Chilenare skräms av plundringarna

Mitt i den oro som hålls vid liv av alla efterskalv försöker människorna i Chile att slita sig ur rädslans grepp och ta itu med återuppbyggnaden. Men i bakhuvudet gnager samtidigt en annan oro, "plundringarna - vad berättar de om oss?"

Den gamla träkyrkan i Constitución står kvar, utan större skador. Nu håller ett gäng ungdomar på att försöka få bort den lera som vällde in när floden steg med över sju meter strax efter jordbävningen.

Mitt i röran står prästen, padre Mario Aburto.

– Vi har mycket sorg att bearbeta här i Constitución, säger han.

Och skam, tillägger han.

En sak är att ta mat för att man behöver, en helt annan är den fullkomligt obegripliga våg av plundringar som drog över staden strax efter jordbävningen.

– Det som oroar mig mest är att där fanns så många som jag känner igen, troende, goda katoliker, folk som går i mässan, som har biktat sig för mig. Det är obegripligt, säger han.

Han är djupt bekymrad, men nu, säger han, gäller det att se framåt. Och i det får han stöd av ungdomarna.

– Det värsta är över nu, men vi måste lyfta oss och med glädje och gemenskap kommer vi att klara av det. Det är jag säker på, säger Mariela där hon står och skyfflar ut leran på gatan.

Hon skrattar och hennes leende lyser av positiv energi, just det Chile behöver i dag.

Lars Palmgren, Constitución, Chile
lars.palmgren@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".