Irans uranlöfte

Brasilien kan gynnas av Lulas medling

Irans löfte att skicka låganrikat uran till Turkiet är, oavsett omvärldens kvarvarande skepsis, en skjuts framåt för den brasilianske presidenten Lula da Silvas internationella ambitioner. Men kanske finns det också ett egenintresse bakom Lulas medlarroll i Iran.

Det har varit ett framgångsrikt år för Lula da Silva. I april utsåg nyhetsmagasinet Time honom till världens mest inflytelserike man och nu har han lyckats där andra misslyckats; att få Irans president Mahmond Ahmadinejad att gå med på att skicka en del av sitt låganrikade uran till ett annat land.

Ett avtal som visserligen mötts med skepsis, men som ändå beskrivs som ett steg framåt. För Lula da Silva är det, utan tvekan, en fjäder i hatten i hans strävan att framstå som en tung internationell medlare.

Men möjligen har Lula da Silvas medlingsansträngningar i Iran också att göra med egna intressen - att han vill undvika nya FN-sanktioner mot Iran helt enkelt därför att de, på sikt, också skulle kunna drabba Brasilien.

Brasilien har två kärnkraftverk och planer på att bygga fem till och startade ett eget anrikningsprogram av uran redan på 70-talet, då militären satt vid makten. Och det är ingen hemlighet att militären också hade planer på att bygga atomvapen.

Frågan är om Brasilien fortfarande har sådana planer. Ingenting tyder visserligen på att så skulle vara fallet. Men det faktum att Brasilien inte tillåter inspektörer från den Internationella Atomenergikommissionen att inspektera hela processen i anrikningsanläggningen Resende har ändå hållit misstankarna vid liv.

Brasiliens argument är att man utvecklat en egen teknologi som är mer avancerad än både Frankrikes och USA:s och att en inspektion skulle kunna utnyttjas för industrispionage.

Och eftersom Brasilien inte upplevs som något militärt hot, så är det ett argument som hittills har accepterats. USA:s tidigare utrikesminister Colin Powell sa till exempel 2004 att han var övertygad om att Brasilien inte har några planer på att utveckla kärnvapen.

Men om FN insisterar med kravet på att Iran ska tillåta inspektion av dess anrikningsanläggningar, så skulle nästa steg mycket väl kunna vara att kräva att Brasilien gör detsamma.

Genom den eftergift som Mahmond Ahmadinejad nu har gjort kan han rida på Lula da Silvas prestige och därmed lätta på det internationella trycket mot Iran, samtidigt som Lula, tack vare Irans eftergift, slipper krav på inspektion av de brasilianska anrikningsanläggningarna.