Analys: Sydkoreas president är hårt pressad

President Lee grät öppet, som många i Sydkorea, när han vid begravningen läste upp namnen på var och en av de 46 sjömännen som dödades i torpedexplosionen.

Sydkorea var i sorg och chock, och nu än värre, då bevisen finns att detta var Nordkoreas värsta militära provokation sedan Koreakrigets slut på 1950-talet.

I går briefade Sydkoreas regering kinesiska och andra länders diplomater om vad den multinationella kommissionen hade kommit fram till. 

I dag haglar fördömanden över Pyongyang från alla berörda med undantag för Kina som manar till lugn och återhållsamhet när spänningen på Koreahalvön nått en ny höjdpunkt.

Sydkoreas största tidning uppmanar landets regering att inte utesluta en militär vedergällning och konservativa politiker kräver sydkoreanska kärnvapen för att balansera hoten från norr.

Båda kraven har redan förkastats, men president Lee är hårt pressad att visa handlingskraft inför lokala val om ett par veckor, val som antas bli en inofficiell folkomröstning om hur han hanterar den här krisen.

Enda rimliga alternativet verkar, som vanligt när Nordkorea bryter mot internationellt accepterat beteende, vara att få säkerhetsrådet att skärpa redan hårda sanktioner.

Sådana krav läggs sannolikt i nästa vecka och blir med säkerhet ett hett samtalsämne när USA:s utrikesminister Hillary Clinton och ett amerikanskt tvåhundramannateam den här helgen gästar Peking.

Men som International Crisis Group säger i en rapport har den nordkoreanska regimen över åren demonstrerat en extraordinär förmåga att överleva yttre tryck.

Många undrar vad det är som ligger bakom Nordkoreas senaste aggressioner, torpederingen och tilltaget några dagar senare att skicka in två agenter i Sydkorea för att mörda en viktig nordkoreansk avhoppare.