colombia

Glädje över frisläppta fångar

En våg av glädje och hopp svepte över Colombia sen Farc-gerillan på torsdagen uppfyllde sitt löfte och frigav två av sina fångar. Många hoppas att det ska följas av fler frigivanden, men problemen är många. Kanske inte så mycket praktiska, som politiska.

Consuelo González och Clara Rojas ansikten strålade av lättnad och lycka när de klev ut ur flygplanet som fört dem till Caracas och de för första gången på sex år fick träffa sina kära.

Sova fastkedjade
– Vi har fått livet tillbaka, sa de båda och de tackade särskilt Venezuelas president Hugo Chávez och den colombianska senatorn Piedad Córdoba för deras ansträngningar.

Men de bad de också att fortsätta, för fortfarande finns uppemot 1000 fångar i Farc-gerillans våld.

Och det de två berättade i sina första intervjuer smulade effektivt sönder gerillans anspråk på att framställa frigivningen som uttryck för dess humanitära inställning.

Consuelo González berättade om ett liv utan någon som helst frihet och stimulans. Hon berättade att fångarna tvingas bära fångstkedjor om halsen och att de om nätterna oftast kedjas fast vid ett träd.

Sonen fördes bort
Clara Rojas, å sin sida, berättade att hennes son Emanuel, som föddes i fångenskap och som nu är tre och ett halvt år gammal, togs ifrån henne när han bara var åtta månader.

Under åren har Clara Rojas via Röda korset skickat flera brev till Farcs ledare och begärt att få sin son tillbaka. Något svar fick hon aldrig.

Men nu vet man att Emanuel, via underliga vägar, tagits om hand av Colombias sociala myndigheter, och att återföreningen mellan mor och son inte är långt borta.

Clara Rojas, som kidnappades tillsammans med den förra presidentkandidaten Ingrid Betancour, berättade också att de två blev åtskilda för tre år sen och att hon sen dess inte vet någonting om Betancour.

Men trots alla kvarvarande problem så födde frigivningen hopp om att andra fångar snart ska få gå samma väg.

1000 fortfarande fångar
En del menar att det här visade att det inte behövs några omfattande avmilitariseringar av stora områden för att en frigivning ska vara möjlig.

Men det är just det Farc kräver som en förutsättning för att överhuvud taget diskutera en fångutväxling, som dessutom bara gäller 45 av de omkring ettusen fångar som fortfarande är i gerillans våld.

Lars Palmgren, Santiago
lars.palmgren@sr.se