"Israels barriär förändrar hela livet"

Staden Kalkilya på Västbanken är helt omringad av den barriär israelerna bygger för att skydda sig mot terrorattacker. I Kalkilya upplevs barriären som en fängelsemur, men i grannstaden Kevar Sava är den befrielsebarriären. Det tycker även motståndarna till premiärminister Sharons hårda linje.

Från Kalkilya har, enligt den israeliska armén, fem självmordsbombare gett sig iväg på ett sista dödligt uppdrag och nu finns bara två välbevakade utgångar ur stan.

– Jag tror vi behöver den. Men jag tycker inte om att höra till ett land som måste bygga sådana här barriärer för det påminner mig om ghettona som fanns i Europa. Och nu är det vi som befinner oss på andra sidan stängslet, säger Suhar, medan hon stuvar bilen full med mat.

Hela livet har förändrats
Familjen bor i en by alldeles intill Kalkilya och barriären. Barriären utgörs bitvis av stängsel, bitvis av en tio meter hög betongmur.

Hassan Kharouf bor också alldeles intill men på andra sidan. Huset ligger bara 25 meter från barriären. Hela livet har förändrats, berättar han.

– Det är smärtsamt. Jag får inte gå nära barriären trots att det är min jord på båda sidor om den. Kameror övervakar den och kommer någon i närheten så kan de skjuta. Efter att det blivit mörkt lämnar vi inte huset mer och barnen, de frågar varför jag har satt upp en så hög betongmur att de inte kan se ut längre, säger han. Men det är för barnens skull, de israeliska barnen, som barriären behövs, anser Suhar.

– Eftersom mina barn går i skolan alldeles nära Kalkilya så vet jag att det är ett måste, vi måste kanske bygga stängslet. Vi måste skiljas åt men också finna en lösning för de på andra sidan och deras ekonomi, funderar Suhar.

Åkermarken instängd
Ekonomin är det största problemet för Kalkilyaborna. Murar, stängsel och vägar har lagt beslag på 90 procent av deras bördiga åkrar. Staden har levt på frukt- grönsaks- och blomsterodlingar. Nu sitter de instängda och lever av hjälpsändningar från Europa.

Det här väcker en enorm bitterhet, berättar Hassan Kharouf.

– Det jag är rädd för är att folk blir helt desperata här. Vreden växer och det kan leda till värre våldsamheter eller att folk ger sig iväg utomlands.

Känner sig inlåsta
Det är uppenbart att Kalkilyaborna, stora som små, känner sig inlåsta som i en bur. Men Suhar i Kevar Sava känner sig i alla fall lite tryggare.

– Jag känner mig säkrare för det är mer skydd nu men, tillägger hon, jag låter ändå inte barnen gå på bio eller till nåt köpcentrum där stora grupper samlas.

Christina Gustafsson, Kalkilya
christina.gustafsson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".