Kommentar: Flera problem med Irans avtal

Uppgörelsen mellan Iran, Turkiet och Brasilien är bara den senaste etappen i den oändliga konflikten om Irans anrikning av uran.

Så sent som i höstas var ett liknande avtal på gång, men efter flera turer rann det hela ut i sanden. På många håll i väst anklagade man då Teheran för att bara försöka vinna tid.

Om initiativet den här gången kommer att bli mer framgångsrikt är en helt öppen fråga och det finns en rad tekniska problem att lösa. Vitsen nu är i varje fall att uranet deponeras i Turkiet som Iran har bra förbindelser med och inte skickas till något annat land. Då skulle Iran befara att det helt enkelt skulle konfiskeras.

Själva tanken är alltså att Iran ska lämna ifrån sig en stor del av sitt låganrikade uran och istället få tillbaka kärnbränsle till en medicinsk forskningsreaktor.

Det innebär att uranet inte kan anrikas vidare så att det kan användas till att framställa atombomber. Att det finns sådana planer förnekar ledarna i Teheran, men framför allt i USA är det just det man misstänker.

Det nya avtalet innebär ändå inte att det skulle bli teoretiskt omöjligt för Iran att gå vidare med ett eventuellt kärnvapenprogram. Iran har klart deklarerat att man till exempel kommer att fortsätta med sin anrikning av annat uran. Man säger att man har rätt till det och hänvisar till icke-spridningsavtalet.

Men resultatet är att Irans anrikningsverksamhet kastas tillbaka i tiden, och det skapar ett utrymme som eventuellt kan användas för att hitta en mer långsiktig lösning.

Samtidigt innebär det senaste avtalet definitivt en ny politisk situation eftersom Turkiet och Brasilien står bakom det och att gå emot dem kan vara svårt. Det är två viktiga länder som dessutom sitter med i FN:s säkerhetsråd, och det är där som frågan om utökade sanktioner mot Iran beslutas. USA är pådrivande, och det viktiga att se nu är hur just Washington kommer att agera.

Sten Sjöström

Ekot

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.