Oro över frigivna som inte vill lämna Kuba

Nu har sju av de frigivna kubanska politiska fångarna landat i Madrid och ytterligare 13 väntas anlända i morgon. Frigivandet har gått snabbare än väntat, men alla de frigivna vill inte lämna Kuba.

Samtidigt som glädjen är stor inom olika oppositionsgrupper på Kuba växer oron för vad som ska hända med de fångar som inte vill lämna Kuba. Den katolska kyrkan har försäkrat att det inte är något tvång att åka till Spanien.

Och för att undvika anklagelser om att man deltar i tvångsdeporteringar, så har de spanska myndigheterna satt upp ett provisoriskt kontor på flygplatsen i Havanna där de frigivna och deras familjer måste göra en formell visumansökan innan de går på flygplanen.

Kubanska myndigheter har garanterat att bostäder och tillgångar som tillhör de frigivna och deras familjer inte ska exproprieras, vilket annars är det normala. De anhöriga ska också ha rätt att återvända till Kuba när de vill.

De frigivna fångarna, däremot, måste ha ett speciellt tillstånd för att kunna återvända till Kuba. Inte minst av det skälet undrar många vad som ska hända med de fångar som inte vill lämna Kuba – hittills lär det röra sig om sex stycken.

Men eftersom frigivningen av de 52 ska vara slutförd först i början av november, så kan mycket hända än.

En annan fråga som många ställer sig är vad som ska hända med de politiska fångar som blir kvar i fängelserna efter november. Det råder en viss oenighet om hur många det rör sig om.

Amnesty International registrerar bara en samvetsfånge, förutom de 52. Den kubanska kommissionen för mänskliga rättigheter, däremot, talar om 115.

En orsak är den kubanska lagens lösa brottsdefinitioner: På Kuba kan man till exempel dömas för potentiell farlighet och att publicera kritiska artiklar utomlands är, enligt lagen, detsamma som landsförräderi.