

Det är naturligt att några av våra medlemmar kan ha gått för långt ibland, men annars är det media och internationella organisationer som försöker piska upp stämningen mot oss maoister. De gör en stor affär av småsaker, tycker hon.

Inget stöd från Kina
Maoistgerillan i Nepal har inte fått något stöd från Maos hemland Kina, tvärtom. Peking har stöttat regeringen i Katmandu som med stor brutalitet bekämpat gerillan.

Även om Kina inte längre helhjärtat hyllar Mao är kamrat Parvati fortfarande en varm anhängare, Mao var mycket demokratisk, anser hon.

När jag frågar henne om rörelsens mål är en kommunistisk enpartistat i Nepal blir hon lite svävande, hon börjar i stället tala om att USA och Storbritannien i praktiken är enpartistater.

Det är uppenbart att rollen som kompromissande och förhandlande politiker är helt ny för maoisterna som nu kommit in från kylan. Kamrat Parvati medger att de nu måste ompröva sina metoder, för att kunna vinna stöd också från medelklassen, från folk som bor i städerna.

– Vi i maoistgerillan är så vana vid att genomföra våra beslut snabbt. Men här i städerna gillar det inte en sådan snabbhet. Vi måste gå från revolution till evolution. Vi måste lära oss tålamod och ansvarsfullhet, för att inte skrämma bort folk, säger hon.

Jag frågar om rapporterna om splittring inom maoistgerillan mellan de som vill förhandla och de som är mer hårdföra. Hon svarar att det pågår en konstruktiv diskussion.

Optimistisk publicist
Kunda Dixit är författare och tidningsutgivare i Kathmandu, han tillhör en välkänd affärssläkt i Nepal. Han är också en mångårig analytiker av landets politik.

Kunda Dixit säger att ett problem för maoisterna nu är deras egen så kallad kader, deras krigiska medlemmar ute i landet som har svårt att acceptera att det nu är förhandlingarna och kompromisser som gäller.

De hade räknat med att deras kommunistiska kamp skulle krönas med inmarsch i Katmandu, nu kommer en del maoister att fråga sig vad man egentligen slagits och dött för om resultatet bara är en tredjedel av parlamentsplatserna.

Hotet mot högste maoistledaren Prachanda kommer plötsligt inte längre från kungen och hans armé utan från de egna leden.

Kungen måste betala skatt
Nepals impopuläre kung Gyanendra och hans hatade son Paras har nu fått se sin makt dramatiskt minska. Härom dagen tvingades kungen för första gångne betala skatt, det var när hans assistent inte fick hämta ut ett paket från USA adresserat till kungen utan att först betala tull, en episod som nepalesiska medier förtjust beskrev i detalj.

Maoisterna kräver att kungahuset avskaffas, men det finns etablerade politiker som fortfarande vill ha kvar en ceremoniell kunglig roll. Huruvida Nepal ska förbli världens enda hinduiska kungadöme eller bli republik kommer att avgöras närmsta månaderna.

Kunda Dixit säger att det han mest oroar sig för nu är att kung Gyanendra kan komma att försöka underblåsa splittringen som nu märks bland olika maoistiska fraktioner.

Kunda Dixit stödde en gång i tiden monarkin som historisk institution, idag är han inte bekymrad över att kungahusets framtid hänger på en skör tråd.

Han är försiktigt optimistisk att Nepal nu verkligen upplever en ny gryning.

Förhandlingarna som just nu pågår i Kathmandu mellan de etablerade partierna och maoisterna utgör en av de mest dramatiska fredliga omvälvningarna av statsstruktur i världen, säger han.

Nils Horner, Katmandu
nils.horner@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".