Kapplöpning om olja och gas i Arktis

För första gången har det genomförts en stor studie över energifyndigheterna i Arktis. Den visar att hela en femtedel av världens ej utnyttjade tillgångar av olja och gas finns där. Jakten på dem har redan börjat.

Förra sommaren placerade en rysk ubåt en rysk flagga på botten rakt under Nordpolen, en signal att Ryssland ansåg sig ha rätt att medverka i exploateringen av de förmodade stora naturtillgångarna i området. Andra länder, som också gränsar mot Arktis, var snabba med att följa efter och markera sina intressen kring Nordpolen. Något av en kapplöpning började och det på goda grunder.

Enligt en rapport som just presenterats av USA:s Geologiska undersökningar, den första offentliga studien i frågan, så innehåller Nordpolsområdet verkligen som man trott mycket stora energitillgångar.

Där finns olja motsvarande 13 procent av jordens samlade reserver, men framförallt naturgas: 30 procent av de hittills kända tillgångarna i världen. Det gör Nordpolsområdet till det sista oexploaterade energireservatet i världen. 

Det är klimatförändringen, med bland annat smältande isar, som gjort att intresset för Arktis ökat snabbt. Tidigare var villkoren alltför hårda för att man ens skulle kunna tänka på eventuell utvinning. Men nu kan till exempel fartyg ta sig fram på ställen där det tidigare var helt omöjligt.

Att Nordpolsområdet innehåller stora energitillgångar har väckt farhågor om svåra juridiska problem om vilket land som egentligen skulle ha rätt till dem. I värsta fall har man sett framför sig en huggsexa. På den punkten kommer den amerikanska studien med lugnande besked.

De allra flesta tillgångarna ligger inte runt Nordpolen utan närmare länderna som gränsar till Arktisområdet och på vad som redan är deras ekonomiska zon. Framför allt finns det mycket olja norr om Alaska och mycket naturgas norr om Ryssland.

Det är alltså klimatförändringen som gjort det möjligt att börja fundera på utvinning i Nordpolsomårdet. Problemet är bara att när man väl börjat bränna energin därifrån så kommer det att bidra till ytterligare växthuseffekt och i förlängningen till ett än mer krympande istäcke över Nordpolen.

Sten Sjöström, New York
sten.sjostrom@sr.se 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista