Patienter inlåsta upp till sex år i onödan

Patienter på rättspsykiatriska avdelningar hålls kvar inlåsta trots att de är friska nog att skrivas ut. Det visar Ekots fortsatta granskning av psykvården.


Landsting och kommunerna kommer inte överens om vem som ska betala för eftervården och därför hålls patienterna i vissa fall kvar i åratal. Ekot har hittat exempel när en patient låsts in i över sex år i onödan.

– Patienter ska inte behöva vårdas i flera år extra, för att ett boende inte är ordnat, säger Susanne Flyborg, chefsöverläkare på rättpsykiatrin i Kristinehamn.

Hur länge har den patienten varit inskriven extra, som du har varit med om?

– Ja, det är många år. Det handlar inte om en patient, utan det här är väldigt vanligt.

Inlåst i onödan
En av de patienter som hölls inlåst i onödan var ”Lasse” som blev mördad av en medpatient på en psykiatrisk avdelning i Stockholm, vilket vi rapporterade om tidigare i veckan

Sommaren 2005 bedömde Lasses läkare att han var frisk nog att lämna den låsta avdelningen. I stället skulle han få flytta till Ankaret, ett stödboende som kommunen driver i Aspudden i södra Stockholm. 

– Vi vet att han gärna ville bo här. Han tyckte om boendeformen och tyckte att det inte var så institutionslikt, så han trodde att han skulle trivas här, säger Hillevi Leiden, chef för Ankaret.

Oense
Trots att Ankaret kunde ta emot Lasse blev flytten aldrig av. Kommunen och landstinget kunde inte komma överens om vem som skulle betala för platsen på kommunens eget stödboende.

Därför blev han kvar på den låsta psykvårdsavdelningen i åtta månader till, fram tills att han mördades av en psykiskt sjuk medpatient på avdelningen. Utan lämplig bostad, får personer som är dömda till rättspsykiatrisk vård nämligen inte släppas ut.

– Han fick bo på avdelningen i stället eftersom han inte hade någonstans att bo. Det är bisarrt, men det halades ut då, det här med lägenheten, säger Lasses son som vill vara anonym.

Men ändå var han tvångsintagen?

– Ja.

I Lasses fall kostade vistelsen på den slutna psykiatriska avdelningen skattebetalarna 4 400 kronor per dygn. Nästan sju gånger mer än vad stödboendet skulle ha kostat. Hade landstinget och kommunen kommit överens hade det sparat skattebetalarna nästan en miljon för dom här åtta månaderna.

Inget ovanligt problem
Det finns ingen statistik på hur ofta det här inträffar, men det är alltså inget ovanligt problem. Medan kommuner och landsting bråkar om vem som ska betala för betydligt billigare boenden, så sitter personer som Lasse inlåsta, i vissa fall i åratal. Ekot har hittat exempel på patienter som varit inlåsta över sex år i onödan.

Ann-Sofie Eriksson är eftervårdsansvarig på rättspsyk i Sundsvall. Flera gånger har patienter där hamnat i kläm när landstinget inte har kommit överens med kommunerna.

– Vi tolkar på ett sätt och tycker att vi tolkar rätt och kommunerna tolkar på ett annat sätt, då kan det vara svårt att komma överens.

Hur länge har du varit med om att personer blir kvar i onödan inne på låsta avdelningar?

– Faktiskt i åratal. Det är riktigt illa. De har kämpat så hårt de flesta utav de här patienterna, verkligen kämpat, det är uppförsbacke och till slut när man tror att det är dags för steget ut, då är det alldeles stopp. Det är väldigt frustrerande för alla.

Bo-Göran Bodin
bo.goran.bodin@sr.se

Daniel Velasco
daniel.velasco@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".