Upprop för ensamkommande flyktingbarn

Svenska barnpsykiatriker reagerar på den hårdnande flyktingpolitiken. Färre ensamma flyktingbarn får stanna och enligt Migrationsverkets nya praxis kan minderåriga utvisas, även om det inte finns anhöriga i hemlandet som kan ta emot dem.

– Jag tänker att vi som yrkeskår kan sätta fokus på kanske en bredare förståelse kring hur de här ensamkommande flyktingbarnen har det, och hur utsatta de faktiskt är, säger Lotta Beskow, barn- och ungdomspsykiatriker i Simrishamn, som nu samlar kollegor över hela landet till ett upprop för de ensamkommande flyktingbarnen.

I ett brev uppmanar nu Lotta Beskow kollegorna att protestera mot Migrationsverkets hårdare bedömningar.

Flera ensamkommande barn har fått behandling på BUP i Simrishamn, och Lotta Beskow tar ett exempel. Det handlar om en 17-årig pojke som redan har fått avslag i två instanser.

– Det är en pojke som är föräldralös, och som har uppvisat symptom på både posttraumatiskt stressyndrom och djup depression. Han har haft en hel del självmordstankar. Från domstolen har man då argumenterat att hans självmordsrisk inte är så hög i och med han inte har försökt ta livet av sig än. Och jag tycker det blir en ganska cynisk argumentation, säger Lotta Beskow.

Lotta Beskow fick omedelbart ett positivt gensvar på sitt upprop. Målet är att politikerna ska förstå hur utsatta särskilt de föräldralösa barnen är.

17-åringen som Lotta Beskow just nu har kontakt med hotas av avvisning om inte Migrationsöverdomstolen tar upp fallet och lyssnar på pojken.

– Den här killen sa till exempel att han aldrig skulle ha flytt om hans mamma hade levt. Och jag tänker att det har en relevans för att det faktiskt är så att det gör en avgörande skillnad, och det behöver man ta med även i den juridiska bedömningen, säger Lotta Beskow.

Till och med augusti i år hade 230 ensamkommande barn fått avslag på sin ansökan.

2006 och 2007 var det ungefär 100 barn per år som fick avslag. Men vad som händer med dem efter avvisningen är det ingen som vet. Migrationsverket har nämligen inget uppdrag att följa upp vad som händer med barnen.

– Jag tänker att det är oförsvarligt. Och jag tycker inte att man kan försvara utifrån barnkonventionen att Sverige hanterar minderåriga personer på det sättet. Att om man ska avvisa någon absolut mot deras vilja, men ändå menar att det är till deras bästa, som det ska vara, då ska man ha väldigt, väldigt bra uppföljning och koll på att det faktiskt också får det bra, säger Lotta Beskow, barn- och ungdomspsykiatriker på BUP i Simrishamn.

Ci Holmgren
ci.holmgren@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista