Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
afghanistan

Svenska minröjare uppskattade

En av de viktigaste uppgifterna för de svenska soldaterna i Afghanistan är att ta hand om oexploderade minor, bomber och andra sprängämnen som är en fara för civilbefolkningen. Vår utsände följde med när en granat skulle desarmeras.

En EOD-task är den moderna militärsvengelska termen för att ta hand om ammunition som inte har exploderat.

Den här gången kommer en rapport om att något som ser ut som en granatkastarprojektil har hittats i samband med ett vägbygge.

Soldaterna rycker ut i två bilar, det har varit oroligt i området och chefen, Anton Bondesson, ger order om hög eldberedskap om de skulle bli beskjutna.

Men inget oförhappandes inträffar under transporten och bilarna stannar in hos vägarbetarna där man via tolken försöker få fram information.

En arbetare leder fram två av soldaterna till platsen, övriga håller sig på avstånd. Fyndet är utmärkt med en hög stenar, en vanlig signal i Afghanistan för oexploderad ammunition. Joel Bramsgaard börjar försiktigt gräva.

Afghanistan har varit av och till i krig i 30 år och ofantliga mängder av minor, granater, klusterbomber och annan ammunition har vräkts över terrängen och mycket är fortfarande oexploderat.

Tiotusentals afghaner har dött under årens lopp i sådana här sprängolyckor. Nu har stora områden röjts på ammunition men fortfarande är det många som dör. Förra året dog 143 människor, enligt FN, plus att 440 skadades. Många av dem lemlästade för livet, de flesta av offren är unga.

Men den här gången visade det sig att det inte var någon fara, det var ingen granat, säger Björn Olovsson.

– Det ser ut som en del till en raket. Det har som ett metallgaller som leder bort krutet från dysorna så att de inte täpper igen.

Det är något helt ofarligt i varje fall?

– Ja, det är metallskrot.

De afghanska arbetarna känner sig lättade och kan fortsätta arbetet. Uppgiften att ta hand om eventuell oexploderad ammunition är tacksam, säger Anton Bondesson, eftersom civilbefolkningen är så positiv då, vilket inte alltid är fallet i Afghanistan.

– Det är väldigt skönt att se den här uppskattningen man kanske inte alltid annars ser när man är ute och arbetar med och möter människor. Det är många gånger man ser raka motsatsen och kan se öppet förakt eller till och med hat.

– De kan symboliskt spotta framför fordonet och vända oss ryggen till. Det är ett uppträdande från lokalbefolkningen som inte jag upplevt tidigare när jag varit ute i Kosovo och Liberia.

Sten Sjöström
sten.sjostrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".