Styrketräning säkerhetsrisk på fängelser

Fångar på landets fängelse ska hellre ägna sig åt bollsport än åt styrketräning. Det anser Kriminalvårdsstyrelsen.

Christer Isaksson, säkerhetschef på Kriminalvårdsstyrelsen, säger att internerna blir onormalt muskulösa av styrketräningen och att de tunga redskapen kan användas på farliga sätt.


– Vår hållning är att man ska försöka minska på användandet av styrketräningsredskap, framför allt skivstänger och lösa vikter därför att de i sig kan användas som vapen. Men också minska på överhuvudtaget betoningen på styrketräning.


Nya riktlinjer för att minska styrketräning
Interner har använt hantlar och skivstänger och slagits med varandra. Redskapen har också använts som tillhyggen mot personal inom kriminalvården eller i samband med hot mot personalen. Det här vill Kriminalvårdsstyrelsen komma bort ifrån.


I höstas antogs riktlinjer som säger att fängelserna bör minska på styrketräningen och istället försöka uppmuntra till annan fysisk träning, för motionera på något sätt behöver de fängelsedömda.


Machokultur på fängelser
Intresset för att styrketräna har funnits länge på fängelserna, säger Christer Isaksson:


– Åtminstone manliga fängelser är väldigt machoinriktade, muskelinriktade, kraft- och maktspelsinriktade. Det är en sån kultur som frodas.


Men hur ser en fånge ut idag? Går det att belägga i statistik, vikt och tabeller att de blir tyngre, starkare och mer muskulösa?


– Det har vi inte statistik på. Men för en människa som inte är van vid att röra sig fängelser så är det visst en iakttagelse man gör, att många fångar är kraftiga muskelpaket.


Kampsport som ny träning
Många interner blir allt större och starkare och det i sig kan vara ett problem. Men i Malmö inför Kriminalvårdsmyndigheten en ny aktivitet för fångarna och den går under betäckning ”combat” som antyder att det rör sig om någon form av strid eller slagsmål.


Fast säkerhetschef Christer Isaksson har fått det beskrivit för sig mer som aerobics, alltså att man rör sig till musik men utan att slå på någon.


– Den beskrivning jag har ått påminner om inte kampsport och det är absolut inget vi uppmuntrar.


Men var går gränsen?


– Den är hårfin. Det här är första gången jag hör talas om det.


Maria Eksedler
maria.eksedler@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".