Högsta domstolen prövar DNA som bevis

I november skall Högsta domstolen pröva hur tillförlitligt ett DNA-prov är som bevis. Målet gäller en 19-åring som fällts för rån. Hans advokat Einar Kalman anser att svårigheterna kring DNA-analyserna diskuterats för lite i Sverige.
– Det finns flera svårigheter med DNA-bevisning men hitintills vad jag har haft anledning att erfara är att man är ganska okritisk i domstolarna till den DNA-bevisning eller de DNA-analyser som görs. Det vill säga man ser inte på alla de osäkerhetsfaktorer som finns i DNA-bevisningen som uppmärksammats inte minst i USA tidigare, säger Einar Kalman. Vet inte vem som bar rånarluva Tingsrätten fällde Einar Kalmans klient för brott vid två råntillfällen. I bägge fallen fanns DNA med som bevis. Nästa domstol, hovrätten valde att fria i det ena fallet eftersom den rånarluva som använts hade DNA-spår från två personer, både 19åringen och någon annan. Det gick inte att säga vem som haft luvan just under rånet. Referensgrupp med svenskt ursprung I det andra fallet stal fyra maskerade män klockor och pengar från en butik i Kista. De slog sönder några glasmontrar och då skar sig en av rånarna. DNA-analysen pekade ut Einar Kalmans klient. Men för att räkna ut hur unikt DNA-provet är måste man jämföra med en normalgrupp, en referensgrupp. Här i Sverige används prover från 350 svenskar med svenskt ursprung som jämförelse. Einar Kalmans klient är född i Iran. – Det här handlar om statistik. Man gör ju då en sannolikhetsbedömning, vad är sannolikheten för att DNA:t på vissa områden ser ut på ett visst sätt och har man då en felaktig referens får man ju räkna på sannolikheten annorlunda, säger Einar Kalman. – I USA gör man då uppdelning, dels har man en mycket störra databas men sedan har man då en differentiering beroende på om de är mexikaner, eller kubanskt påbrå. ”Säkrare i USA” Hur DNA ser ut påverkas av om kubaner gifter sig med kubaner eller om släktingar gifter sig med släktingar. Det visade sig också svårt i vissa fall att använda DNA när våldtäkter i Jugoslavien undersöktes eftersom de misstänkta var för nära släkt. I sin inlaga till Högsta domstolen håller dock Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, inte med Einar Kalman. Provet är tillräckligt tillförlitligt oavsett vilken folkgrupp människorna kommer från, skriver SKL. För att jämföra två DNA-prover använder man inte hela DNA-spiralen. I Sverige brukar man välja ut tio bitar av DNA-provet, genetiska markörer, för att hitta skillnader och likheter. I USA används 13-15 bitar och det blir säkrare säger advokat Einar Kalman. DNA räcker inte som bevis Han anser att ett DNA-prov inte räcker som ensamt bevis som in hans klients fall. Det måste få stöd av andra bevis. – Det kan finnas ett vittnesmål eller det kan finnas att man påträffar stöldgods eller rånbyte hemma hos den tilltalade. Då är det tillräcklig bevisning, men inte ensam som bevisning, säger advokat Einar Kalman.
Björn Tunbäck bjorn.tunback@sr.se
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista