Anahita och Emil i Teheran.

Ökad frihet i Iran - på ytan

På ytan ser det ut som om Iran blivit ett mycket friare land. Kvinnor klär sig på ett sätt som var otänkbart för några år sedan. Men ändå klagar människor över bristen på frihet.

Azadi - frihet, det är ett ord alla iranier använder, men de menar inte alltid samma sak.

– Det fanns frihet här i landet, men den togs bort och nu kommer den tillbaka lite mer för varje dag. Det säger 20-åriga Anahita, som är en typisk student från nordvästra Teheran. Hon kommer från den mer välbärgade delen av staden.

En ny frihet
Hon ser långt ifrån ut som schablonen av iranska kvinnor i svarta skynken i sin tighta tunika och vita korta byxor. Vristerna syns liksom de målade tånaglarna. På huvudet har hon en tunn liten sjal som bara skyler halva håret.

Det är också en nyvunnen frihet i huvudstaden Teheran att hon kan gå ut och gå med sin vän, en man som heter Emil, utan att bli attackerad av pasdaran - den konservativa sedlighetspolisen som förr höll människor i skräck.

Även om det är en ny frihet säger Anahita att den inte är avgörande.

– Vår nya frihet är inte det viktigaste för samhället, fortsätter hon. Men mindre strikta klädregler och lättare i relationer mellan tjejer och killar gör ändå folk lyckligare, säger hon.

Gradvisa förändringar

Anahita studerar växtbiologi på universitetet och hennes vän Emil gör militärtjänsten. Ingen av dem tror längre på en våldsam förändring av Iran, utan på gradvisa förändringar. Kanske det som pågår i Irak kan påverka utvecklingen i Iran.

– Vi kommer inte få ett krig här, men regimen gör allt för att skrämma upp folk och få dem att vara rädda för USA och deras politik, säger Emil. Men det är viktigt att skilja på vad regimen säger och vad folk här tycker. Ingen vill leva nära ett krig och en utländsk inblandning i Iran är kanske oundviklig, inte ens under iranska revolutionen gick det att undvika.
– Men jag tror inte på en spridning av kriget hit, snarare att det kommer att tvinga fram än mer förändringar i Iran - att USA pressar Iran till det, säger han.

En majoritet av iranierna är unga, 60 procent är under 25 år. De är högutbildade, men blir arbetslösa. Det är en stor grogrund för missnöje. Anahita och Emil hoppas kunna stanna i Iran, men om de inte får arbete kan de tänka sig att flytta till ett annat land.

Maria Persson Löfgren, Teheran
maria.persson_lofgren@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".