Flyktingar på en strand på Kreta. Foto: Scanpix.

Svenska människosmugglare i Grekland

Antalet svenskar som döms för människosmuggling i Grekland är rekordhögt. Samtidigt har flyktingarna in till Grekland ökat och många lever under svåra förhållanden.

Enligt svenska ambassaden i Aten handlar det om elva svenskar som dömts för människosmuggling 2007 jämfört med tre, fyra varje år som annars blivit dömda under 2000-talet.

– Det speglar naturligtvis volymen på den trafik som förekommer över grekisk gräns. Jag skulle vilja påstå att det bara är toppen på isberget. Det finns säkert fler personer som ägnar sig åt smuggling och som inte har upptäckts. Det här handlar om personer som gripits på mer eller mindre bar gärning, säger Mårten Grunditz, Sveriges ambassadör i Grekland.

Ofta handlar det om att de svenska människosmugglarna försökt använda sig av falska, svenska pass eller resehandlingar.

I två fall har också smugglarna byggt om olika fordon som en husbil för att kunna transportera flyktingar vidare in i EU från Grekland.

Många av flyktingarna blir också kvar i Grekland, där de lever under väldigt svåra förhållanden eftersom nästan alla pengar gått åt till flyktingsmugglarna som arrangerar den så kallade resan.

Ibland sker den på små gummibåtar som sedan plockas upp av den grekiska kustbevakningen i vattnen mellan Turkiet och Grekland. Eller så får de gå i flera dagar över gränsen i bergen mellan Turkiet och Grekland.

Enligt uppskattningar från grekiska myndigheter lever mellan 300 000 och en halv miljon människor olagligt i Grekland, utan så kallad hjälp från flyktingsmugglarna som oftast lämnat flyktingarna att klara sig själva.

En del av de här människorna lever i Aten, i ett område som flyktingarna själva kallar för flyktingstaden. Priset för en sovplats på en tunn madrass är oftast motsvarande 30 kronor. Vill de duscha och borsta tänderna kostar det extra.

När jag besöker några av dessa sovplatser upptäcker jag både pölar av urin och högar av bajs i korridorerna utanför rummen där människorna sover i gamla kontorsfastigheter där madrasserna hyrs ut av andra personer som vill tjäna pengar på flyktingarna.

Somaliern Muje Akbar fick avslag på sin asylansökan till Sverige och lever här på en madrass sedan två och ett halvt år.

– Mitt liv är skit. Fin dröm va? säger Muje Akbar och pekar på madrasserna som ligger i hög, alldeles intill en urinpöl.

Den svenske ambassadören Mårten Grunditz skakar på huvudet när jag berättar om de förhållanden jag möter bara några enstaka kilometer bort från hans kontor.

Flyktingarna, som kanske betalat mellan 50 000 och 250 000 svenska kronor till en flyktingsmugglare, fastnar här i Aten när de inte får någon asyl varken här i Grekland eller till något annat EU-land och människosmugglaren har försvunnit med alla pengar.

– Grekisk lag föreskriver relativt höga straffsatser för människosmugglare. Men när man nu ser trafiken och volymen på antalet gripna kommer man snarast till slutsatsen att straffsatsen borde vara ännu högre och ännu mera avskräckande.

– Uppenbarligen är det så att risken för ett gripande och straffsatserna i kombination inte är tillräckligt avskräckande, säger svenske ambassadören Mårten Grunditz.

Jan Andersson, Aten
jan.andersson@sr.se

Mer i ämnet i Studio 1 i P1 i eftermiddag.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".