1 av 2
Martin Q Larsson och Håkan Lidbo. Foto: Berit Nygren/SR.
2 av 2
P2

Bespottad vuvuzela blir till skön musik

I dag uruppförs ett svenskt musikstycke för solo-vuvuzela. Det är skrivet på beställning av Sveriges Radio P2 av elektronikaartisten Håkan Lidbo och han har inte störts av den halvmeterlånga plasttutan under fotbolls-VM.

– Jag har inte upplevt det som det sägs att det låter som många brunstiga elefanthannar utan jag upplever det mer som en svärm myggor en midsommarkväll, men det är nog för att jag har en väldigt dålig tv, säger Håkan Lidbo.

Vad har du hängt upp verket på?

– Jag har hängt upp det på att många människor inte tycker om det här ljudet alls - djävulstuta är ett begrepp jag har hört - och ett musikinstrument som många tycker låter väldigt fult tycker jag är en utmaning att få att låta fint.

– Jag har gjort någonting som är väldigt tonalt och väldigt vackert och sedan är det såklart en stor utmaning att göra någonting av ett instrument som egentligen bara har en ton. Sedan har det vissa övertoner som är väldigt skeva och konstiga också, men i stort sett en ton.

Håkan Lidbo har lekt fram det drygt tre minuter långa stycket tillsammans med trumpetaren och tonsättaren Martin Q Larsson.

– Jag har mest spelat vuvuzelan och försökt få ut mesta möjliga tonmaterial ur det här instrumentet kan vi säga.

Men går det inte att bara ta en ton, det brukar vara ett svajigt Bess?

– Jo, det går att ta en ton. Den är väldigt lätt att ta men sedan finns det två toner till som man kan ta om man är trumpetare.

I inslaget demonstrerar här Martin Q Larsson de tre tonerna, och fortsätter sedan att berätta:

– Rent tekniskt är det som en kort näverlur här kan vi säga. Hade det varit fotbolls-VM i Hälsingland så kanske alla hade spelat näverlur istället och då är den första tonen väldigt lätt att ta. Om man bara kan säga "prrfffff" så kan man spela den.

Och det är det som de flesta gör, menar du?

– Ja, det är det som de flesta gör, och det verkar som om man har något slags körandningssystem på läktarna. Ingen människa orkar, inte ens en professionell trumpetare, stå och blåsa på det där i 90 minuter.

Det är första gången som du har gjort det här nu. Hur har det varit?

– Det är mycket spännande att försöka få ut lite olika ljud. Jag och Håkan har experimenterat väldigt mycket med sordiner. Vi har spelat under vattnet, vi har satt ihop tre sådana här vuvuzelor med varandra och fått ett väldigt säreget hornliknande ljud, svarar Martin Q Larsson och demonstrerar detta och sedan tar Håkan Lidbo vid och berättar om styckets upplägg:

– Det börjar med vuvuzelans kvaliteter som sensuellt jazzinstrument fast då med en i det här fallet två toner. Mittdelen utforskar vuvuzelan som slaginstrument, och det finns väl egentligen bara två eller tre klanger som är någonting att ha när man slår på munstycket med handflatan eller med fingrarna.

– Den tredje delen är en koppling till någon slags centralafrikansk blåsmusiktradition där man spelar blåsinstrument fast man har var sitt och så spelar man i takt och mottempo så bildas det väldigt säreget sväng på det viset, säger han.

Stycket för solo-vuvuzela uruppförs efter klockan 10 i Sveriges Radio P2 fredag 9 juli.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".