Ingen plan för statens ägande utomlands

Sverige tillhör de länder som har störst statligt ägande utomlands. Trots det känner staten inte till hur stort utlandsägandet är, och det finns heller ingen plan för hur det bör se ut, något som kan vara viktigt under den turbulens som finansmarknaderna befinner sig i nu.

– Jämför man med länder som har statligt ägande i utlandet så ligger vi kanske åtminstone i den övre halvan av den gruppen av länder, säger Mattias Ganslandt, som på Globaliseringsrådets uppdrag granskat det internationella statliga ägandet.

Det finns två huvudorsaker till att Sverige har ett så stort statligt ägande i andra länder. Vi har ett offentligt pensionssystem, där en del av sparandet ligger i utländska investeringar. Dessutom har vi relativt många statliga bolag som är verksamma i utlandet, till exempel Vattenfall, Telia och Nordea.

Totalt sett uppgår det offentliga ägandet i utlandet till mellan 570 och 670 miljarder kronor, och Sverige kvalar därmed in på topp tio över listan med utländska investeringar.

Men siffrorna är en uppskattning, som Mattias Ganslandt räknat ut för Globaliseringsrådet. Någon exakt siffra finns inte, och inte heller någon plan för hur det svenska utlandsägandet bör se ut.

– Jag tycker det vore önskvärt att man visste för det första hur omfattande det är, så att vi vet vad vi har för tillgångar i utlandet, och för det andra att man ställer sig, utifrån ett mera kritiskt perpektiv så att säga, frågan vad är motivet för att ha ett sådant statligt ägande.

ITPS, Institutet för tillväxtpolitiska studier i Östersund, menar att det är extra viktigt i dessa dagar av finansiell oro att känna till hur och vad staten äger i utlandet.

– Ja, eftersom det är så mycket kapital det handlar om, och det är ju en bild av hur risken ser ut, så i dagens läge är det väl extra viktigt att känna till vilken exponering mot utlandet som ändå finns, säger Peter Vikström, som är chef för tillväxtanalys och statistik vid ITPS.

Men även om staten fortfarande är ganska omedveten om hur utlandsägandet ser ut kan det vara positivt att så mycket är placerat i många olika länder. Det anser Mattias Ganslandt, vid Center for European Law and Economics.

– Generellt kan val väl säga att ett spritt ägande reducerar risken, och på så sätt så är ju spritt internatiellt ägande för staten någonting som också reducerar risken i de tillgångarna.

– Det är intressant att konstatera, att när Sverige står som mottagare, precis som USA eller Europa i övrigt står som mottagare för ingående direktinvesteringar av långsiktiga placerare, bland annat statliga investeringsfonder från utlandet, så har ju det haft en klart stabiliserande effekt på den ekonomiska situationen, både i USA och i Europa. Det beror ju på att de är långsiktiga placerare, inte spekulativa och kortsiktiga, avslutar Mattias Ganslandt.

Catarina Friskman
catarina.friskman@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista