Kvalificerad majoritet försvårar EU-förhandlingar

I förhandlingarna om ny grundlag för EU har det redan visat sig att många länder i flera fall motsätter sig kvalificerad majoritet, det vill säga att ett land kan tvingas godta ett förslag mot sin vilja. Motståndet är särskilt starkt på det straffrättsliga området.
Det finns många länder som inte är beredda att acceptera kvalificerad majoritet på det straffrättsliga området, till exempel narkotikabrott, människohandel och penningtvätt. Sverige har inget att invända mot att kvalificerad majoritet införs inom det straffrättsliga området, men för att få med alla länder på det som Sverige anser vara nödvändigt för att effektivt bekämpa brottslighet över gränserna har den svenska regeringen föreslagit möjligheten till en nödbroms, berättar statssekreterare Lars Danielsson: – För att kunna få acceptans för detta så har vi introducerat idén med att man skulle kunna ha en slags säkerhetsmekanism, det vill säga att om ett visst medlemsland tycker att en viss fråga som rör straffrättsligt samarbete kommer för nära vad man uppfattar som vitala nationella intressen, ja då ska man kunna säga stopp och belägg, nu drar vi i nödbromsen, vi accepterar inte det här utan nu är det enhällighet som gäller. Ett enskild land ska alltså kunna kräva att ett visst beslut avgörs med enhällighet och det är samma sak som att ett enskilt land kan stoppa ett förslag. I förhandlingarna hittills har fem länder krävt möjlighet att stoppa förslag på det straffrättsliga området. Men det finns fler områden där det finns motstånd mot kvalificerad majoritet. Sex länder säger till exempel på olika sätt nej till kvalificerad majoritet när det gäller skatter. Fyra länder vill inte att regeringscheferna utan att fråga sina parlament ska få bestämma att det räcker att majoriteten istället för alla länder röstar ja i en fråga. Att så många länder nu ifrågasätter det samma länder var överens om när framtidskonventet kom med sitt förslag till grundlag förklarar Lars Danielsson med att ingen tidigare satt sig in i vad olika förslag innebär i praktiken: – Det som vi ser nu det är ju att del efter del så börjar man ifrågasätta olika saker. i de flesta fall tror jag faktiskt att det beror på att konventet aldrig hade möjlighet att diskutera innehållet.
Herman Melzer herman.melzer@sr.se
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista