Lokförare behöver mer hjälp efter olyckor

Lokförare som varit med om dödsolyckor eller självmord på spåret drabbas inte sällan av långvariga psykiska symptom, som även kan leda till säkerhetsproblem i jobbet. Det hävdar forskare vid Högskolan i Kristianstad, som efterlyser bättre långvarigt stöd.

Lokföraren Anders Klaesson har varit med om två dödsolyckor för flera år sen men minns dem fortfarande väl.

– Det var efter start från Norrköping, så dök det upp en man på spåret. Jag bromsade naturligtvis när jag uppfattade att han stod kvar. Men det var ju för sent så jag körde på honom.

Hur reagerar man direkt efter något sådant här?

– Då blev jag förbannad, varför ska det drabba mig? Så uppfattade jag det.

Minns alla detaljer
Bara några år senare hände det igen, även då ett förmodat självmord. Själv tycker Anders Klaesson att han kunnat lämna händelserna bakom sig, och att det inte påverkar hans liv idag, men trots att det nu gått 20 år så minns han ändå alla detaljer.

– Jag vet hur de var klädda, stövlar och jackor och allt. Och jag vet exakt vad jag gjorde vid det ögonblicket, hur jag mådde, vad jag hade för tåg och till och med tågnumret och loknumret, säger lokföraren Anders Klaesson.

Varje år dör runt 80 personer i självmord eller rena olyckor med tåg inblandade, och de flesta lokförare är precis som Anders Klaesson någon gång i sitt yrkesliv med om att köra ihjäl en människa.

Lokförare påverkas av dödsolyckor
Valdimar Briem, som är docent i psykologi vid Högskolan i Kristianstad, har med djupintervjuer och tester följt upp ett 20-tal lokförare. Flera av dem var fortfarande efter ett par decennier påverkade av vad som skett, utan att kanske vara medvetna om det.

– Jag har sett stora starka män få tårar i ögonen när de pratar om olyckor som har hänt flera år tidigare. De har mardrömmar, de får ångest och i vissa fall blir de deprimerade av händelsen, säger Valdimar Briem, forskare i Kristianstad.

20 procent av lokförarna i Valdimar Briems undersökning visade tecken på stressyndrom som kräver behandling. Obearbetade trauman kan påverka även säkerheten genom trötthet, som i svåra fall kan leda till sämre uppmärksamhet i kritiska situationer, menar Briem.

Efterlyser långsiktig hjälp
Det finns numera bra stöd och hjälp av olika slag direkt efter olyckan, men Valdimar Briem efterlyser också långsiktig psykologisk hjälp, som till exempel psykoterapi, för dem som behöver det.

– Då skulle de inte plågas av de här minnena som de gör. Men de skulle också bli säkrare i sitt arbete, därför att sådana händelser påverkar människors uppmärksamhet och förmåga att göra rätta saker vid rätt tillfälle i ett sådant jobb som lokförarnas, säger forskaren Valdimar Briem, vid högskolan i Kristianstad.

Daniel Rundqvist, Jönköping
daniel.rundqvist@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista