Unga nekas utomhusvistelse

Ansvariga för ungdomshem struntade i JO-beslut

Statens institutionsstyrelse, SiS, blev redan för fyra år sedan uppmanad av Justitieombudsmannen att se över sina rutiner så att tvångsvårdade ungdomar skulle få möjlighet att vara utomhus dagligen. Men Ekot och Kalibers granskning visar att ungdomar fortfarande nekas utevistelse flera veckor i sträck.

Sara, som egentligen heter något annat, är 15 år och tvångsvårdas på ett av statens ungdomshem.

– Jag tycker att det är riktigt fel. Vi är barn, vi växer. Det här är vår uppväxt och vi blir behandlade som djur. Man mår ju inte bättre av att inte ens kunna gå ut och ta luft.

För några år sedan anmälde en flicka ett ungdomshem utanför Stockholm till Justitieombudsmannen för att hon inte fick komma ut och få "en stunds frisk luft per dag", som hon skrev.

Justitieombudsmannen Kerstin André tyckte då att utevistelse borde ingå i "god vård" och hon utgick ifrån att Statens institutionsstyrelse skulle överväga vilka åtgärder som krävdes för alla ungdomar gavs möjlighet att vistas utomhus.

– Man brukar säga att när JO utgår från att en myndighet ska göra vissa saker så brukar man göra det också, säger Kerstin André.

Men på Statens instutitionsstyrelse hände ingenting. Det står det fortfarande inte ett ord i SiS riktlinjer om möjlighet till daglig utevistelse för tvångsvårdade barn och unga.

Ekot och Kalibers granskning av interna dokument och journaler från Statens institutionsstyrelse har visat att ungdomar fortfarande kan hållas inomhus i flera veckor, i bland över en månad, utan möjlighet till utevistelse,

Åsa Hård är chefsjurist på Statens institutionsstyrelse. Hon svarar så här på hur det kan komma sig att ungdomarna inte får komma ut när till och med de grövst kriminella vuxna fångar har rätt komma ut minst en timme varje dag.

– Det får man oftast hos oss också.

Men här står det ju att alla nyanlända inte får komma ut till exempel?

– Men jag kan inte kommentera det.

Men JO har ju utgått från att ni ska överväga vilka åtgärder som krävs för att alla intagna ska kunna få komma ut. Det krävde JO för fyra år sedan. Varför har ni inte gjort det?

– Men det är ju ett arbete som görs ständigt så att säga. Vi utvecklar vården och behandlingen på ett sätt så att den inriktas på att utgå från den enskildes behov i varje särskilt fall, säger Åsa Hård, chefsjurist på Statens institutionsstyrelse.