Sätter gränser för vad planeten tål

Många av jordens viktiga system för vatten, klimat och biologisk mångfald riskerar plötsliga förändringar. För första gången försöker forskare definiera var gränserna går.

I en artikel i dagens nummer av Nature presenterar ett 30-tal framstående forskare, bland dem Nobelpristagaren Paul Crutzen, för första gången ett försök att definiera var gränserna går för naturens motståndskraft.

En av författarna är professor Johan Rockström.

– Vi anser att vi i dag har kommit så långt fram i vetenskapen och insikten om att tröskeleffekter snarare är regel än undantag, säger Johan Rockström.

Forskarna pekar ut nio olika naturliga system som är utsatta för sådana påfrestningar att plötsliga och oåterkalleliga förändringar kan inträffa.

Det gäller till exempel klimatet, biologisk mångfald, övergödning, vattentillgångar och havsförsurning.

I artikeln framhåller man att det fortfarande finns stora osäkerheter men för exempelvis klimatet anser forskarna att man redan gått över gränsen.

– När det gäller klimatsystemet så ser vi redan exempel på att vi antagligen redan är i en farozon. Exemplen är ju den abrupta tröskeleffekten i Arktis sommaris och den accelererade avsmältningen av isar på Grönland och inlandsglaciärerna framför allt i Himalaya.

När det gäller förlusten av biologisk mångfald, arter och livsmiljöer finns risk att man utarmar jordens biologiska bärkraft.

I dag är 25 procent av jordens arter hotade av utrotning. Ju färre arter desto större sårbarhet är slutsatsen i studien.

– När det gäller biologisk mångfald så har vi i dag en utrotning av arter som är i storleksordningen 100 till 1 000 gånger större än den naturliga bakgrundsförlusten av arter.

Forskarna betonar i den här studien att jordens olika naturliga system hänger ihop. Ett exempel är att klimateffekten med en ökad halt av koldioxid i atmosfären, nu också leder till försurning av haven och skadar skelettbildningen hos marina organismer.

– I storleksordningen 25 procent av våra utsläpp av koldioxid tas upp av haven och bidrar till försurning av haven. Konsekvensen av det är att det hotar det marina livet i haven. Både korallsystem och levande organismer i haven som beror av ett högt ph för att kunna bygga upp sina strukturer, säger Johan Rockström.

Ni drar ju slutsatsen att det är mänsklig aktivitet som orsakar de här förändringarna. Visst det något sätt att hejda den här utvecklingen?

– Ja, vi tror ju att hela det här konceptet att nu för första gången definiera de säkra gränsvärdena för mänsklig utveckling är ett positivt steg i att just lösa många av problemen. I dag navigerar vi i blindo. I dag kör vi det stora, stora ekonomiska och befolkningsmässiga maskineriet rakt ut i mörkret och har ingen aning om vi plötsligt trillar ner i ett hål, säger Johan Rockström, professor vid Stockholms universitet och chef för Stockholm Resilience Centre

Ingrid Gustavsson
ingrid.gustavsson@sr.se