Ökat intresse av att leta uran i Sverige

Intresset för att leta efter uran har ökat i Sverige under de senaste åren. Det är framför allt tidigare kända områden med uran som tilldrar sig uppmärksamheten, till exempel i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västergötland.

Det är Bergsstaten som ger tillstånd till uranprospektering.

– Det var inget intresse alls för tre år sedan. Av de 1 200 undersökningstillstånd som vi har i Sverige är det i 75 fall som man nog i första hand är intresserad av uran, säger bergmästare Jan-Olof Hedström i Luleå.

Det talas om att det finns lycksökare i den här branschen. Hur avgör ni vilken kompetens man har att undersöka?

– Vi ställer krav på att man ska ha tillräckligt med kompetens i företaget för att vara professionell på undersökningssidan. Och vi ställer krav på att man ska ha tillräckligt med pengar, så att man kan visa att man är beredd att göra undersökningen och inte bara skaffa ett tillstånd och sälja det vidare.

Bergsstaten, en av Sveriges äldsta och minsta myndigheter har stora befogenheter att ge tillstånd till mineralprospektering i alla områden utom nationalparker.

Men det är lång väg till en eventuell gruva. För att öppna en urangruva krävs godkännande av både Kärnkraftinspektionen, Strålskyddsinstitutet och regeringen, förutom den vanliga tillståndsprövningen. Och kommunerna har vetorätt.

Hur stora är då tillgångarna på uran i Sverige?

– Det finns stora mängder uran, men det är uran med ganska låga halter. För att få ut större mängder måste man bryta väldigt mycket uranmalm, säger Olov Holmstrand, geolog och miljökonsult.

Det finns uran dels i urberget, dels i alunskiffer, till exempel i Västergötland. Uranbrytning i alunskiffer skulle kräva stora dagbrott.

Motstridiga åsikter hos regeringen
Förra regeringen sa att man inte kommer att ge tillstånd till en eventuell uranbrytning. I den nuvarande regeringen kan man utgå ifrån att det finns motstridiga åsikter om det skulle bli aktuellt att öppna en urangruva. Olov Holmstrand tror att miljöriskerna avskräcker.

– Landskapspåverkan, det avfall som blir och som innehåller huvuddelen av radioaktiviteten trots att man har tagit ut uranet, och riskerna i gruvorna. Framför allt om det skulle bli underjordsgruva, därför att då får man radongas som är ett besvärligt arbetsmiljöproblem, säger Olov Holmstrand.

Ingrid Gustavsson
ingrid.gustavsson@sr.se