Anslagen till miljösanering räcker inte

Sverige måste miljösaneras för många miljarder, enligt Naturvårdverkets beräkningar. Om man inte hittar ett ansvarigt företag måste staten stå för kostnaderna men anslagen till saneringar räcker inte till.

Eftersom saneringsanslagen inte räcker till får man ta de mest angelägna saneringsobjekten utifrån den totala mängd miljögifter, som finns i ett nedsmutsat område.

Örjan Gustafsson, miljöforskare vid Stockholms universitet, är kritisk till metoden. Han menar att man i stället bör mäta den faktiska risken att miljögifter tar sig in i ekosystemet.

– Man bör ta hänsyn till hur starkt de här ämnena binder till jordar och bottensediment i havet, när man gör en riskbedömning och när man prioriterar mellan olika saneringsobjekt. Det skulle bli en betydligt mer effektiv användning av de begränsade resurser som samhället har för sanering, säger Örjan Gustafsson.

I Sverige finns närmare 40 000 förorenade områden, enligt Naturvårdsverket, men det finns inte pengar till att sanera allt.

Ifrågasätter metoden
Det är inte heller nödvändigt, enligt Örjan Gustafsson, som är miljöforskare vid Stockholms universitet. All nedsmutsad mark innebär inte en risk för människan, anser han.

Den metod för saneringsprioriteringar, som Naturvårdsverket använder i dag, där man mäter den totala halten av miljögifter i jordar och bottensediment i hav och sjöar, är inte tillräckligt bra mått på den risk, som miljögifter utgör för ekosystemet, hävdar han.

Han förklarar att två förorenade områden kan ha lika hög total koncentration av miljögifter, men helt olika så kallad biotillgänglighet. Områdena utgör helt olika risk för att miljögifterna ska läcka ut och orsaka skada på människor, djur och växter.

Det Örjan Gustafsson och hans forskarkollegor kommit fram till är att ju mer sotpartiklar, som finns i förorenad jord, desto hårdare binds miljögifter såsom PCB, dioxiner och bromerade flamskyddsmedel. Då minskar risken för läckage.

Mäta sotet
Genom att mäta mängden sot och få ett mått på biotillgängligheten kan Naturvårdsverket bättre välja ut angelägna saneringsobjekt och undvika att man sanerar i onödan, enligt Örjan Gustafsson.

Därmed används skattebetalarnas pengar mer effektivt och metoden är i sig inte särskilt dyr att använda, säger Örjan Gustafsson.

– Det som krävs är att vi mäter halterna av miljögifter, vilket vi gör ändå, så det orsakar ingen extrakostnad. Vi måste också mäta halten av sot och kol i de här jordarna. Det är en försvinnande låg kostnad jämfört med saneringskostnaderna, säger Örjan Gustafsson, miljöforskare vid Stockholms universitet.

Naturvårdsverket tillbakavisar kritiken att prioriteringarna enbart bygger på totala koncentrationen av miljögifter.

Välkomnar nya metoder
Enligt Per Gullbring, ansvarig för miljösaneringar hos Naturvårdsverket, vägs flera faktorer in i riskbedömningen. Han har fått se saneringsanslagen minska samtidigt som saneringsobjekten ökar.

Han välkomnar fler mätmetoder, som kan hjälpa dem att prioritera bättre i framtiden.

– Då kan biotillgängligheten vara en viktig faktor. Kan vi åstadkomma ett gott resultat med till lägre kostnad kan vi få pengar över till ett annat objekt, säger Per Gullbring, saneringsansvarig på Naturvårdsverket.

Caroline Kiepels
caroline.kiepels@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".