jordbävningen i chile

Hugo Barrera berättar om när vågen kom

Regeringen i Chile har utlyst tre dagars landssorg för att hedra offren för jordbävningen och tsunamin som följde. I den hårdast drabbade staden, La Constitución, beräknas omkring 500 personer ha omkommit. Men Hugo Barrera är glad att han lever.

Hugo Barreras ansikte lyser av förvåning. Och det är inte konstigt. Han hade bestämt sig för att inte dö. Och det gjorde gjorde han heller inte. Men det var nästan ett under.

När jordbävningen kom så befann han sig på en ö i Maulefloden strax intill dess utlopp i Stilla havet. Det skulle vara fest i Constitución och Hugo Barrera skulle sköta fyrverkeriet som han monterat upp på ön så att hela stan skulle kunna se det.

Men så kom jätteskalvet. Och tio minuter senare såg han i månskenet hur vattnet började stiga.

– Upp i träden ropade jag, säger Hugo.

– Det fanns 30-40 andra på ön, men jag var den ende som klättrade upp. När vattnet kom nådde det nästan upp till mig, så jag klättrade högre upp. Då kom nästa våg och den nådde mig till knäna och sedan, efter en stund kom den tredje. Och den var den värsta av alla.

– Jag hörde hur träden knäcktes och husen slets med och jag bad att vågen inte skulle fälla trädet, men det gjorde den.

Hugo Barrera klamrade sig fast och red på den knäckta trädstammen först långt upp utefter floden och sedan med strömmen ut mot mynningen och där lyckades han på något förunderligt sätt ta sig loss och simma in mot land. Han tittar storögt som om han ännu inte riktigt fattar att han faktiskt lever.

– Jag simmade i diagonal mot strömmen, säger han och tittar frågande som om det skulle kunna vara förklaringen. Alla andra som fanns på ön den natten försvann i havet.

Lars Palmgren, Constitución, Chile
lars.palmgren@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista