Thomas Quick vallas i Drammen. Arkivfoto: Sven Erik Røed/Scanpix.

"Domstolen vilseleddes i Quick-mål"

Uppdaterad: 15:59
Den slutgiltiga analysen av det material som förmodades vara ben från ett av Thomas Quicks offer, blir klar i början av nästa vecka. Men Statens kriminaltekniska laboratorium bekräftar att det inte rör sig om ben.

Materialet användes som bevis i en av mordrättegångarna mot Thomas Quick. Den gällde en nioårig norsk flicka som mördades 1988.

– Vi har fått ett första muntligt besked att det troligen inte handlar om benbitar. Men det återstår några kemiska undersökningar innan rapporten kan bli klar, säger Sabine Rütten, som är informatör på SKL.

Vad det är i stället för människoben är fortfarande oklart. Nu har bitarna jämförts med just ben och för att få reda på vad det är istället måste man göra nya jämförelser med andra material.

Slutsatsen av SKL:s analys är enligt Thomas Quicks advokat, Thomas Olsson, att domstolen har vilseletts.

– Den uppgift som domstolen utgått från, nämligen att det skulle röra sig om människoben från en ung person i flickans ålder är direkt felaktig. Det finns all anledning att ifrågasätta seriositeten i det arbete som bedrivits i Quickutredningarna, säger han.

En av dem som gjorde benanalyserna till rättegången var benexperten Per Holck som är professor vid Oslo universitet. Han vill i dag inte kommentera analysen, men hans arbete får kritik.

Ylva Svenfelt, osteolog och expert på brända ben, har tidigare analyserat expertutlåtandet från rättegången.

Enligt henne finns det många brister. Bland annat har experterna använt ovetenskapliga metoder när de drog slutsatsen att det handlade om människoben.

– Det här är fel. Det stämmer inte. Det finns vedertagen litteratur som visar på motsatsen, säger Ylva Svenfeldt.

Antagandet att fyndet kunde vara människoben var inte direkt avgörande för morddomen mot Quick, men tingsrätten skriver att det talar för att hans egen berättelse stämmer, att det var han som mördade den 9-åriga flickan.

Men det fanns också annat som tydde på det. Till exempel söktes området igenom av en likhund som gjorde markeringar vid platser där Quick sagt att han styckat och bränt kroppen.

Men Thomas Olsson invänder att tränade polishundar inte hittade någonting och att den här privata hunden inte var tillförlitlig.

– Han har ju markerat på nästan samtliga platser där man gjort utgrävningar. Hans markeringar har ofta varit klarsignalen för att här ska vi gräva ut, och man har ju aldrig hittat någonting. Han markerade till och med på den plats där Thomas Quick påstod att han skulle ha begravt de norska flyktingpojkarna som sedan visade sig vara i livet, säger Thomas Olsson.

Han räknar med att lämna in en resningsansökan i det här fallet vid månadsskiftet mars - april.

Gunilla Österlund
gunilla.osterlund@sr.se

Tove Svenonius
tove.svenonius@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".