Sverige får bakläxa om samiska rättigheter

Fredagen den 6 februari är samernas nationaldag. Det firas på olika håll i Sapmi –Sameland –och på Skansen i Stockholm. Samtidigt har Sverige återigen kallats till FN:s rasdiskrimineringskommitté för att förklara varför arbetet med samernas ställning och rättigheter går så långsamt.

Mattias Åhrén på paraplyorganisationen Samerådets avdelning för mänskliga rättigheter tycker inte att svenska staten tar samiska rättsfrågor på allvar:

– Vi är besvikna. Vi tycker att Sverige, trots tidigare reprimander från olika delar av FN-systemet, fortfarande inte har kommit fram med någon adekvat politik för att förbättra samernas situation och så ser det ut i de rapporterna man nu avgett till rasdiskrimineringskommittén. Man verkar inte ta de här frågorna riktigt på allvar, säger han.

Kritik framfördes för tre år sedan
FN:s rasdiskrimineringskommitté har redan tidigare kritiserat Sverige bland annat för att inte ha undertecknat ILO-konventionen 169 om urbefolkningars rättigheter och för att frågan om de samiska landrättigheterna inte har löst. Den kritiken framfördes för tre år sedan.

I somras svarade Sverige i en rapport att ambitionen är att Sverige ska ansluta sig till ILO-konventionen 169 och pekade på den informationssatsning om samer som pågått sedan 2001.

Utredning efter utredning
Men FN:s rasdiskrimineringskommitté är inte nöjd med de svenska insatserna och kallar därför en delegation från svenska utrikesdepartementet till Genève den 25 februari, för att svara på frågor utifrån FN:s konvention om rasdiskriminering.

– Sverige liksom övriga länder med samisk befolkning är ju inne i en fas där man måste ta tag i samefrågan. Man har utrett och utrett och utrett. Nu måste det här omsättas i praktisk politik. Jag tror att det här kan stärka den samelagstiftning som måste komma, säger Mattias Åhrén.

Utredning har lagts till utredning. Just nu pågår två: en om jakt- och fiskerätten i renskötselområdet och en som ska fastställa renskötselområdets yttre gräns.

Två stora utredningar har nyligen avslutats. En om sametingets fortsättning och den rennäringspolitiska kommittén som bland annat föreslår att samebyarna ska vara  öppna för alla samer, inte bara renägare.

Brännande frågor
PG Idivouma är ordförande i Samernas riksförbund, som är de renägande samernas organisation. Han är liksom Sametinget, samernas riksdag, ordentligt trött på alla utredningar som inte leder någon vart.

Det är brännande frågor och en balansgång konstaterar han.

– Balansen mellan den urgamla rätt som vi, trots allt, i ett internationellt perspektiv tillerkänns och tillvaratagandet av den svenska allmänhetens intressen, den balansgången är svår, säger PG Idivouma.

– Det handlar litegrann om att ta ett steg framåt i stället för den politiska slätstrukenheten. Med utredningar kan man alltid lugnt konstatera att ”det här är under utredning, så det tar vi inte tag i nu. Möjligtvis nästa mandatperiod, om vi är vid makten då.”, fortsätter han.

Renskötselrätten en B-rätt
PG Idivouma säger att han får känslan av att den samiska renskötselrätten inte riktigt gäller. Det stör honom rejält.

– Man kan ta det som en B-rätt. Det är ingen A-rätt. Det stör mig litegrann och det är ett understatement, säger PG Idivouma, ordförande i Samernas riksförbund.

Agneta Johansson och Sameradion
agneta.johansson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".