Allt vanligare att barn förs bort enligt UD

På fredagen kom en 6-årig flicka, som i över ett år varit bortrövad av sin pappa, hem till Sverige. Pappan greps i Kambodja och flickan kunde återförenas med sin mamma.

Men medan det här barnet kommit tillrätta jobbar Utrikesdepartementet just nu med 95 andra barn som förts bort av den ena föräldern.

Det blir allt vanligare att barn förs bort säger Therése Berggren som är departementssekreterare på UD.

– Det är nog vanligare än vad många tror. Det har varit en uppåtgående trend de senaste åren och ligger nu på en nivå runt en hundra ärenden per år som vi får in, säger Therése Berggren.

När ett barn som är 16 år eller yngre förs till ett annat land mot den ena förälderns vilja kan det bli ett fall för UD. I dagsläget finns det 64 barn som förts ut ur Sverige och 31 barn som förts till Sverige, totalt 95 barn.

Det hade varit ytterligare ett barn om inte den sexåriga flickan från Göteborg kommit till rätta. Hennes fall är ovanligt, pappan är från Norge men har svenskt medborgarskap och han förde dottern till ett tredje land, Kambodja.

Desto vanligare är det då att en mamma tar med sig sitt eller sina barn till mammans hemland.

– Typfallet är ofta en mamma som har sitt ursprung i Sverige, ett annat europeiskt land eller USA och som efter en separation från en man med annat ursprung och återvänder till det som hon anser är hennes hemland men som då inte är barnens hemland, säger Therése Berggren.

De flesta barn förs till länder som Sverige har samarbetsavtal med genom Haagkonventionen, och de flesta av dessa barn, 85 - 90 procent kommer tillrätta. Desto svårare är det då när barn förs till länder som står utanför Haagkonventionen. Exempelvis Iran, Irak och flera länder i Mellan- och Sydamerika. I de fallen återbördas endast 30 procent av barnen.

– Vi är väldigt utlämnade till att den bortförande föräldern är villig att samarbeta och att landets myndigheter är villiga att samarbeta och visa god vilja, säger Therése Berggren.

Kan man som förälder skydda sig på nåt sätt?

– Det är väldigt svårt. Om man misstänker att något sådant här kommer att ske så kan man till exempel spärra barnens pass, man kan vända sig till myndigheterna för att få råd om hur man ska gå till väga, man kan gå till socialtjänsten för att försök få igång en dialog.

– Man kan även anteckna om barnet, skriva ner passnummer och utseende er specifikt märken på kroppen och så vidare så att man har någonting att gå efter vid ett eventuellt bortförande, säger Therése Berggren.

Andreas Kron, Göteborg
andreas.kron@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista