Landskronamisshandeln: 23-åringen kände sig stressad av 71-åring

Trängseln in till rättegångssalen där en 23-årig man står åtalad för misshandel av en 78-årig kvinna i Landskrona var stor och rättegången fick inledas innan alla hade hunnit passera säkerhetskontrollen.

23-åringen nekade genom sin försvarare, Leif Silbersky, till båda åtalspunkterna när de lästes upp, både misshandeln av den 71-årige mannen och den 78-åriga kvinnan.

Enligt Silbersky kan misshandeln av kvinnan och vållandet av hennes död i vart fall, om detta kan styrkas, inte bedömas som grova brott.

Diskussion uppstod därefter om den nioåriga flickan, 23-åringens brorsdotter, ska höras under rättegången eller inte.

Flickan är åberopad som vittne av försvaret och har hörts av specialutbildad polis, men rätten ska under dagen ta ställning till om det förhöret räcker, eller om åklagaren ska få möjlighet att ställa kontrollfrågor till henne.

– Man kan starkt misstänka att det hon säger inte är självupplevt, sade vice chefsåklagare Göran Olsson.

Vittnesmålet tillkom i ett senare skede av förundersökningen.

Den 71-årige maken bad att få lämna salen när rättegången sedan gick vidare med beskrivningen av händelseförloppet med genomgång av bilder.

Åklagaren inledde sin genomgång av händelseförloppet och berättade hur 23-åringen knyts till brotten.

Polisen hittade honom genom den speciella bil som setts vid bråket, en röd Mazda 323 med uppfällbara framlyktor.

Bilen ägs av en bror till 23-åringen som fångats av en övervakningskamera när han tog ut pengar i en uttagsautomat i närheten av parkeringsplatsen där misshandeln inträffade.

23-åringen nekade först till att ha varit på platsen. Först efter flera dagars förhör erkände han att han varit där och då kommit i "handgemäng" med en äldre person.

Den åtalade 23-åringen menar att 71-åringen slog först och att han sedan slog med öppen hand för att freda sig själv.

Han menar sig inte ha slagit kvinnan alls, men säger att han kände någon bakom sig, vände sig hastigt om, och då på något sätt träffade något. Han visste inte om det var en ung eller en gammal människa han hade bakom sig. Han såg den 78-åriga kvinnan först när hon låg ner på marken.

Kvinnan kan ha ramlat eller snubblat då, men inte av något slag, hävdar han.

Efter pausen hördes den71-årige maken till den döda kvinnan. Han berättade hur han och hans fru skulle åka och handla den dagen, och att en bil stod parkerad så att han inte kunde svänga in på p-platsen.

– Jag tutade två korta signaler för att han skulle flytta sig. Då rullade han fram precis så att jag kunde komma i in parkeringsfickan.

När han efteråt passerade den röda bilen vevade föraren ner sin ruta och tilltalade honom.

– "Du hade ju kunnat komma in ändå", sade han. Då sade jag "nej", då sade han "gubbjävel" till mig och jag sade "snorunge" till honom. Då slänger han sig ur bilen, som en pil, och knockar mig så jag trillar i asfalten med ansiktet före. När jag reser mig upp är han på mig igen och slänger mig på motorhuven och bankar mig i huvudet och ryggen.

Sedan känner han att hans fru är på väg för att hjälpa honom.

– Hon tar bort honom så jag kan komma loss. Då ser jag att han svingar ett slag mot henne med knuten näve. Jag ser att hon faller bak, rent bak. Hon var inte vid medvetande när hon faller, hon rörde inte en fena. Där var inte liv i henne. Sedan får han en sådan djävla fart och kör därifrån.

71-åringen slog efter bilen med en väska han hade i handen. Kvar på marken ligger hans fru.

– När jag såg (hennes namn) ligga där på marken då är hon medvetslös. Jag får inte liv i henne.

Rösten bryts när han ska berätta om hur han får hjälp av ett par som ringer efter ambulans.

– Hon var blå om läpparna och blev bara blåare och blåare. Det kom blod. De sade att hon andades. Så kom ambulansen.

Advokat Silbersky pressade 71-åringen mycket hårt och ifrågasatte varför han över huvud taget gått fram till bilen.

– Hade du inte gått fram till bilen hade ju detta inte hänt, sade Silbersky.

Advokaten hävdade också att 71-åringen lämnat olika uppgifter om vad som hänt under utredningen, både om händelseförloppet i sig och de slag som enligt åtalet ska ha utdelats.

Silbersky läste upp delar av polisförhöret och krävde bland annat svar på varför åklagaren åtalat för slag med öppen eller knuten näve, medan 71-åringen nu säger att det var knytnävsslag.

– Vad är det som gör att du i dag säger att det var slag med knuten näve? Jag förstår tragedin i det här och jag förstår ditt lidande, men det är så viktigt att vi får det rätt här, sade Silbersky.

Även rättens ordförande, Ralf G Larsson, ville ha vissa saker utredda.

– Hur kunde du se hur hon föll om du själv föll? frågade han.

Åklagaren ifrågasatte 23-åringens påståenden om att han varit rädd för 71-åringen, rädd för hans aggressivitet och att något kunde hända eftersom det var en gammal man som kunde bli skadad.

– Varför gick du då ur bilen? Du kunde ju kört därifrån?

– Jag väntade på min bror.

– Men det gjorde du ju inte. Du körde ju därifrån, sade åklagaren.

På eftermiddagen förhördes den åtalade 23-åringen som menar att han inte har sett att 71-åringen ramlat till marken.

Inte heller såg han till kvinnan. Han ställde sig upp för att demonstrera hur kvinnan kommit upp från ingenstans bakifrån, och att han då råkade "träffa" någon med sin kropp.

Först efteråt såg han att det var en kvinna och att hon var äldre.

23-åringen återkom upprepade gånger till att han var rädd, både under händelsen och sedan hemma dagarna efteråt, när han hörde på nyheterna att kvinnan avlidit.

– Men du hade ju inte gjort något, du var ju oskyldig, varför var du då rädd? frågade åklagaren.

TT/Ekot