Ekot special

Sverige stoppar biståndet till Nicaragua

Efter mer än 30 års bistånd till Nicaragua stänger nu Sverige biståndskontoret i landet.

Sverige var det första land som gav bilateralt stöd till Nicaragua efter revolutionen 1979.

Solidariten med folket i Nicaragua var då brett, inte minst inom progmusiken med Björn Afzelius i spetsen.

Under 1980-talet engagerade sig tusentals svenskar för Nicaragua och hundratals reste dit som volontärer. Men det svenska stödet inleddes redan under 1907-talet, då revolutionärerna, sandinisterna, inledde sin kamp för att störta presidenten, diktatorn Somoza.

Den 19 juli 1979 tågade sandinisterna in i Nicaraguas huvudstad Managua samtidigt som Anastasio Somoza flydde efter nästan fyra decennier av ofta blodigt styret av familjen Somoza. En delegation från Sverige med bland annat socialdemokraten Pierre Schori reste redan veckan efter till Nicaragua med tusentals fotogenlampor i bagaget.

– Det var det vi hade identifierat som ett stort behov, och man ville starta en alfabetisering som vi ville stödja. Då måste man ha ljus i de mörka hyddorna. Det blev början till ett mycket långt och omfattande samarbete, både politiskt och uppbyggnadsmässigt, säger Pierre Schori.

Fotogenlamporna behövdes till alla de tusentals nicaraguaner som för första gången i sina liv nu fick lära sig läsa och skriva. Innan den så kallade alfabetiseringskampanjen drog igång 1980 kunde knappt hälften av landets invånare läsa. Men det dröjde inte länge förrän nästan alla för första gången i sitt liv kunde läsa en tidning eller bok.

1979 beslutade den folkpartistiska minoritetsregeringen med utrikesminister Hans Blix i spetsen att ge 25 miljoner kronor i bistånd till Nicaragua. Det mesta gick till sjukvården.

Totalt under de drygt 30 år som Sverige gett bistånd har Nicaragua fått runt 7 miljarder kronor. Men till vad pengarna gått har varierat över tid.

1984 höll Sveriges dåvarande statsminister Olof Palme ett tal utanför ett nytt sjukhus i staden Esteli. Hans besök i landet är något många nicaraguaner fortfarande kommer ihåg.

Valet samma år vanns av sandinisterna, vilket satte fart på det USA-stödda så kallade Contraskriget som pågick ända till 1989.

Året därpå förlorade sandinisterna regeringsmakten i valet och liberalerna ledde sedan landet under de kommande 16 åren.

Under den här perioden ökade biståndet dit snabbt - så mycket att det i sig blev ett problem, berättar den tidigare nicaraguanske biståndsministern Mauricio Gomez.

– Vi hade över 560 projekt som skulle administreras. Vi hade mer än ett möte per dag med olika organisationer där vi skulle gå igenom allt. Det blev omöjligt att administrera på ett effektivt sätt. Det blev inte bra, konstaterar Mauricio Gomez.

Från 1987 till 2000 gavs bland annat kulturstöd, främst för att stödja bibliotek. Ett antal svenska artister var också i Nicaragua och uppträdde, och det var kanske inte alltid så klart för artisterna vad deras uppgift var. Bland annat var Imperiet med Joachim Thåström i spetsen på turné där.

– Även när det är ett så fattigt land tror jag att det är viktigt att alla pengar inte går till kriget utan att det finns en chans till ett vanligt liv.

SR:s reporter: Så det är värt att lägga en krona på kulturen även i det här landet där de inte har mat för dagen?

– Äh, det får du fråga dem - det är inte jag som är hungrig, sade Joakim Thåström.

Det har funnits perioder då regeringen i Nicaragua tyckt att Sverige lagt sig i lite för mycket. Ett sådant tillfälle var efter naturkatastrofen 1998 när orkanen Mitch slog sönder stora delar av landet.

Efter den slöts en politisk pakt mellan oppositionen, sandinisterna, och det liberala regeringspartiet där framförallt dåvarande presidenten Alemán ville stärka sin makt, och bland annat kunna sparka riksrevisorn - en oberoende myndighet som Sverige varit med och byggt upp.

– När vi fick veta det så stoppade vi med omedelbar verkan det nordiska biståndet till riksrevisorsämbetet. Detta gjorde den nicaraguanske presidenten rasande, och jag fick då via den amerikanske ambassadören veta att det låg i presidentens tännkande att omedelbart sparka ut alla nordiska ambassadörer ur landet, berättar Jan Bjerninger, som då var Sveriges ambassadör i Nicaragua.

Efter en natt fylld av möten lyckades Bjerninger och de andra ambassadörerna förhindra att president Alemán verkställde sitt hot. Han insåg till slut att det politiska priset skulle bli för högt.

I valet 2006 kom sandinisterna med Daniel Ortega i spetsen tillbaka till makten och ett år senare beslutade den svenska regeringen att biståndet till Nicaragua skulle upphöra.

Ana Maria Pizarro är chef för organisationen Si Mujer i Nicaragua, och hon beklagar att Sverige nu lämnar det centralamerikanska landet.

– Vi har fått dra ner på vårt arbete med att hjälpa kvinnor som utsätts för våld i hemmet, säger Ana Maria Pizarro.

Att det är just den sortens arbete som nu får svårare att fortsätta är en anledning till att Pierre Schori är mycket kritisk mot beslut att dra in allt stöd till Nicaragua.

– Det politiska våldet är ju slut i Centralamerika. Nu är det kriminellt våld, och faktiskt så han Nicaragua minst kriminellt våld i hela regionen - mindre än Costa Rica, mindre vapeninnehav, mindre våld. Däremot så har de fortfarande machovåld - våld mot kvinnor i hemmet. Just där har vi ett program som vi startat och som vi inte borde ge upp, säger Pierre Schori.

Trots att Sida nu avvecklar sin verksamhet i landet kommer en del frivilligorganisationer att fortsätta sina projekt i landet.

Men Nicaragua och president Ortega har de senaste åren fått ekonomisk hjälp från nya länder som Iran och Venezuela. Och det är inte helt oproblematiskt, säger det svenska biståndskontoret sista chef, Maria Tegborg.

– De kommer in med ett helt nytt slags bistånd. Och det är inte bara i Nicaragua vi ser det här. Nicaragua har naturligtvis rätt att välja vilka de ska ha som samarbetspartners, men utifrån ett svenskt synsätt så blir man ju oroad, för det är ett helt annat sätt att se på demokrati, och på bistånd och utvecklingssamarbete. Det är väldigt mycket mer välgörenhet och länkar till politisk propaganda, så det är en oroande trend, säger Maria Tegborg.

Margita Boström

Ekot

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista